"Lönerna måste upp!"
Vilken är den viktigaste frågan inför nästa års avtalsrörelse? Proletären har pratat med några arbetare om vad de tycker om lönerna, ojämlikheten och inflationen.
Jonas Wanér, underhållsreparatör, IF Metall
Jonas Wanér jobbar som underhållsreparatör på Volvo i Braås strax utanför Växjö. Han tillhör IF Metall, som kommer vara med och sätta det så kallade märket som övriga LO-förbund har att förhålla sig till. Men han tycker själv att förbunden med lägre löner måste kunna kräva mer.
– Med tanke på att det dragit iväg så mycket mellan fattiga och rika inom lönekollektivet är märket förlegat och borde skrotas, säger Jonas Wanér.
– Det är helt uppenbart att lönerna för kvinnodominerade yrken som undersköterskor måste upp ordentligt. Samma sak gäller för yrken där det finns många invandrare, som städare och buss- och taxichaufförer. De har nästan blivit en slags andra klassens medborgare. Sverige är på väg att bli som USA.
När det kommer till löneförhandlingarna menar Jonas Wanér att arbetarna ska kompenseras för inflationen, men att facken också måste ställa arbetarnas löner mot företagens vinster.
– På Volvo i Braås har vi en väldigt hög förtjänst per maskin, och detta är fortfarande inräknat alla prishöjningar på råvaror. Inflationen slår inte lika hårt mot stora koncerner eftersom de har sitt så kallade cashflow i dollar. Samma sak gäller för elpriserna eftersom koncernerna och staten, via till exempel SSAB, får starka subventioner. Allt slår helt olika beroende på bransch och storlek.
Jonas Wanér menar att den ekonomiska politiken också blir en viktig aspekt när det kommer till löneökningar. Om allt går ut på att stävja inflationen glömmer man bort att till exempel arbetslöshet i slutändan påverkar lönenivåerna.
– I det nyliberala samhället så ska arbetslösheten ligga på runt åtta procent. Och det är till för att gynna arbetsköparna. Sen kommer Riksbanken och pratar om räntor och ekonomi som om det vore en vetenskap. Det är det inte. Det är en kvasivetenskap där giriga människor utnyttjar systemet.
Josefine Krantz, målare, Målarna
I Kumla strax utanför Örebro bor målaren Josefine Krantz, som också är engagerad i kvinnonätverket MIRA inom Målarna. Hon har tidigare suttit med i lokala förhandlingsdelegationer och har nu tröttnat på företagens ursäkter att inte höja lönerna.
– Jag har hört retoriken förr… att det finns så lite i löneutrymme och att företagen går på knäna, men efteråt kan man se att de går framåt utan problem. Jämlikheten går snarare i motsatt riktning och det måste vi ändra på.
Så du köper inte arbetsgivarnas argument att företagen har det svårt just nu?
– Det är inte min uppfattning. Jag kanske är färgad av branschen jag jobbar i, men det går inte dåligt för måleriföretagen. Arbetarna tog ansvar under pandemin och avstod från löneökningar när måleribranschen stannade upp i högst två månader, sedan har affärerna gått som tåget. Nu är det banne mig dags för rejäla löneökningar.
Hur ser du på argumentet att högre löner påverkar inflationen?
– Jag är inte på något sätt ekonom, men varje gång vi nämner inflation används det som ett svepskäl till att inte höja lönerna. Enligt mig är det som sker nu inte en lönedriven inflation.
– Och om jag tänker tillbaka på finanskrisen 2008… Efter varje kris är det storbolagen och koncernerna som blir rikare och arbetarna blir förlorare. Risker finns att det blir samma sak nu.
Josefine Krantz nämner 6F-fackens förslag om ett krisavtal med kommande löneökningar på fem procent baserat på den svenska genomsnittslönen i kronor, vilket skulle betyda att de med mindre i lön får en högre procentuell löneökning.
Tror du höginkomsttagare kommer gå med på det upplägget?
– Har man inte en solidarisk tanke så kanske det snarare är en brist hos den personen. Men om man vänder på det: Vi får hela tiden höra att det inte finns pengar och att vi ska nöja oss med tre procent medan tjänstemännen ibland får upp emot det dubbla. Varför kan vi inte rättfärdiga det omvända?
– Vi måste hjälpa dem som har det tufft. Även om du tjänar bra så kommer prisökningarna vara för jävliga, men du kanske inte kan sitta och klaga med stora utbyggnader på villan och kristallkronor i taket. Det finns andra som har svårt att betala hyran.
Vi får hela tiden höra att det inte finns pengar och att vi ska nöja oss med tre procent medan tjänstemännen ibland får upp emot det dubbla. Varför kan vi inte rättfärdiga det omvända?
Viktor Risling, tunnelbanearbetare, Seko
Viktor Risling jobbar i tunnelbanan i Stockholm och sitter i Sekos regionstyrelse. Seko gick nyligen ut tillsammans med övriga fackföreningar i 6F (Byggnads, Målarna, Fastighets, Elektrikerna och Seko) med förslag om en lika stor löneökning i kronor till alla baserad på snittlönen i Sverige. Det skulle ge en högre procentuell löneökning till de som tjänar minst.
Exemplet som lades fram i debattartikeln var fem procent på snittlönen på 37.100 kronor, vilket skulle betyda cirka 1.800 kronor för alla i hela lönekollektivet.
– Jag tycker det är en smart och rättvis lösning. Förslaget kommer från Byggnads och Elektrikerna som är villiga att kompensera för att få fram en solidarisk löneökning. Det är en kris just nu och de som har det värst måste hinna komma ikapp.
