Tarifflöner en seger för tunnelbanans lokalvårdare
Efter många års facklig kamp för rättvisa löner har städarna i Stockholms tunnelbana vunnit striden mot transportföretaget MTR. ”Vi har kämpat så länge för att få en lönestege, så det känns väldigt bra”, säger lokalvårdaren Semere Gerezgiher.
Det är Seko-facket och den stridbara klubb 111 i tunnelbanan som skött förhandlingarna för att få in också lokalvårdarna på tarifflöner, med en progressiv lönestege, lika för alla.
Kampen för tarifflöner för lokalvårdarna i T-banan har pågått i över 20 år.
– Det gamla systemet var väldigt orättvist. Det var alltid ett tyckande där gruppchefen bestämde vad de enskilda arbetarna skulle ha i lön, säger Semere Gerezgiher, lokalvårdare och styrelseledamot i Klubb 111 till Proletären.
– Några grät när avtalet var klart. Några har jobbat flera år utan att få en lönehöjning, och nu får de 3000 kronor mer i månaden.
Det nya avtalet innebär kraftiga lönehöjningar för de flesta av de cirka 220 lokalvårdarna, medan ett 15-tal tillfälligt får frysa sina löner och bara får garantinivån, 250 kronor mer i månaden.
– De som tjänat knappt 18.000 har gjort samma arbete som de som haft de högsta lönerna, säger Semere Gerezgiher som nu tillsammans med klubbstyrelsen inlett arbetet med att lägga in samtliga anställda i den fyrgradiga löneskalan.
Lokalvårdarna i tunnelbanan är den sista gruppen anställda i tunnelbanan som får sin lön fastställd i en lönestege. Seko Tunnelbanan organiserar fyra yrkesgrupper; tunneltågsförarna, kundservicepersonalen, stationsvärdarna samt lokalvårdarna, varje grupp uppdelad på heltidsanställda och deltidsdito.
”Tidigare har cheferna kunnat göra som de vill. Med tarifflönerna går inte det längre.”
Tidigare har lönerna bestämts godtyckligt och partiskt av cheferna på MTR, ett dotterbolag till Honkong-baserade MTR Corporation som är en av världens största aktörer inom den spårbundna trafiken.
– Det här är också en ideologisk fråga, anser Jannis Konstantis, tunneltågsförare och ordförande för Seko klubb 111. Det handlar om makten över lönerna. Tidigare har cheferna kunnat göra som de vill. Med tarifflönerna går inte det längre, nu är lönenivån och löneutvecklingen fastlagd i avtal.
MTR-cheferna har tidigare kunnat premiera en tystnadskultur på arbetsplatserna. Det kan de inte längre.
– Det har varit utpressningssituationer och rädsla för att prata om missförhållanden, för då skulle lönen inte gå upp. Vi har sett så mycket genom åren, orättvisor och hur arbetargruppen splittrats. Det har varit väldigt mycket tyckande från arbetsgivarsidan, säger Jannis Konstantis.
De arbetare som lade fram kritik mot företaget och som föll i onåd hos MTR och undercheferna, fick knappast några lönehöjningar alls med det gamla systemet trots att de arbetat och gjort ett bra arbete i många år hos företaget. Däremot premierades arbetare som cheferna gillade.
– Mycket har också handlat om inställningen till lågavlönade arbetare, att deras tunga och slitsamma jobb helt enkelt inte respekteras, menar Jannis Konstantis. Så det här känns som högsta vinsten. Det finns inget som är mer rättvist än tarifflöner. Om du är svensk eller invandrare, man eller kvinna, nu kommer alla att få samma lön. Godtycket och den splittring som fanns i löneutvecklingen tidigare upphör nu, och det kommer stärka sammanhållningen. Tarifflönerna är ett steg i rätt riktning för alla. Vi satte press på MTR, och vi vann.
Avtalet gäller för 2018 och 2019, och ska förhandlas om till 2020. Lägstalönerna för lokalvårdarna har varit 17.953 kronor i månaden, före eventuella tillägg. När det nya avtalet löper ut 2019, får nyanställda lokalvårdare 19.301 kronor i månaden, medan arbetare som jobbat längre kan få närmare 4000 kronor mer.
Men framförallt läggs lönerna, som betalas ut retroaktivt från maj 2018, in i en tariff som MTR nu måste förhålla sig till.