Hoppa till huvudinnehåll

Mötesplats för integration lägger ner efter 26 år

Sedan 1985 har Gun Holmertz arbetat på Katolska kyrkans hjälporganisation Caritas i Hjällbo. Verksamheten har främst varit inriktad på integration och att hjälpa flyktingar och nyanlända. Nu läggs verksamheten ner.

Några av de som deltagit i Caritas verksamhet genom åren har samlats på ”gravölen”.
Marit Kalleson

Det är både skratt och tårar i lokalen i Göteborgsförorten Hjällbo, Angered, där katolska kyrkans hjälporganisation Caritas haft verksamhet för boende i stadsdelen under många år. Goda minnen byts bland de som har varit en del i Caritas verksamhet. Tårar av saknad. 

Eldsjälen i föreningen, Gun Holmertz, har bjudit in också Proletären till dagens ”gravöl”. Verksamheten läggs nu ner. De ansvariga har varje år sökt bidrag för verksamheten, bidrag som gjort att de kunnat ha en lokal och anställda med till exempel lönebidrag. Föreningen har fått bidrag, men det är svårt och jobbigt att söka, och nu orkar de inte längre.

Flera i ledningen för Caritas är äldre. Gun Holmertz själv är över 80, även om ingen kan tro det. Hon är en stark och självständig människa och hon brinner för detta, att arbeta med integration. Och hon ser hur samhället brister i ansvar.

Om ansvariga politiker skulle lyssna på dig, vad vore det viktigaste du skulle säga?

– Då skulle jag beskriva vad Caritas är. Det är en del av katolska kyrkan, men uppgiften är inte att frälsa utan att bygga det goda samhället. Det handlar om att befria från förtryck, det vill säga fattigdom.

Caritas har funnits i Göteborg sedan 1987 och Gun Holmertz startade arbetet med organisationen i Hjällbo 1994. Första bidraget fick de 1995.

Verksamheten har varit öppen för alla i området. Här erbjuds inte bara hjälp, här ställs också krav.

– Du måste lära dig att samarbeta. Och alla måste träna på att prata svenska, säger Gun Holmertz.

Caritas har använt en metod för att de som deltar i verksamheten ska kunna träna på att lösa problem. De har gjort arbetsböcker där små grupper tillsammans genom dörrknackning träffat boende i området för att ta reda på vilka problem grannarna upplever. Sedan har problemen diskuterats. 

Marit Kalleson
Gun Holmertz

Metoden har inspirerats av den brasilianske pedagogen Paulo Freire och bygger på att de förtryckta ska bli kritiskt medvetna och därigenom kunna förändra världen.

Ett problem har varit att föräldrar upplever att skolan är dålig och att de har trott att det beror på att lärarna inte får slå barnen. Då har Caritas kunnat förklara att lärare inte får slå barn i Sverige. En lag som ska följas.

Frågorna, svaren och diskussionerna har sammanställts i arbetsböcker som sedan delats ut, skrivna på olika språk.

Oron över barnens skolgång ledde till att Caritas började med läxhjälp.

I grunden handlar mötesplatsen på Caritas om att alla där ska träna svenska och lära sig om det svenska samhället.

– Man kanske har fått lära sig om vissa rättigheter, men man måste också veta sina skyldigheter, påpekar Gun Holmertz.

En annan viktig del i verksamheten handlar om att lära ut hur asylprocessen fungerar. Vad säger lagen och hur prövas skälen?

– Vi informerar om hur man kan överklaga ett beslut. Men är tydliga med att om man får ett nej, då ska man lämna landet. Vi sysslar inte med att gömma flyktingar. Det är kyrkor och medelklassen som ”tycker synd om” som gör det. Vi menar att det bidrar till skuggsamhället.

Gun Holmertz är glad över att det nu går att göra undantag i EBO-lagen och ifrågasätter vad för slags valfrihet lagen egentligen innebär. Hon är bekymrad över den utdragna asylprocessen för många asylsökande. De lagstadgade 70 timmarnas samhällsintroduktion genomförs under etableringsåren för den asylsökande som fått beviljad asyl.

