Psykiskt sjuka offer när polisen skjuter – inte kriminella
Allt fler dör för poliskulor. Mellan 1990 och 2013 sköts i snitt 0,7 person per år till döds. Efter 2013 är motsvarande siffra 2,8 personer.
Antalet personer som skadas eller dödas av polisen har fyrdubblats sedan 2013. Det visar en rapport från polisen. Sverige ligger också före Tyskland, Frankrike och Indien i statistiken för dödsskjutningar av polis, räknat per capita 2018.
Men det är i första hand inte tungt kriminella som dör för polisens kulor. Det är psykiskt sjuka människor.
– Vanligast är att två poliser hamnar i en nödvärnssituation och blir angripna av någon med psykisk ohälsa. Det är alltså inte tungt kriminella som blir skjutna i Sverige. Att döda i statens tjänst måste tas på stort allvar. Vi måste följa upp. Föra statistik, upptäcka mönster och utvärdera. Men jag har blivit ignorerad av de ansvariga, säger Johannes Knutsson, professor emeritus i polisforskning, som har jobbat på Polishögskolorna både i Sverige och Norge.
– Polisen har en undermålig uppföljning när det kommer till dödsskjutningar. Uppifrån har man inte tagit detta på allvar.
– Polisen har en undermålig uppföljning när det kommer till dödsskjutningar. Uppifrån har man inte tagit detta på allvar. När man diskuterar anledningar är det bara spekulationer. Det finns en självtillräcklighet, inkompetens och kunskapsförakt när det kommer till dessa frågor, menar Knutsson.
I utredningen Sätta hårt mot hårt – En studie av polisens användning av våld och förmågan att hantera konflikter, poängterar kriminologen Stefan Holgersson att samhället inte ska dra i för höga växlar kring statistiken – långt ifrån alla poliser är involverade i dödsskjutningar.
I sin rapport intervjuar Stefan Holgersson en före detta polischef om dödsskjutningen av den psykotiske mannen i Lindesberg (se Proletärens artikel om den ökände Örebropolisen). Polischefen hävdar att poliserna inte verkar ha förstått sitt uppdrag och att de agerade som att de skulle frihetsberöva 22-åringen när det istället handlade om att invänta läkare.
”För att kunna utföra ett sådant uppdrag behöver man knappast ens någon polisutbildning, för att förstå att man då ställer sig vid hörnet av tomten och bevakar diagonalerna. Man behöver inte skrika utan istället tala om att man är polis. [..] En psykotisk person kan dessutom reagera starkt på om någon skriker åt honom som poliserna gjorde.”
Men även inom polisen finns kritik mot hur skjutvapen hanteras. Flera oroliga poliser har oberoende av varandra hört av sig till Holgersson.
Dels har polisens attityd vad beträffar situationer då ett tjänstevapen får riktas mot någon förändrats – bland annat har skjutvapen i kriminella miljöer och terrorbrott ökat. Dels har uppfattningen om vad som är ett “bra” polisarbete skiftat genom åren. Detta kan ha sin förklaring i att chefstjänster på den nationella operativa avdelningen (NOA) nu går till personer med en bakgrund inom nationella insatsstyrkan.
– Om detta stämmer är det djupt allvarligt, kommenterar Johannes Knutsson. Man har gått från en defensiv taktik när det kommer till skjutningar mot en mer offensiv. Detta strider stundtals mot andan i skjutkungörelsen som grundar sig på att vara just defensiv.
– Polisen får skjuta enligt två grunder, laga befogenhet eller nödvärn. Men detta är sekundsnabba förlopp i dynamiska situationer som avgör liv eller död. I Sverige har vi till exempel en väldigt stor dominans av nödvärnseld [då polisen skjuter för att rädda sitt liv. reds. anm.] Det är svårt för poliser att ens avgöra om de får skjuta.
Norges poliser bär normalt sett inte vapen, men det dör inte fler poliser än i Sverige. Norge hade noll dödsskjutningar under 2019. Johannes Knutsson ser vissa fördelar med den norska policyn.
– Jag höll en föreläsning på polishögskolan i Sverige om hur de arbetar i Norge och det blev upplopp bland eleverna. ”Ska vi backa mot buset!”, skrek en kvinna och blev röd i ansiktet.
– Men här pratar vi om att skjuta och kanske döda en annan människa. Jag träffade en amerikansk polis som nyligen skjutit ihjäl en 17-åring. Du vill inte leva med den ångesten. Det kan räcka med att du överväger att skjuta. Redan det kan vara traumatiserande. Vi har också vådaskott som kan skada eller döda, både kollegor och dig själv.
Johannes Knutsson menar att man vare sig bör eller kan avväpna poliskåren i Sverige. Däremot måste det ske förändringar i regelverket.
– Jag tror mer på den norska modellen; att backa och invänta förstärkning. I Sverige måste poliserna välja om de ska backa eller skjuta. När man tagit beslutet kan det redan vara försent.
Stefan Holgerssons rapport påpekar att utbildning och rekrytering är A och O för att få ned dödsskjutningarna. Därför riktar författaren kritik mot att polisen bland annat prioriterar kommunikation istället för en konkret verksamhet: myndigheten har idag 200 anställda kommunikatörer. Holgersson ifrågasätter resursfördelningen:
”Det är svårt att se att denna nytta blir högre vid ett bibehållande av nuvarande storlek på kommunikationsavdelningen än vid en omfördelning av resurserna till kärnverksamheten”, skriver han i rapporten.