Kommentar: (S)verige sviker kärnvapennedrustning för Natomedlemskap

I dagarna har FN:s medlemsländer samlats i New York för att diskutera icke-spridningsavtalet av kärnvapen från 1968. I samband med det ställde sig 145 stater bakom ett uttalande om kärnvapnens katastrofala humanitära konsekvenser – men inte längre Sverige.

I en debattartikel i DN påpekar representanterna för tre fredsorganisationer (Svenska läkare mot kärnvapen, Svenska freds- och skiljedomsföreningen och Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet) att det är första gången som Sverige inte undertecknar uttalandet sedan Socialdemokraterna fick regeringsmakten 2014.

Uttalandet är en del av det så kallade humanitära initiativet mot kärnvapen, och bland undertecknarna lyser såväl de erkända kärnvapenstaterna (USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina) som de inofficiella (Indien, Pakistan, Israel och Nordkorea) med sin frånvaro – liksom samtliga Natoländer.

Eftersom Nato bygger på sin kärnvapenmakt har det blivit omöjligt också för Sverige att skriva under så självklara saker som att det internationella samfundet bör bemöta de katastrofala humanitära konsekvenserna av kärnvapen, och att det enda sätt att garantera att kärnvapen aldrig används igen är genom deras totala eliminering.

I en intervju i Sydsvenskan i tisdags säger statsminister Magdalena Andersson, som så sent som den 8 mars uttalade sig emot att Sverige skulle gå med i Nato, att man inte ska sticka under stol med att Nato har kärnvapen och att hon ”skulle inte vilja leva i en värld där Ryssland är de enda som har kärnvapen”. 

I nästa andetag påstår hon att Socialdemokraterna ändå ska fortsätta driva internationellt arbete för en kärnvapenfri värld. Vilket inte bara är en floskel utan en ren lögn.

För självklart är det oförenligt med Natomedlemskapet, vilket inte bara syns i att regeringen inte skriver under det här uttalandet – det blev lika tydligt när Sverige efter påtryckningar från USA backade om FN-resolutionen om att förbjuda kärnvapen, som Sverige först röstade för 2017 men sedan inte har ratificerat.

Efter att Sverige formellt blev inbjuden av Nato att bli medlem i samband med toppmötet i Madrid i slutet av juni – där Magdalena  Andersson och utrikesminister Ann Linde kohandlade med Turkiets president Erdogan om att hjälpa Turkiet jaga kurdiska ”terrorister” – skickade utrikesminister Ann Linde i början av juli ett brev till Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg.

I brevet försäkrar Linde att Sverige ställer sig bakom Natos syn på säkerhet och försvar – ”inklusive kärnvapens essentiella roll”. Ljusår från när socialdemokratiska företrädare som Maj-Britt Theorin talade inför 100.000 personer på Ullevi i Göteborg 1982 och krävde att Norden skulle vara en kärnvapenfri zon.

”I en tid när världen behöver ett ännu starkare motstånd mot kärnvapen har Sverige gått i motsatt riktning och är nu en del av problemet snarare än lösningen”, skriver representanterna för fredsorganisationerna i sin debattartikel i DN.

Det är en snäll formulering. Man kan också slå fast att sossarna säljer ut den stolta historia av kärnvapenmotstånd som funnits i Sverige, för att till varje pris få ingå i USA:s krigsallians.