Henry Kissinger 100 år: Krigshöken som kom ut som fredsduva?

Den 27 maj fyller Henry Kissinger 100 år. Han är en till synes gåtfull person. Som säkerhetsrådgivare och utrikesminister i USA åren 1969 till 1977 är han en av vår tids värsta krigsförbrytare. Vad gäller det pågående kriget i Ukraina, som alltmer framstår som västvärldens krig mot Ryssland, pläderar samme Kissinger för omedelbar vapenvila följd av fredsförhandlingar i respekt för Rysslands legitima säkerhetsintressen.

Vad är det som har hänt? Har krigshöken förvandlats till fredsduva? Nej, inte alls. Kissinger är samma hök som förr. Han vill bara se en annan, mer realistisk imperialistisk politik.

Henry Kissingers krigsbrott är många och blodiga. Han tillträdde som säkerhetsrådgivare under Richard Nixon i januari 1969. Vietnamkriget pågick för fullt, men det var inte nog för Nixon och Kissinger. I maj 1970 beslutade de att invadera det då ännu neutrala Kambodja, ett flagrant brott mot folkrätten. Invasionen blev ett militärt misslyckande, så i december samma år beslutade de om massiva terrorbombningar av Kambodja.

”Allt som flyger mot allt som rör sig”, löd Kissingers order i inspelat telefonsamtal till general Alexander Haig.

25 år senare publicerades dokument som visar att USA under denna kampanj släppte 2.756.941 ton bomber över Kambodja. Det är mer än vad de allierade släppte under hela Andra världskriget. 600.000 människor dog under terrorbombningarna, nästan alla civila.

Hur många vietnameser som dog under Kissingers tid i Vita huset är svårare att beräkna men under kriget som helhet uppskattas dödsoffren till mellan 3,8 och 5,3 miljoner.

Kissingers brottsregister begränsas inte till Indokina. Bara ett litet utdrag. Kissinger var en arkitekterna bakom militärkuppen i Chile 1973 och fadder till samtliga militärdiktaturer i Latinamerika under 70-talet, han uppmuntrade den indonesiska invasionen av Östtimor, som tog livet av en tredjedel av befolkningen, och han var rådgivare åt såväl George W Bush som Barack Obama under deras respektive krig i Mellanöstern.

Kissinger är en krigsförbrytare, men dömd är han inte. Istället fick han Nobels fredspris 1973, att delas med Demokratiska Republiken Vietnams Le Duc Tho. De prisades för det stilleståndsavtal som slöts i Paris samma år. Le Duc To vägrade dock att ta emot priset, då USA omedelbart bröt mot avtalet. Fredspristagaren Kissinger fortsatte kriget fram till nederlaget 1975. 

Det finns också en andra sida av Kissinger. Han är ett barn av kalla kriget, där stormaktskonflikten med Sovjetunionen var avgörande. I denna konflikt förespråkade Kissinger avspänning som vägen till fortsatt USA-dominans. Att trappa upp konflikten skulle kosta för mycket och skulle dessutom öka risken för kärnvapenkrig.

Kissinger var därför en av tillskyndarna till nedrustningssamtalen Salt (Strategic Arms Limitation Talks), som inleddes hösten 1969. Ett annat resultat blev Europeiska säkerhetskonferensen, ESK, som på enträget sovjetiskt initiativ inrättades 1975, som ett forum för dialog mellan öst och väst.

Som geopolitisk spelare tillämpade Kissinger också list. Så var det han som initierade en normalisering av förbindelserna mellan USA och Folkrepubliken Kina, vilket gav att USA motvilligt accepterade den idag så ifrågasatta Ett Kina-politiken. Med folkrepubliken som Kinas enda representant i FN. Året därpå kom sedan det i sin tid så sensationella mötet mellan Richard Nixon och Mao Zedong i Beijing.

Tro nu inte att Kissinger tog detta initiativ som någon altruistisk fredsvän. Baktanken var istället att normaliseringen skulle spä på splittringen inom det socialistiska blocket och därmed stärka USA geopolitiska position på Sovjets bekostnad.

Kanske fanns det också fler baktankar. I vart fall var Kissinger efter avgången som utrikesminister styrelseordförande i China Ventures Inc, det första amerikanska företag som investerade i Kina.

Här någonstans närmar vi oss pudelns kärna. Under sin karriär har Kissinger sänt miljoner människor i döden. För att det gynnat USA:s intressen. Men Kissinger var samtidigt en realistisk geopolitisk spelare. Som utrikesminister utgick han från faktiska maktförhållanden, inte från önsketänkande.

Det ger Kissingers position till konflikten i Ukraina, där han bara några månader efter krigsutbrottet, i ett tal på World Economic Forum i Davos, förespråkade en omedelbar vapenvila och ett tillbakadragande av trupperna till de positioner de höll före 24 februari 2022.

Enligt detta koncept ska ryska trupper fortsatt finnas kvar på Krim och i en tredjedel av regionerna Donetsk och Luhansk, först därefter ska förhandlingar om slutgiltiga gränser inledas.

Utspelet utlöste naturligtvis ett ramaskri bland krigsaktivister i väst, som bara har Rysslands totala nederlag på sin agenda. Kissinger varnar för en sådan ambition. Men inte heller nu som altruistisk fredsvän, det är inte slakten på slagfälten som bekymrar honom, utan en politik som obönhörligt driver Ryssland bort från Europa och rakt i famnen på Kina. Ambitionen att besegra och totalt förnedra Ryssland betraktar Kissinger som kontraproduktiv.

Så är det inte Henry Kissinger som genomgått ett förvandlingsnummer. Utan den västimperialistiska politiken, som efter Sovjetunionens sammanbrott 1991 bara erkänner de egna intressena i vad som betraktas som en unipolär värld.

Det är en livsfarlig politik i kärnvapnens tidevarv.