Harry Belafonte 1927–2023: Kungen av calypso

Bland skivorna i mitt barndomshem fanns en EP med Harry Belafonte. Enligt familjehistorien ska min moster ha önskat sig en skiva med Elvis Presley i julklapp någon gång på 1950-talet, men till sin besvikelse fått en med den skönsjungande Belafonte i stället för den vilde rockkungen.

När Harry Belafonte gick ur tiden vid en ålder av 96 år tidigare i veckan letade jag fram skivan. Det slitna skivkonvolutet vittnar om att den nog spelats ganska flitigt i alla fall. Jag har själv bidragit till slitaget när jag redan som barn spelade Island in the sun, Coconut woman och de andra låtarna på en bärbar plastgrammofon.

Men det var inte enbart av nostalgiska skäl jag letade fram den gamla skivan. Harry Belafonte var en av mina första idoler som sedan alltid funnits med. Han var en artist vars musikaliska och politiska gärning det är omöjligt att inte känna annat än beundran och respekt inför.

Privat

Harry Belafonte föddes i New York 1927. Föräldrarna kom ursprungligen från Jamaica och han bodde själv på den karibiska ön några år under barndomen. Redan på 1940-talet inledde han en karriär som skådespelare, men det är som sångare han framför allt är känd.

Han skivdebuterade 1954 med Mark Twain and Other Folk Favourites där han sjöng amerikanska folkvisor. Men det var med skivan Calypso två år senare som han fick sitt verkliga genombrott.

Skivan sägs vara den första som sålde i över en miljon exemplar, och blev banbrytande i att introducera karibisk och västindisk folkmusik inom populärmusiken och för en bredare publik. Det var den första av en rad skivor där han tolkade västindisk folkmusik och innehåller klassiker som Banana Boat Song och Jamaica Farwell.

Hans storhet som sångare låg i att kunna förena det sentimentalt smäktande med en sprudlande och medryckande livsglädje. I sina bästa stunder sjunger han med en sådan intim närhet att det känns som att han sjunger direkt för dig. Varje gång jag hör Island in the sun, en av hans största hits inspelad 1957, är jag fullständigt övertygad om att Harry Belafonte sjunger direkt till mig om Gotland, ön där jag är född och uppvuxen, även om jag så klart inser att låten i själva verket handlar om Jamaica och är avsedd för en miljonhövdad skivköpande publik.

Men det är inte bara som en enastående sångare Harry Belafonte kommer att bli ihågkommen. Minst lika imponerande är hans politiska engagemang.

En betydelsefull mentor och förebild var sångaren, skådespelaren och aktivisten Paul Robeson. Harry Belafonte återkom ofta till hur han inspirerades av Robeson att använda sitt kändisskap för att ta ställning i politiska frågor. Han engagerade sig tidigt i den amerikanska medborgarrättsrörelsen, och var personlig vän med Martin Luther King.

Och han gjorde ingen hemlighet av var han hade sina politiska sympatier.

I sin självbiografi från 2011 skriver Belafonte att ”jag har varit oenig med så gott som alla delar av USA:s utrikespolitik, från kalla krigets frusna relationer med länderna bakom järnridån, till Vietnamkriget och dess efterdyningar och uppbackningen av högerpolitiska tyranner i Afrika och Latinamerika”.

I en intervju så sent som 2018 lovordade han Karl Marx: ”Jag har haft en djup tilltro till Karl Marx läror, för när jag läste Marx beskrivning av hur det ekonomiska systemet är konstruerat för att hålla färgade människor i förtryck, så var det väldigt nära mina egna tankar”.

Inte minst var Harry Belafonte engagerad i solidaritetsarbetet med Kuba. Han lärde känna Fidel Castro personligen och motsatte sig USA:s blockad av landet, bland annat genom att verka för kulturutbyten mellan USA och Kuba.

Som för så många vänstersinnade kulturarbetare gick hans engagemang inte ostraffat förbi. Under McCarthyismens 1950-tal svartlistades han för sina politiska åsikters skull och han kritiserades rutinmässigt av den amerikanska högern. Men än mer vann han respekt som en artist med stark integritet som stod upp för sina åsikter och inte var rädd att ta ställning – något som också varit återkommande i eftermälet efter hans död.

Harry Belafonte avled tisdagen den 25 april. Jag hedrade hans minne genom att lyssna på den slitna EP-skivan från min barndom ännu en gång. För den som inte har tillgång till vinylskiva och grammofon erbjuder Youtube rika möjligheter att bekanta sig med Harry Belafontes musikaliska och politiska gärning.

Där finns till exempel SVT-programmet En gränslös kväll på operan från 1966. Programmet spelades in när Harry Belafonte tillsammans med Martin Luther King besökte Sverige för att samla in pengar och politiskt stöd för den amerikanska medborgarrättsrörelsen, och visar en Belafonte i toppform. På Youtube finns även den citerade intervjun från 2018 där han berättar om sitt livslånga politiska engagemang och om sin beundran för bland andra Paul Robeson och Karl Marx.