Det går knappt en dag utan att det i någon svensk media reses kritik mot hur det är ställt med yttrandefriheten i Ryssland. Även om den ensidiga inriktningen mot Ryssland är en del av det stormaktspolitiska spelet så stödjer vi i princip kritiken.

Vi är för obegränsad yttrandefrihet – i Ryssland men också i Sverige. Framförallt försvarar vi arbetarklassens demokratiska rättigheter och möjligheter att göra sin röst hörd och att organisera sig fackligt och politiskt. Detta till skillnad från den annars så storordiga liberala demokraterna.

I förra veckan läckte ett dekret från företagsledningen vid LKAB ut. Som första punkt står att ”politisk verksamhet ska inte förekomma på LKAB:s arbetsplatser”. Därefter fastslås att ”politiska trycksaker, affischer, flygblad och dylikt” inte får spridas eller sättas upp samt att företagets kommunikationskanaler inte får användas till att sprida politisk information. Alla besök av politiker ska godkännas av gruvföretagets koncernledning och politiska tal och möten är förbjudna.

Från de annars så högljudda försvararna av demokratiska fri- och rättigheter hörs inte ett pip. Deras demokrati gör nämligen halt vid arbetsplatserna. På arbetsplatserna där arbetare spenderar större delen av sin vakna tid gäller diktaturens tystnad. Den arbetare som gör bruk av sina grundlagsskyddade fri- och rättigheter riskerar att förlora jobbet, och värst av allt är att detta sker med fackföreningens godkännande.

Kampen för arbetarklassens demokratiska rättigheter och möjligheter är en strid som ständigt måste föras. Det är en strid som förr eller senare hamnar i motsättning till äganderätten, då väljer liberalerna alla gånger näringsfriheten framför yttrandefriheten.