– Jag vill varna för begreppet skuldkris. Budgetunderskott är inte orsak till krisen, utan en följd av den, slog Stefan de Wylder fast när han förklarade orsakerna till den aktuella krisen.
Stefan de Wylder inledde med en intressant genomgång av krisens orsaker och effekter, som sedan fick en mera konkret komplettering av Gunnlaugur S. Ólafsson från Heimsyn, Folkrörelsen Nej till EU:s isländska motsvarighet.
Före krisen 2008 ansågs Island vara ett mönsterland, en blomstrande ekonomi med balanserad budget och obefintlig statsskuld. Men när spekulationsbubblan sprack stod landet plötsligt på ruinens brant, med skyhög arbetslöshet och gigantiska skulder till utländska banker.
– Finanssystemet var tio gånger större än övriga sektorer. Den avreglerade finansmarknaden, där skattebetalarna garanterar bankernas skulder orsakade krisen. Det är vansinnigt att privatisera profiten och nationalisera skulderna, sade Gunnlaugur S. Ólafsson.
Idag har ekonomin återhämtat sig, genom att den isländska staten kontrollerat kapitalflödet in och ut ur landet och tack vare att Island står utanför eurosamarbetet.
– Fiske, aluminiumindustri och turism är alla blomstrande verksamheter. Och det handlar om reell värdeskapning till skillnad från spekulationsekonomin. Men vår exportindustri hade inte blomstrat om vi varit med i EMU.
– Men vi har fortfarande en arbetslöshet på 7,6 procent. Tusentals islänningar är ekonomiska flyktingar, många unga lämnar landet för att inte komma tillbaka.
Islänningarna har tydligt visat att de inte vill betala notan för de utländska bankernas förluster, genom att rösta nej till Icesaveavtalet.
– Icesaveavtalet är den stora anledningen till att motståndet mot EU har ökat. Stefan de Wylder och Gunnlaugur S. Ólafsson
Idag är bara 26 procent av islänningarna för ett medlemskap i EU. Bland de politiska partierna är Socialdemokraterna det enda som är för ett medlemskap.
Det är också Socialdemokraterna som tillsammans med Islands motsvarighet till Vänsterpartiet beslutat om att ansöka om medlemskap. Något som skapat interna motsättningar inom vänstern och minskat förtroende hos väljarna, eftersom partiet säger sig vara EU-motståndare.
