Vi har alla läst om de årslånga köerna till barn- och ungdomspsykiatrin (Bup), vuxenpsykiatrin och speciellt till utredningar för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF). Antalet diagnoser för speciellt adhd skjuter i höjden – särskilt är det nu tjejer i tonåren och unga vuxna som får diagnosen.
Tjejer har tidigare varit underrepresenterade eftersom diagnoskriterier och verktyg varit utformade för killar. Att tjejer får rätt hjälp och stöd är ett stort framsteg och självklart ska alla som är i behov av stöd och vård få det. Men bakgrunden till det ökade antalet diagnoser är troligen mer komplex.
Nyligen publicerade Svenska Dagbladet och SVT en granskning av Psykiatrispecialisterna, ett privat företag som utför neuropsykiatriska utredningar. Granskningen visade på en aggressiv marknadsföring och bristfälliga utredningar som i längden kan leda till fel diagnos, behandling och medicinering.
En utredning kostar 28.000-30.000 kronor. De privata företagens bristfälliga kvalitet och profitjakt upprör till och med borgerliga socialminister Jakob Forssmed som för SVT uttrycker att det är ”bekymmersamt”. Det är inte bara ett allmänt uttryck av den fria marknaden. Något är fel i hela systemet.
Att privata företag som försöker profitera på individers och familjers desperation granskas är såklart mycket välkommet. Men det är värt att påpeka att de privata företagen inte haft ett existensberättigande om den offentliga vården fungerat som den skulle, utan årslånga köer. Detta blir en ond cirkel, eftersom privat vård ofta innebär en belastning på offentlig vård.
Köerna för neuropsykiatrisk utredning skiljer sig från region till region. Ofta får man räkna med att vänta minst två år. I Region Västerbotten, där jag bor, är kön inom vuxenpsykiatrin sex-sju år.
Självklart hittar privata företag sätt att profitera på familjers lidande, och att den som har ekonomisk möjlighet att skippa kön tar den möjligheten är fullt förståeligt. Annonser från privata vårdbolag har ofta rubriker som anspelar på att ha fått sin remiss nekad av Bup och att vänta i årslånga köer för att erbjuda utredningar utan eller med mycket kort kötid. Detta visades även i granskningen av Psykiatrispecialisterna.
Föräldrar som behöver vara borta mycket från jobb, ofta för att vara hemma med barn som inte kan gå till skolan, har förmodligen inte fett med pengar, precis som unga vuxna med adhd eller autism som har svårt att få och behålla jobb inte har det så fett ekonomiskt. Det blir en svår situation att välja mellan att betala tiotusentals kronor eller vänta i flera år.
Samhället har satt upp en nästintill omöjlig situation för de med NPF-problematik och deras anhöriga. Skolan och arbetslivet är svårnavigerat med höga krav på social kompetens och många intryck. De som söker hjälp för att de inte klarar av detta får vänta i flera år.
Privata företag kommer då och försöker profitera på deras desperation. Det skapar en slags moment 22, eftersom man behöver ha pengar för att köpa sig före i kön – pengar som man inte har möjlighet att få in. Men det är inte förvånande att dessa privata företag blir populära, för när den offentliga vården brister har den privata sektorn bra tillfällen att tjäna pengar.
Alltså: granska gärna privata företag som vill tjäna pengar på människors desperation och lidande, men satsa också på den offentliga vården så att människor utan 30.000 kronor liggandes kan få hjälp och stöd de behöver inom en rimlig tid. Alla ska ha rätt till vård inom rimlig tid och privata bolag ska inte få tjäna miljoner på människors lidande.
