Nyliberalismen gör oss sjuka
Stressforskaren Alexander Wilczek menar att nedskärningarna i offentlig sektor leder till en sjukare befolkning. I skottgluggen för hans kritik finns nyliberalismen och styrskicket New Public Management som han anser öka vårdpersonalens arbetsbelastning.
2016 kunde Försäkringskassan konstatera att personalen på äldreboenden är sjukskrivna långt mer än någon annan yrkeskategori. 2020 redovisade Socialstyrelsen liknande siffror: omsorgspersonal var sjukskriven dubbelt så många dagar som andra yrkeskategorier. Något som gjorde det svårt att ”klara av personalkontinuiteten”.
Alexander Wilczek är psykiatriker och stressforskare. Under mitten av 2010-talet var han verksamhetschef för Ersta psykiatri vars huvudfokus handlade om att ta emot sjukvårdspersonal med psykiatriska problem, varav många med utmattningssyndrom.
Han menar att det finns en koppling mellan en nyliberal nedskärningspolitik och antalet sjukskrivningar i samhället (se faktarutan).
– Mina hypoteser är att New Public Management, som sjösattes i skola, sjukvård och omsorg under mitten av 2000-talet, ligger bakom dagens sjukskrivningar. Att offentlig personals hela tiden ombeds att kodifiera och registrera pinnar. Lägger man då till en minskad personalstyrka så kommer arbetsbelastningen att öka. Detta leder till fler utmattningar.
Utöver en ökad arbetsbelastning är bristen på kontroll också en sak som bidrar till stress. I jakten på produktivitet har många yrkeskategorier fråntagits möjligheten att bestämma sitt eget arbetstempo. Inom sjukvården handlar detta om en administrativ överbyggnad som bland annat sköter alla tidsbokningar.
– När du kommer in på måndagen och ser ditt schema blir du vettskrämd. ”Hur ska jag hinna med allt?” Detta blir kolossalt nötande för människan.
När tidsramen är så pass slimmad växer också den så kallade etiska- eller samvetsstressen. I grunden handlar detta om att människans önskan om att göra rätt för sig, och hjälpa sina medmänniskor på bästa sätt, försvåras på grund av tidsbrist och ekonomiska prioriteringar.
– Låt säga att du har ett återbesök med en patient som bara ska ta några minuter. Men i slutet av mötet klagar patienten på bröstsmärtor. Vad gör du då? Du kan inte hänvisa till receptionen för att boka en ny tid eller skicka hem personen. Istället tar du hand om patienten och dagens planering går om intet då du måste skjuta upp alla andra arbetsuppgifter.
För andra yrken går det att byta ut bröstsmärtor mot vilken annan händelse som helst. En lärare kanske behöver avsätta extratid med en elev. En omsorgsarbetare måste springa till tvättrummet.
– Det kanske är okej om dessa oförutsedda saker dyker upp en gång i månaden. Men de kommer varje dag. Då ställer sig nog många frågan: Varför är jag här? Är det för sjukvårdsföretaget eller för patienterna? Det är detta som skapar samvetsstress, säger Alexander Wilczek.
Inom New Public Management (NPM) handlar registrering, kodning och mätning om att se till att det offentliga producerar något. Men detta ”något” blir problematiskt eftersom det önskade resultat inte alltid går att mäta. Eller också är det mätbara resultatet något annat än det som samhället faktiskt behöver.
Professor om värdegrundsvansinnet: ”Funktionell dumhet”
– Det blir farligt när vi ser sjukvård som ”produktion” för då måste vi svar på frågan: Vad är produkten? Som det ser ut nu är produkten antal besök och diagnoser. Det handlar inte om folkhälsa eller att göra patienterna friska.
Kodningen av alla mänskliga interaktioner blir siffror i ett system. Ett system som späs på och äts upp av en kontrollapparat som bara växer inom den offentliga verksamheten.
– Den administrativa kontrollapparaten är helt beroende av data. Det finns oändligt med koder som du ska bocka av och registrera för att ett besök ens ska räknas som ett besök. Jag har varit med på dagskurser där en trött administratör från regionen går igenom allt vi ska koda.
– Ur sjukvårdssynpunkt är detta totalt meningslöst, men det håller igång ett det administrativa arbetet. Är du anställd med hög lön och god status finns det också en risk att du blir kreativ och hittar nya koder, för att förbättra klinikens inkomster. Något som patienterna aldrig kommer få glädje av, avslutar Alexander Wilczek.