Ledare: Klimatet kan inte vänta på socialismen

Regeringen slår sig för bröstet och påstår att de kommer nå riksdagens klimatmål. Men hur svårt är det? Det som omfattas av utsläppshandeln är EU:s bord och ingår inte. Inte heller det som konsumeras i Sverige men tillverkas utomlands.

Ansvaret för klimatet läggs på medborgarna. Genom att välja ”gröna” produkter ska ”vi” förmå företagen att ställa om. Helst ska ”vi” bedra oss själva med att det är ok att klimatkompensera istället för att ändra livsstil.

Regeringen framhåller det goda samarbetet med näringslivet. Tillsammans tystar de krav på bindande åtgärder och alla tankar på att det krävs ett rättvist, solidariskt samhälle och en hållbar, miljövänlig produktion planerad utifrån människors behov för att lösa klimat- och miljöproblemen för gott.

Det finns inte ens på kartan att de ofattbart rika, gigantiska företagen, som släpper ut mest koldioxid, själva ska bekosta omställningen. Regeringen öppnar snällt plånboken. Istället är det vi som får betala via våra skatter – skatter som borde gå till vård, utbildning och omsorg.

Att låta ”marknaden” lösa problemen har inneburit att koldioxidutsläppen fortsatt att öka, trots alla satsningar på fossilfri energi. Därför slår FN:s klimatpanel, IPCC, fast att det är totalt feltänkt och ansvarslöst att lägga över ansvaret på oss som enskilda medborgare.

Det är staten och kommunerna som måste ta det stora ansvaret för att nå miljö- och klimatmålen. Självklart behöver vi enskilda göra vår del genom att ändra kost och livsstil, men då måste vi få förutsättningar att göra det. Politikerna måste göra det lätt att göra rätt, istället för att göra det lätt att göra fel!

Hela systemet för hur vi lever, transporterar och producerar måste förändras i grunden. Hela köp-, slit- och slängsamhället måste kastas på historiens soptipp tillsammans med kapitalismen.

Produktionen ska ske så lokalt och miljövänligt som möjligt. Då kan inte företag tillåtas flytta sin produktion till länder där löner och miljökrav är lägre. Även återvinningsindustrins dumpning av miljöfarligt gods till länder utan miljö- och arbetarskydd måste stoppas.

Klimatåtgärder behöver inte betyda att vi tvingas leva fattiga och trista liv. Tvärt om!

Miljardrullningen till nya motorvägar måste upphöra. Det är järnvägen som ska byggas ut. Transport med dieseldrivna långtradare förbrukar sex gånger mer energi än transport med tåg. Eldrivna lastbilar tre gånger mer.

Tvinga företag som SSAB, Cementa och Preem att själva stå för kostnaden för att sänka sina utsläpp. Stoppa handeln med utsläppsrätter. De medför bara att utsläppen flyttas någon annanstans.

Låt behoven styra vad som tillverkas. Att företag avsiktligt tillverkar produkter som inte håller kan stoppas med långa garantitider.

Klimat- och miljöforskning ska bekostas av staten. Resultaten ska publiceras så tekniken kan användas av alla, utan patent. Det gör tekniken billig, och bra lösningar kan används även om de inte är kommersiellt lönsamma.

Satsningar på teknik som minskar energibehovet måste öka. Regeringen gör tvärt om. För att förmå byggföretagen att bygga hyresrätter ändras energikraven för flerfamiljshus så att värmeförlusterna tillåts bli 30 procent högre än i dag. Trots att kommunerna har både planmonopol och egna fastighetsbolag som kan bygga bra hyresrätter med låg hyra!

Jordbruket måste ställas om och vi behöver bli självförsörjande på livsmedel. Kan Finland ha ett års beredskapslager, så kan Sverige!

Kommunerna har en viktig roll. Bort med orättvisa trängselskatter! Inför utbyggd, väl fungerande och avgiftsfri kollektivtrafik. Minska transportbehoven genom att integrera bostäder, arbetsplatser, handel, skolor, vård, kultur och grönområden. Låt kommunala energibolag montera solceller på alla lämpliga tak. Stoppa byggnation på bra jordbruksmark. Så in blommande växter i dikesrenar för att rädda pollinerande insekter.

Ska stora, ”socialistiskt färgade” åtgärder bli av måste vi organisera oss, ställa krav och sätta press på politikerna. Vi måste få med oss människor i ett brett folkligt klimatuppror. Och det kan vi, om vi både kan övertyga människor om hur allvarlig situationen är och att klimatåtgärder inte behöver betyda att vi tvingas leva fattiga och trista liv. För det är tvärt om!

Om de genomförs med rättvisa och hållbarhet som utgångspunkt, så finns det gott om utrymme att förbättra våra levnadsvillkor. Vår välfärd tär varken på jordens resurser eller bidrar till ökade växthusgaser. Alltså kan mer resurser läggas på utbildning, sjukvård och kultur. Med kortare arbetstid får vi mer tid till avkoppling, samvaro, kultur- och fritidsverksamhet. Och mer tid och ork för att engagera oss i samhället!

Våra liv kan alltså bli både rikare och enklare om vi följer klimatforskarnas mål om att alla människor ska ha samma rätt till ett värdigt liv.

Vi är redan många som inser frågans allvar. Om alla vi börjar pratar med arbetskamrater, familj, vänner och grannar om problemen och lösningarna. Om vi tillsammans skriver insändare, kontaktar politiker, demonstrerar och ställer krav, så kommer vi bli tillräckligt många för att kunna förändra politiken.

Tänk inte ens tanken att det är orealistiskt att kunna förhindra en klimatkatastrof. Det enda orealistiska är att ge upp, när det fortfarande finns en möjlighet att kunna hindra jordens medeltemperatur från att skena.