Ledare: Tillsammans mot Nato
Beslutet om ett svenskt Natomedlemskap är ännu inte taget. En stark opinion kan stoppa det.
Det kommande Natobeslutet är det största och viktigaste politiska beslutet i vårt land sedan EU-omröstningen 1994. I över 200 år har Sveriges säkerhetspolitiska tankesätt varit alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig.
Att inom loppet av några få månader ändra på detta skulle vara ett häpnadsväckande skifte som kommer förundra generationer framåt. Och det är just generationer framåt som kommer få leva med konsekvenserna av den ensidiga diskussion som vi alla nu tvingas genomlida, att i racerfart driva in vårt land i den krigsallians som startat flest krig och drivit flest människor på flykt i den moderna historien.
Beslutet kommer inte bara att påverka oss idag, utan det kommer forma vårt land för lång tid. Det är våra barns och barnbarns framtida säkerhet som politikerna spelar tärning med.
Det forcerade tempot visar på stort förakt för svenska folkets vilja och för demokratin. Under lång tid har Natomotståndet varit mycket stort i vårt land. Trots den massiva Natopropagandan säger fortfarande en stor andel nej till ett svenskt medlemskap.
När den nuvarande riksdagen valdes var Natofrågan inte på dagordningen och majoriteten av ledamöterna emot ett svenskt medlemskap. Att inte kunna avvakta fyra månader till riksdagsvalet är inget annat än ett hån mot alla väljare, som ska tvingas gå till val mot bakgrund av ett fullbordat faktum.
I detta läge är det förståeligt att kravet på en folkomröstning om Natomedlemskap förs fram. Vi har sympati för detta men likväl vore en folkomröstning att skynda på en fråga som kräver eftertanke, tid och debatt. Klart är att Natobeslutet måste underställas demokratisk kontroll; svenska folket måste få säga sitt innan en Natoansökan kan lämnas in. Rimligast är att Natofrågan blir en del av höstens valrörelse och att det först därefter beslutas om en folkomröstning om frågan då är aktuell.
Rustningshetsen och debatten pågår inte bara i Sverige. I Danmark ska en folkomröstning hållas den 1 juni: Inte om Nato, där Danmark redan är medlem, utan om att avskaffa det danska undantaget för det säkerhetspolitiska samarbetet i EU. Precis som i Sverige utnyttjar rustningslobbyn kriget i Ukraina för att skynda på processen och köra över folket.
Vid ett ja öppnas Danmark upp för deltagande i EU:s försvarssamarbete Pesco, ett samarbete som helt saknas i den svenska debatten och som Sverige inte har undantag från. Inom kort kan alltså Sverige vara medlem i två militära allianser, EU:s och USA:s.
Socialdemokraternas ledning har bestämt sig och är helt ointresserade av den egna interna processen. I stället för att diskutera med sina medlemmar reser Magdalena Andersson och Ann Linde världen runt för att frottera med Natoledare och försäkra den svenska troheten till Washington. Stödet från Natoländernas regeringar är uppenbarligen viktigare än stödet från svenska folket.
Det är våra barns och barnbarns framtida säkerhet som politikerna spelar tärning med.
Den svenska alliansfriheten har tjänat oss väl. Den har hållit oss utanför två världskrig. Den har sparat många svenska liv och fungerat som fundament för välståndet efter andra världskriget. Nedrustning och tankar om Norden som en kärnvapenfri zon präglade den svenska efterkrigstiden och borde åter sättas på dagordningen.
Nato står för en rakt motsatt linje mot vad Sverige i decennier stått upp för. Nato är en aggressiv krigsallians vars främsta syfte är att säkerställa USA-imperialismens hegemoni över världen. Alliansen vilar på sitt kärnvapenparaply. Ett medlemskap bygger på detta paraply. Den säkerhet Natoförespråkarna hävdar att Nato ger oss handlar om att vi ska försvaras med världens ödeläggelse som garant. Vem vill ha en sådan värld?
Natos historia är mycket smutsig. I höstas var det 20 år sedan USA inledde sitt så kallade krig mot terrorismen. Efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001 åberopade Nato för första gången sin solidaritetsförklaring om kollektivt försvar, artikel 5 i Washingtonfördraget. Därefter inledde Nato sina första officiella operationer utanför det euroatlantiska området. Något som sedan dess har fortsatt, senast i Libyen.
Efter att Nato utlöste artikel 5 i solidaritet med USA har Natoländerna aktivt deltagit i bland annat de förödande och olagliga krigen mot Afghanistan och Irak. Som en direkt följd av USA:s och Natos krig mot terrorismen har 38 miljoner människor drivits på flykt runt om i världen. Siffrorna är framtagna av det amerikanska Brown-universitetet, som även kunnat visa att 929.000 människor dött till följd av detta krig.
Det är denna krigsallians det svenska etablissemanget vill driva in oss i. Att Nato skulle vara en försvarsallians är ett rent propagandaargument. I dagarna är det till exempel 23 år sedan Nato bombade den kinesiska ambassaden i Belgrad under det folkrättsvidriga kriget mot Jugoslavien 1999.
Propagandan för ett svenskt Natomedlemskap slår ständigt nya rekord i dumhet. I en SVT-intervju förra veckan sa Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att Natos skydd för Sverige under ansökningstiden handlar om ökad närvaro av krigsfartyg i Östersjön – som om det inte redan idag kryllar av Natobåtar i svenska vatten.
I Aktuellt står USA-vännen Jan Hallenberg och hävdar att Nato inte har något som helst intresse av att ha kärnvapen på svensk eller finsk mark. Inte heller om det skulle bli krig kan Hallenberg tänka sig att Nato skulle placera kärnvapen här. Hallenberg låtsas helt okunnig om värdlandsavtalet som Sverige ingick med Nato 2016 och som gjort att kärnvapenbestyckade Natobåtar redan övar i svenska vatten.
Rent tragiskt är det när Liberalernas nye partiledare oemotsagd i en tv-debatt med Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar kan hävda att Nato skapades som ett svar på Warszawapakten när det i verkligheten var tvärtom – sex år efter att Nato bildades 1949.
Beslutet om ett svenskt Natomedlemskap är ännu inte taget. En stark och högljudd opinion kan stoppa det. Nu behöver alla som vill stå upp för fred, humanism och solidaritet gå samman mot krigshetsen för att avvisa ett Natomedlemskap och värna den svenska alliansfriheten.