Recension: Reformisterna-Fan fiction

”När allt privatiserats. När arbetare ersätts av maskiner. När fattigdom är regel. När politiker köps för pengar. När brottslighet är vardag. Finns det då något hopp kvar?”

Ja, menar satirikern Max Gustafson och serietecknaren Lars Krantz, som målar upp en mörk framtid i nyutkomna serienovellen Partiets själ. En framtid där det allsmäktiga partiet härskar, allt mellan himmel och jord har privatiserats, daglöneriet är standard och staten… ja, låt oss säga att den inte snålar med sitt våldskapital. Men hoppet finns där… nånstans.

Tyvärr sätter författarna sitt hopp till Socialdemokratin, och tänker att den ska hitta tillbaka till sina rötter och kanalisera klasskampen genom det pånyttfödda partiet. 

Jag skulle inte sätta mina stålar på det. Socialdemokratins ”själ” är klassamarbete och korporativism. Inte klasskamp. 

Men visst. Vad hade man, i dessa karga tider, inte gett för till och med lite vanligt jävla grå-sosseri? Inte ens det får vi ju IRL. Jag kan leva med lite Reformisterna-fan fiction. Det finns sämre stories i genren. 

Lama Förlag

Som serienovell är boken i alla fall väldigt underhållande. Sossepamparna skildras på ett fantastiskt sätt, till exempel den svettige mobbargubben, tillika klassförrädaren, ”Per Göransson”, och den dreglande stofilen ”Staffan” (Löfven). Hjälten är Göranssons idealistiske kusin Greger (Göran Greider), den siste mohikanen, han som ännu tror på partiet. Det blir också han som till slut sår fröet till ”revolutionen”.

Den förslummade arbetsmarknaden, gängkriminaliteten (fueled by festknarkande mellanchefer), den krackelerade välfärden… här plockar författarna många bra poänger. Och ”Åke J.” som sadistisk polischef i det nya, privatägda Gestapo är klockrent.

En del andra grejer känns inte riktigt lika genomtänkta. Ta det med partiet, till exempel. Visst är Socialdemokraterna störst, men långt ifrån den maktfaktor de var på till exempel åttiotalet. Att de skulle bli statsbärande på samma sätt igen känns nästan mer sci-fi än att de (också i boken) har ett Akira-liknande mutantfoster gömt på LO-borgens vind.

Och så undrar jag… var är resten av högern? Nog för att Socialdemokraterna krattade manegen för nyliberalismen, men det var ju högerpartierna, inte minst under Reinfeldt-åren, som verkligen sålde ut allt. Varför får inte de en känga?