Hur ser du på att lägga ribban högre än fem procent?
– Vi kan inte lova guld och gröna skogar och måste hitta en lösning som inte är inflationspressande. Om vi går ut och begär tio procent på 37.100 kronor så skulle det aldrig gå igenom. Men låt säga att vi hamnar på 2,7 procent, vilket blir tusen kronor mer i plånboken.
– För någon som tjänar 60.000 kronor i månaden så betyder tusen kronor inte så mycket. Men spärrvakten i tunnelbanan behöver inte känna oro för att köpa bröd eller ta med ungarna på bio.
Lotta Jepsen Sjölander, snickare, Byggnads
Lotta Jepsen Sjölander bor strax utanför Borlänge och jobbar som snickare. Hon är med i Byggnads, ett av fackförbunden inom 6F som i en debattartikel menar att de är villiga att ta ett steg tillbaka i avtalsförhandlingarna (se intervjun bredvid) för att kompensera dem med lägst lön inom LO-kollektivet.
– Löneklyftorna växer och det är inte arbetarna som tjänar på det. Jag har en relativt trygg position eftersom jag jobbar inom ett mansdominerat yrke med bra lön. Men jag märker av prisökningarna på till exempel mat och bensin.
– Jobbar du som städerska och får ut strax under 20.000 efter skatt… Lägg till barn och vabbande så kommer du behöva vända på varenda krona för att gå runt. Det måste vara jävligt tungt.
Lotta Jepsen Sjölander menar att 6F:s exempel på 1.800 kronor i rena pengar till alla inom LO, är ett minimum med tanke på inflationen.
Löneklyftorna växer och det är inte arbetarna som tjänar på det.
– Stora delar av lönekollektivet tog ett steg tillbaka under pandemin eftersom vi förlängde löneavtalen med företagen. Och när det var dags att förnya så var det få som fick ett retroaktivt påslag. Samtidigt fanns det inga hinder för företagen att tjäna pengar.
– Det krävs en solidarisk löneökning som gynnar de längs ned om kollektivet ska lyckas ta sig framåt igen.
Gunnar Pettersson, volvoarbetare, IF Metall
Gunnar Pettersson jobbar på Volvo Lastvagnar i Umeå och är ordförande för den lokala IF Metall-klubben. Han menar att fackföreningarna nu måste kämpa för att inflationen inte skickas ned och betalas av lönekollektivet.
– Medlemmarna måste kompenseras för inflationen, det är min utgångspunkt i avtalsförhandlingarna. Speciellt de som tillhör låglöneyrken inom arbetarkollektivet. En alltför stor andel av lönerna går till mat och det är där priserna ökar mest just nu.
Hur ser du på argumentet att höjda löner kommer spä på inflationen?
– Jag hörde samma argument på 90-talet… och det finns rapporter som pekar på att lönehöjningarna endast var ett sätt att kompensera för inflationen, inte att lönerna skapade inflationen. Om nu företagen ska kompenseras fullt ut för alla kostnadsökningar medan arbetarna ska hålla igen och betala med sämre köpkraft, det är inte hållbart.
– Nu gör staten insatser för ökade bensin- och elpriser. Det är en sak i sig och lite märkligt, kan jag tycka, eftersom vi samtidigt inte ska kompensera prisökningarna med höjda löner?
Gunnar Pettersson nämner att de med lägst lön måste kompenseras extra mycket. Bland dem finns Kommunals medlemmar, men Kommunal har tecknat ett längre avtal än övriga förbund och förhandlar inte om nya löner förrän 2024.
Gunnar Pettersson menar att Kommunal gör bäst i att kräva en omförhandling med arbetsgivarparten.
– Allt annat vore orimligt med tanke på krisen som finns hos många yrkesgrupper inom Kommunal. Det är ytterst bekymmersamt att man har ett avtal som sträcker sig under en så pass lång period. Det måste man fundera på.
Sari Juntikka, undersköterska Kommunal
Ett fackförbund som inte kommer förhandla i kommande avtalsrörelse är Kommunal eftersom deras avtal löper fram till april 2024. Enligt det nuvarande avtalet kommer 2023 års löner att följa det så kallade märket, utan någon förhandling.
Kommunal har också själva gått ut och menat att deras medlemmar inte kan förvänta sig löneökningar som är lika höga som inflationen. Det, menar Kommunal, skulle bidra till högre inflation. Ett påstående som inte är vetenskapligt bevisat, i alla fall inte under rådande inflationskurva.
Undersköterskan Sari Juntikka från Piteå är inte hoppfull inför kommande avtalsrörelse.
– Jag kan inte vara den enda som är frustrerad med Kommunal. Det har varit väldigt tyst om avtalsrörelsen och jag vet inte... ibland känns det lite som att de beter sig som strutsar, stoppar huvudet i sanden och hoppas att ingen ser vad som sker.
2022 blev undersköterskornas löneökning 380 kronor. En löneökning av samma kaliber kommande år är ”papper man kan torka skit med”, menar Sari Juntikka som redan nu åker till Finland för att storhandla en gång i månaden.
– Jag lägger upp en budget. En väldigt stram budget. Jag minns inte senaste gången jag åt oxfilé. Och att äta på restaurang eller något liknande kan jag bara drömma om.
– För att en undersköterska ska klara av inflationen så är högre löner prio ett just nu. De måste upp ordentligt. Kommunal måste ta den här fighten och säga upp avtalet, annars riskerar det här att bli ytterligare en käftsmäll för oss. Gör om, gör rätt.