Barn och ungdomar i alla åldrar har kommit. Lärare, vaktmästare, rektor och övrig personal ansluter. Under dagen har eleverna målat plakat och banderoller. På utsatt tid, klockan fyra, är skolgården en explosion av engagemang och rörelse. Det är tjejerna i elevrådet som ser till att allt fungerar. I sina blåa jackor och med megafoner i händerna talar de om för sina klasskamrater vad som skall göras.

– Sju B samlas bakom sin klassföreståndare, ropar elevrådets ordförande Noria Manouchi. Under slagorden ”Vår skola vårt beslut!” och ”Vi vill ha – skolan kvar!” leder de det knappt 400 personer starka tåget mot möteslokalen.

Revolutionär Kommunistisk Ungdom har samlats för att stödja eleverna. RKU:s flygblad får både unga och gamla att skratta. Efter ett tag behöver inte RKU:arna bry sig om att dela ut flygbladen längre – det sköter eleverna. En obetänksam elev river sönder flygbladet och kastar det på marken. Men då kommer genast en av de blåklädda tjejerna och ger honom en utskällning.

– Fattar du inte att de är här för att stödja oss? frågar hon.

Framme vid Nydala teatern är det fullt med folk. Den alldeles för lilla teaterscenen fylls snabbt. Ytterligare en sal får öppnas, men det räcker inte heller. Utanför väntar många förgäves för att få komma in och protestera mot politikerna.

NILS LITTORIN
Proletären 18, 2006