Remissrundan är klar och regeringen kommer att lägga en proposition på riksdagens bord före valet 2010.
Avreglering
Regeringens uppdrag till enmansutredaren Ulf Lundin var att arbeta fram en ny lag som öppnade upp för en avreglering av kollektivtrafiken, eller ”att överväga hur lagstiftningen kan utformas för att underlätta en flexibel samordning mellan allmän och särskild kollektivtrafik”.
Detta har Lundin med råge levt upp till. Andemeningen i hans lagförslag som kom i april 2009 är att privata intressen inom området skall få driva trafik där det är lönsamt och det olönsamma skall det offentliga, skattebetalarna, få stå för.
Underlätta det privata
Detta formulerar Lundin i utredningens sammanfattning på följande sätt: ”En lokal kollektivtrafikansvarig myndighet i varje län ges behörighet att ingripa på marknaden i syfte att säkra ett visst trafikutbud. Ett sådant ingripande på marknaden får bara ske efter ett förfarande tillämpats som först prövat marknadens förmåga att på kommersiella grunder tillhandahålla tjänsten.”
Som en extra påspädning för att underlätta för det privata förbinder man sig endast att driva trafiken under tre månader, då detta är uppsägningstiden.
Vid tiden för den svenska EU-anpassningen och medlemskapet utsattes offentlig verksamhet för nedskärningar och privatiseringar. På något eller några år blev i stort sätt hela linjebusstrafiken privatiserad.
Genom politiska beslut lägger man ut offentligt ägd och styrd verksamhet till upphandling. Frånsett att detta leder till privatisering ger det dessutom otrygga anställningsformer. Ett aktuellt exempel på detta är Veolias övertagande av busstrafiken i västra Göteborg vilket berör cirka 500 anställda på Göteborgs Spårvägar.
Skrämmande resultat
Med det nu aktuella lagförslaget går man ytterligare ett steg för att säkra den fria företagsamhetens profitmöjligheter på det offentligas bekostnad.
Från England finns det skrämmande exempel på hur en avreglerad kollektivtrafik fungerar. Olika privata bussbolag kör i kapp på samma linje, med olika prissättning för resan allt utifrån standarden på fordonen.
Kapplöpningen går ut på att få med sig så många betalande resenärer som möjligt. Utifrån detta åker man fräckt förbi hållplatser med få väntande för att komma först till större knutpunkter.
Säkerhet åsidosätts
Remissförfarandet gick ut till cirka 200 instanser, över 400 svarade. Många av dessa helt eller till delar negativt. Hade det Kommuniska Partiet varit remissinstans för den ”Lundiska utredningen”, hade vi underkänt den för att det är fel att enskilda intressen skall ges möjlighet att göra sig rika på samhällelig service.
Vi anser att kollektivtrafiken skall vara utformad efter behov och inte styras efter profit.
Privata företag drivs alltid efter privata intressen. För att tjäna så mycket pengar som möjligt åsidosätts i detta fall trafiksäkerhet och arbetsmiljö.
De anställdas förhållanden pressas tillbaka och det finns inget utrymme för satsningar på en bättre miljö.
Måste drivas offentligt
För oss Kommunister är det helt givet att underkänna det Lundiska lagförslaget och att mot detta ställa en offentligt ägd, styrd och väl utbyggd kollektivtrafik till gagn för resenärer, de anställda och miljön.
Det blir vårt svar på Lundins förslag till en ny kollektivtrafiklag.
JAN STRÖMQVIST
Proletären nr 44, 2009
