Proletären FF - med vind i seglen efter ett halvsekel
Den unika fotbollsklubben i en förort till Göteborg bildades 1972 och har gjort stora avtryck under sin nu 50-åriga livstid. Proletären har besökt klubbens aktiviter och pratat med några av eldsjälarna om varför just Proletären FF behövs.
Det är en solig decembermorgon i Bergsjön i Göteborg. En kort promenad från spårvagnshållplatsen Teleskopgatan ligger Sandeklevshallen. Utanför den snötäckta träningsanläggningen är det kallt. Inne i hallen är det varmt och här hörs hejarop och skratt.
Ett tjugotal ungar i olika åldrar väntar på sin tur att springa häck – tränaren Jonatan Fahlén hörs i högtalarsystemet.
– Klara, färdiga, gå!
Idag är det klubbtävling för barnen i Proletären FF:s friidrottssektion. Förutom häcklöpning står höjdhopp, kast med liten boll och kulstötning på schemat.
Långdistanslöparen Jonatan Fahlén hittade till Proletären FF genom klubbens löparsektion för vuxna, men med tiden kändes det mer relevant att göra något för barn och ungdomar än att bara fokusera på sin egen träning.
– Då fick det bli friidrott. Sen fanns det en friidrottshall i området också men ingen klubb, så det kändes som att det behövdes.
Och det fanns intresse. Från början var det en grupp med sju-tioåringar, men till slut blev de så många att gruppen var tvungen att dela på sig. Flera föräldrar har anslutit sig och nu räknar gruppen med sex tränare.
– Vi har låga trösklar, så många kommer bara en tid för att prova på. Men det brukar vara mellan tio och tjugo barn på varje pass, ibland fler. Det är väldigt roligt att se hur det växer!
Proletären FF fyller 50 i år. Vad är det bästa med klubben?
– Att vi har ett socialt fokus i allt vi gör. Både när vi stöttar människor i andra delar av världen som med Fredsloppet, och när vi håller på med breddidrott åt ungdomar i Göteborgs arbetarförorter. Det hoppas jag att vi kan fortsätta med i femtio år till – minst!
Det pratas mycket om föreningsdöden, framförallt i landets ”utsatta områden”. I Göteborg har hälften av alla seniorlag i fotboll som var aktiva på 90-talet försvunnit. I östra Göteborg minskade antalet ungdomslag i seriespel med en tredjedel bara mellan 2013 och 2016.
Bergsjön är ett så kallat utsatt område. Några hundra meter från Sandeklevshallen ligger Atmosfärsgatan – gatan med lägst medelinkomst i Göteborg.
Hur påverkas föreningslivet av de sociala faktorerna?
– Det är en utmaning på många sätt. Vi märker att många har svårt att betala sin medlemsavgift, och då har vi ändå en låg avgift i jämförelse med andra klubbar. Hade vi tagit ut en högre avgift hade vi stött bort många och det gör att vi med verksamhet i förorten får sämre ekonomi.
– Man kan tycka att kommunen borde hjälpa till och omfördela lite resurser, alla politiker pratar ju om hur viktigt det är med idrott i förorten. Men istället gör de tvärtom, och sänker föreningsbidragen.
Jonatan tycker att media ofta framställer det som att föreningsdöden har kulturell bakgrund, att invandrare i förorterna saknar föreningsvana. Men det är inte hans bild.
– De föräldrar jag pratat med säger att de gärna vill vara med och bidra, men att de inte har tid. De jobbar kvällar i vården eller kör tolvtimmarspass som bussförare. Då blir det svårt att vara en engagerad friidrottsförälder också, så det är väl en klassfråga, som allt annat.
I en förort på andra sidan stan en timmes spårvagnsfärd från Teleskopsgatan ligger Vättnedalsskolan. Det har hunnit bli mörkt. I idrottshallen håller Proletären FF:s ordförande Henrik Källén i eftermiddagsfotboll för ett tiotal ungar i lågstadieåldern. Ljudvolymen är hög, golvet skriker från gympaskorna. Det är gröna västar mot orangea västar.
– Det är lite brötigt, men det tar sig. Det här är coronagenerationen så de behöver köras in lite i verksamheten, säger Henrik Källén.
Några av spelarna bär PFF-tröjor, några har gympakläder och andra är inte ombytta alls och spelar i strumplästen.
– Alla vill ju inte träna tre gånger i veckan och spela match på helgen. För vissa räcker det med ett par sådana här pass i veckan under lättsamma former.
En del av barnen spelar organiserat med PFF, andra kommer bara för att ha lite kul efter skolan.
– Det är ett bra tillfälle att bryta ner ålders- och könsindelningar. Annars så spelar man ju bara med och mot barn i samma ålder och med samma kön, det här blir något annat.
Fler spelare ansluter sig och några äldre ungdomar hoppar in och tar Henriks roll som domare.
Vad bär du med dig från klubbens historia?
– Jag tänker på de sakerna som är unika för PFF, att vi är en klubb med aktivt solidaritetsarbete till exempel. Arbetet mot apartheid och kontakterna med ANC i Sydafrika. Det finns väldigt få idrottsföreningar med en liknande historia.