– Men då har du kanske redan varit hos släktingar i fem år och blivit indoktrinerad och inkvoterad i ett utanförskap, säger Gun Holmertz som också betonar nyanländas egna ansvar.

– Människor måste resa sig. Man kan inte bara leva. Alla har en fri vilja och kan välja att bryta sig ur segregationen.

Det är många som vill tacka och hylla Gun Holmertz under gravölsträffen. För allt vad hon gjort för så många människor och för samhället. En av dem är Ulf Boström, känd som Sveriges ende integrationspolis.

– Men du ska veta, bryter Gun Holmertz in under talet där han uppskattande och hjärtligt tackar henne, att jag inte har haft lätt för poliser! Jag var en av dem som tillsammans med KPML(r):are blev utsatta för Palmes egna lilla Säpopolis när vi arbetade på Sahlgrenska sjukhuset på 70-talet. Sen kom du och andra poliser och var annorlunda. Det tog tid att acceptera.

Ulf Boström har numer själv skaffat sig en politisk plattform. Han är ledamot i kommunfullmäktige för lokalpartiet Demokraterna. 

– Jag är besviken på utvecklingen, säger Ulf Boström som ger sin syn på polisledningens styrning de senaste 30 åren för Proletären.

Det finns gott om poliser, menar han, men de syns inte ute. Han berättar att den sista kvarterspolisstationen i Göteborg försvann 1992.

– Vet du var den låg? Den låg några meter från Vår krog och bar på Hisingen, där dödsskjutningen sedan skedde för några år sedan.

Marit Kalleson
Ulf Boström

När flyktingströmmarna ökar och människor med minimal kunskap om den lagstiftning som bygger Sverige kommer hit – och engagerade poliser som värnar om sitt närområde dessutom försvinner – då hotas tryggheten. Svenskar har inte godare hjärtan än andra människor i världen, men lagstiftningen här är bättre, menar Ulf Boström.

Ulf Boström menar att brott som hedersförtryck och annat förtryck handlar om att stjäla människors grundlagsfästa fri- och rättigheter.

– Den kultur eller tradition som inte stämmer överens med lagen får du inte använda här. Åsikter kan man ha, men man kan inte agera på dem. Människorna i samhället måste assimileras i Sveriges lagstiftning. Gör vi inte det får vi ett parallellsamhälle, och det stämmer inte överens med den demokratiska samhället.

Ulf Boström är mycket kritisk till polisledningens arbete, som han menar inte följer polislagens första paragraf om att ge skydd och hjälp till människor – och ställa till rätta det som gått fel. 

– Polisledningen förstår inte vad det innebär att ta bort kvarters- och glesbygdspoliser och fotpatrullerande poliser. Poliser som arbetar ute i sitt närområde lär känna människorna där och då värnar de om tryggheten i området.

Integrationspolisen Ulf Boström vet vikten av sitt arbete och värdet av sin kunskap och erfarenhet. Själv tänker han göra vad han kan för att hans kritik av polisledningens inriktning av polisarbetet ska bli tydlig och rättas till.

Hans erfarenhet från kommunfullmäktigearbetet är att politiska beslut fattas på alltför bristfälliga underlag. Det gör att han inser att hans kritik måste vara mycket tydlig för att kunna förstås av beslutsfattare.

Inte heller Gun Holmertz ger upp. Hon avslutar förvisso sitt långvariga arbete i Hjällbo men kontakterna med alla hon träffat genom arbetet för Caritas släpper hon inte. Om det inte vore för coronan, hade det varit många tacksamma kramar i lokalen. Nu blev det i stället ett: Vi hörs av!

Migrationsdebatten kommer Gun Holmertz att fortsätta följa. I augusti lägger den parlamentariskt tillsatta kommittén, som i juni 2019 fick regeringens uppdrag att utreda den framtida svenska migrationspolitiken, fram sitt betänkande. Gun Holmertz tror inte att den blir ett under av klarhet.

– Miljöpartiet är ju med där. Då kan det bli mycket av gulligullande.