Om det går att lita på Angela Merkel och hennes högerregering låter vi vara osagt, väl medvetna om att Merkel strax före katastrofen i Fukushima rev upp ett tidigare tyskt avvecklingsbeslut. Vad gäller kärnkraftsolyckor har världens makthavare som regel kort minne, vilket vi i Sverige fått känna av.
Ändå måste man hälsa de nya tyska avvecklingsbeslutet med tillfredsställelse. Här drar världens fjärde största industrination den nödvändiga slutsatsen av Harrisburg, Tjernobyl och Fukushima: Kärnkraften är en dyr och livsfarlig energiform, som snarast måste avvecklas – för att undvika nya olyckor och för att öppna upp för den energiomställning som framtiden ropar efter.
Att Tyskland nu tar europeisk tät i denna omställningsprocess beror inte på Merkel, som varit ytterst motsträvig, utan på en mycket stark tysk opinion, som levt kvar ända sedan olyckan i Harrisburg 1979.
Den tyska opinionen är bred och omfattar också den tyska motsvarigheten till Sveriges kärnkraftskramande IF Metall.
”Kärnkraften har ingen framtid. Den är inte ens lämplig som övergångsteknologi. Tvärtom står kärnkraften i vägen för nya och innovativa lösningar och en framtidsorienterad omstrukturering av energiutbudet”, skriver tyska IG Metall i ett uttalande. Vad säger Stefan Löfven? Har kollegorna i Tyskland blivit fullständigt galna?
Det tyska beslutet innebär att de fem reaktorer som stängdes efter Fukushima skall förbli stängda, bland dem två ägda av Vattenfall, och att all kärnkraft skall vara avvecklad till 2022.
Såväl avvecklingsbeslutet som tidsplanen får Sveriges miljöminister Andreas Carlgren (C) att gå i taket av upprördhet. ”Fel, fel, fel”, gapar Carlgren, som om katastrofen i Fukushima aldrig inträffat.
Visst är det beklämmande. Här talar en representant för det parti som efter Harrisburg gjorde kärnkraftsmotståndet till profilfråga och som spräckte en borgerlig regering på detta motstånd. Men idag är Carlgren fullständigt glömsk för sitt eget partis historia och argumentation, trots Fukushima. Carlgren inte så mycket som nämner kärnkraftens risker. Kan man sjunka djupare?
Ja, Carlgren kan, för när han skall försvara kärnkraften och sitt nuvarande kärnkraftskrameri tillgriper han lögner och skräckpropaganda. Carlgren framhåller Sverige och sig själv som föredömen. Med motiveringen att få industriländer har varit så framgångsrika på att utveckla förnyelsebar energi, som Sverige. Det är en gemen lögn. Sant är att vattenkraften svarar för nästan hälften av Sveriges elproduktion, men det kan sannerligen inte Carlgren ta åt sig äran för, då vattenkraften i stort sett var färdigutbyggd innan han ens var född.
Carlgren och hela det kärnkraftskramande etablissemanget skall dock lastas för att Sverige ligger hopplöst efter i utvecklingen av sol- och vindkraft, som utgör energikällor med framtidspotential. Här har istället Tyskland, Danmark och Kina tagit piken.
Detta utgör en politisk skandal av gigantiska mått. Efter folkomröstningen 1980, som kärnkraftsvännerna förlorade, beslutade riksdagen att kärnkraften skulle vara avvecklad till 2010. Idag är det beslutet upphävt och även om Barsebäck är stängt, så producerar kvarvarande verk mer kärnkraftsel än 1980. Genom ett effektutnyttjande som gör svenska reaktorer till de farligaste i världen.
Men detta är bara en del av skandalen. Lika allvarligt är att de ansvariga inte lyfte ett finger för att ersätta kärnkraftselen med el från förnyelsebara energikällor, på uppdrag av de stora kraftbolagen, vilket gjorde avvecklingsplanen till ett bedrägeri. Vet att vindkraften idag bara svarar för knappa 2 procent av elproduktionen i Sverige, trots att den enligt Energimyndigheten har kapacitet att svara för hela elbehovet, att jämföra med Danmark, där vindkraften svarar för 20 procent.
I salig förening har det politiska etablissemanget och kraftoligopolet Vattenfall, Eon och Fortum byggt in Sverige i kärnkraftsberoende, vilket placerat Sverige på efterkälken i energiutvecklingen.
Carlgrens andra försvarslinje är skräckpropaganda. De förfärliga tyska avvecklingsbeslutet kommer att fördubbla elpriserna i Sverige, påstår han och med honom hela kärnkraftslobbyn. Det är också lögn. Det är avregleringen av elmarknaden som ger högre elpriser.
Lösningen är mycket enkel. Återreglera elmarknaden och gör den nationell, som innan EU-inträdet, och elpriserna kan sänkas. Sverige producerar mer el än vad vi förbrukar. Det är kapitalistisk vinstjakt på en avreglerad EU-marknad som höjer elpriserna, inte brist på el i Sverige.
Carlgren ger sken av att han värnar klimatet när han värnar kärnkraften. Det är bluff. Klimatet måste värnas genom energibesparingar och genom övergång till förnyelsebara energiformer, inte genom att behålla kärnkraften, som inte bara är livsfarlig för stunden utan för 100 000 år framåt. Eftersom avfallsproblemet inte är löst.
Vi litar inte på Merkel, men applåderar den breda opinion som drev fram det tyska avvecklingsbeslutet. Ju fortare kärnkraften avvecklas desto bättre.
Nu gäller det att driva kampen vidare, såväl i Tyskland som i Sverige. Det går att lösa den nödvändiga energiomställningen. Men då krävs mindre marknad och mer samhällsplanering. Varför inte socialism?
