Nytt avtal klart för taxiförarna: ”Vi ska inte behöva betala krisen”
Transports varsel om stridsåtgärder mot taxiföretag har blåsts av efter att en överenskommelse nåtts mellan parterna.
Den 3 februari varslade Transportarbetarförbundet om stridsåtgärder efter att förhandlingarna strandat med Biltrafikens arbetsgivarorganisatin om ett nytt avtal för taxibranschen. Men under fredagseftermiddagen, den 12 februari, nåddes en överenskommelse mellan parterna.
– Jag tycker att vi kan vara ganska nöjda. Arbetsgivarna försökte hävda att det inte fanns något utrymme för lönehöjningar på grund av pandemin men vi som arbetar ska inte stå för krisen, säger Peter Taleryd, taxiförare i Örnsköldsvik och som tidigare suttit med i Transports avtalsdelegation, till Proletären.
Det nya avtalet gäller från den 1 februari 2021 till den 30 juni 2023 och innebär lönehöjningar i två steg. I det första steget med start den 1 februari får förare med månadslön, oftast inom samhällsbetald taxi, 773 kronor mer i månaden och för dem med procentlön, ackord, höjs garantilönen med 626 kronor.
Den andra löneförhöjningen kommer den 1 juli 2022 och då får förare med månadslön 626 kronor i lönelyft och garantilönen höjs med 773 kronor. Garantilönen gäller för taxiföretag med kollektivavtal, företag utan kollektivavtal har fri lönesättning.
Stefan Nilsson, taxiförare och medlem i styrelsen för Transports avdelning 9 i Örebro, tycker att det är viktigt att taxiförarna inte halkar efter i löneökningarna.
– Det måste vara det mest rimliga krav som någonsin ställts i en konflikt. Våra medlemmar ska få märket som alla andra har fått i sina avtal, det är det som är stötestenen. Det är att nedvärdera ett helt arbetarkollektiv när man inte ens vill ge samma löneökningar som arbetarklassen i övrigt.
Var kraven tillräckliga?
– För stunden är de det, men om man skulle önska något att jobba vidare med i avtalet så är det ob-tilläggen som är alldeles för dåliga. Det gäller framförallt i samband med storhelger där det är stora skillnader i taxin mot andra avtal.
1990 skedde omfattande avregleringar inom taxibranschen på initiativ från den socialdemokratiskt ledda regeringen tre år tidigare. Anledningen sades vara att det skulle bli lättare att få tag på taxi i storstäder. Stefan Nilsson beskriver vilket dråpslag det var för taxiförarna.
– Efter avregleringen kollapsade branschen fullständigt. Under ett par år fanns inte ens kollektivavtal för taxi.
– Provisionslönen i avtalet på 90-talet kom in bara för att det skulle gå att få till ett avtal överhuvudtaget så att taxi fick tillgång till avtalspension och de försäkringar som följer med detsamma. Det var en eftergift som gjort att avtalet halkat efter alla andra branscher och det har inte hämtats upp än.
Den fackliga anslutningsgraden inom branschen är låg, framförallt i storstäderna. I Örnsköldsvik är läget bättre, 60-70 procent, och även i Norrland är det bra, enligt Peter Taleryd.
– Men det är få som är fackligt aktiva. Det är mest våra skyddsombud som kämpar hårt.
När Proletären talar med Stefan Nilsson är avtalet ännu inte klart. Men han hoppas att det ska bli en väg framåt i en bransch där arbetsgivarna satt ramarna för villkoren.
– Det är solidariteten med varandra och att vi står tillsammans som gör att vi blir starka. Det är det vi måste förmedla med att äntligen ta en fight för villkoren inom taxi.