Förutom det internationella arbetet betonar Henrik klubbens paroll ”idrott åt alla”.
– Det kan ta sig olika uttryck. Den här spontanfotbollen är ju helt i den devisen. Och överlag sitter det i klubbens ryggmärg att alla ska få vara med och att barn inte ska behandlas olika beroende på var de befinner sig i sin idrottsliga utveckling.
På planen blir det lite gruff, och tjafs om vem som egentligen ska ha frispark. Henrik avbryter med van hand, det är frispark till orange.
De senaste fem åren har Henrik Källén och Proletären FF organiserat spontanfotboll i Tynnered. Lika länge har klubben anordnat det uppskattade ”Sommarkul med PFF”, där barn och unga i området får möjlighet att spela fotboll och testa på andra idrotter under alla dagar på sommarlovet.
Förra året deltog ett 70-tal barn per dag och Henrik Källén utsågs till ”Årets ledare i Tynnered” för sina insatser.
Föreningens arbete i området har också lett till att Proletären FF:s barn-och ungdomssektioner har blomstrat. Under en period på 2000-talet bestod klubben enbart av ett seniorlag i fotbollen. Idag räknar klubben med pojklag upp till 14-års ålder. På flicksidan är det svårare men det finns en grupp som är igång och tränar.
– Det är en stentuff vändning att göra, framför allt i den här typen av område. De flesta föreningar i liknande sits hade nog tynat bort, men jag tror att vi har en unik bärande idé som skiljer oss från en vanlig kvartersklubb och den gör att vi kommer igen.
Några dagar senare träffar jag Henrik Källén och Bengt Frejd vid Proletären FF:s röda klubbhus i utkanten av Tynnered. Bengt Frejd var under många år föreningens ordförande – och är för många synonym med klubben.
Inne på klubbhuset är det kallt, jag behåller dunjackan på. Bengt, som nu är kassör i föreningen, berättar att elpriset slår hårt mot föreningar med klubbhus. Genom att sänka temperaturen några grader kan klubben spara pengar.
Hur känns det då att klubben som han var med och grundade fyller 50 år?
– Både skoj och viktigt. Vi har nya utmaningar men det finns tecken på att klubben verkligen lever. När vi bildades hade vi ingen aning om vart klubben skulle ta vägen. Det var under en vänstervåg och många anslöt sig för vår politiska profil. Vi växte fort och blev en klubb som många lyssnade på.
– Det märks fortfarande, fyller Henrik Källén i. När man är runt bland föreningar i Göteborg så finns en grundläggande respekt för PFF, i alla fall bland de äldre.
Vad är ni mest stolta över som Proletären FF åstadkommit genom åren?
– Stolt och stolt.. men det är nog den kollektiva andan. Som när vi byggde klubbhuset. Det var en enorm insats, många trodde inte det var möjligt. Och sedan över alla ungdomar som varit här och utvecklats idrottsligt, socialt och politiskt. Det har varit skoj att följa, svarar Bengt.
– Klubbhuset absolut, det är hjärtat i verksamheten även idag. Det är en stor anledning till att vi har något att bygga vidare på. Både bygget och omhändertagandet har varit en stor kollektiv bedrift, säger Henrik. Men också vår verksamhet i området. Vi har stort förtroende från skolan, stadsdelsförvaltningen och föräldrarna för att vi kör på med efter skolan-aktiviteter och spontanfotboll.
För några år sedan var föreningen nere för räkning – men nu har det vänt och klubben växer. Hur känns det för dig?
– Det är underbart. Alltså den här klubben är ju helt unik i Sverige. Kanske inte idrottsligt men socialt och politiskt, säger Bengt Frejd.
Bland annat nämner han kampen mot bolagisering av idrotten, för etablering av konstgräsplaner i Göteborg och den internationella solidariteten genom bland annat Fredsloppet.
– Även Fredsloppet hade en väldig nedgång under den perioden, det fanns röster som tyckte att det skulle läggas ner. Men sedan började ett gäng yngre förmågor engagera sig i styrelsen.
Ett tag var Bengt orolig för klubbens överlevnad men nu ser han positivt på framtiden, även om det finns orosmoln som elräkningen och att de ideella krafterna som sköter underhållet av klubbhuset tynar.
Henrik är särskilt förhoppningsfull inför den annalkande nystarten för boxningen. Det är två erfarna boxningstränare som anslutit med ett gäng ungdomar. Under hösten har de fixat och donat i klubbhuset och sätter igång med öppen verksamhet i början på nästa år.
– För fotbollen är den stora flaskhalsen tillgång till en fotbollsplan. Vi behöver verkligen konstgräs på Röda vallen, det är en tuff utmaning men vi behöver ta oss an den.
Vill du stödja Proletären FF:s arbete? Dagens elpriser innebär att ditt stöd är viktigare än någonsin. Swisha 100 kronor till 123 342 23 00 eller sätt in på Plusgiro 725097-0.