Hoppa till huvudinnehåll

Trafikledare om MTR: ”Toxisk arbetsmiljö”

Martin Aras ville bort från, vad han själv kallar, en toxisk arbetsmiljö. Så han slutade hos MTR, där han arbetade som trafikledare i tunnelbanan.

Martin Aras arbetade tidigare för MTR, som trafikledare i Stockholms tunnelbana.
Janne Bengtsson

Martin Aras, 38, jobbade som trafikledare hos MTR i Stockholms T-bana i 15 år, fram till september 2022. Till slut blev det bara för mycket.

– De behandlar inte människor bra. Jag gick in i väggen på grund av stress och av saker som hänt tidigare i mitt privatliv, och som jag inte kunnat arbeta bort. Har man då en chef som inte förstår och chefer över den chefen som tycker det är okej att behandla folk illa och inte ta hänsyn… det är så kulturen är i det företaget, säger Martin Aras till Proletären.

– Om det händer något som egentligen är företagets fel, så skyller man ifrån sig på andra för att MTR inte ska se dåligt ut. För något år sedan spårade ett tåg ur vid Skärmarbrink… istället för att konstatera hur arbetssituationen var med en enorm stress, och försöka ta itu med problemen, så valde man istället att peka ut de som jobbade under passet när det hände som ansvariga.

Det finns tre trafikledningscentraler i Stockholms T-bana. En på röda linjen, en på blå och en på gröna linjen. Den gröna är hårdast belastad, där finns flest stationer och flest tåg. Men utöver det ska de som jobbar där också ha hand om larm, brandutrymning och mer på pendeltågslinjen Citybanan.

– Man slänger in extra saker bara för att tjäna pengar på det, men struntar i hur personalen mår. Vi var kraftigt underbemannade hela tiden: telefonen ringer, radion anropar och det var 50 tåg ute. Vi var två man på det jobbet. När jag tog upp arbetssituationen med företaget fick jag svaret att ”javisst, vi ska titta på det”. Men sedan hände ingenting. 

I september 2017 var Martin Aras med om att rädda en 14-årig flicka från att begå självmord. Flickan sprang på spåret mellan T-banestationerna Skanstull och Gullmarsplan, där också trafikledningscentralen för den gröna T-banelinjen ligger.

– Vi lyckades stoppa tågen och jag och en kollega eskorterade polis och brandmän ner på spåret; hon sprang mot räcket på en bro och skulle hoppa. En polis fick tag på henne i sista sekunden, men det kändes helt overkligt.

Händelsen med den 14-åriga flickan tog hårt. I slutet av året gick Martin in i väggen. Den enorma stressen på jobbet tillsammans med bland annat en jobbig skilsmässa hade tagit ut sin rätt. Bolaget ville placera om honom. Läkaren på företagshälsovården konstaterade dock utbrändhet som en följd av den psykosociala miljön på arbetet. Det krävdes rehab, inte omplacering.

Martin hade då börjat arbeta med en idé han haft om suicidprevention, hur man skulle kunna förhindra självmord i T-banan. Bolaget bemötte idén mycket negativt. Först flera år senare, och efter rehab av psykologer, läkare och fysioterapeuter, kunde Martin få gehör för sin idé.

Karolinska Institutet som arbetade med liknande frågor hade tänt på den. Ett samarbete inleddes. Nu är idéer och förslag utvärderade; det är upp till Stockholms Lokaltrafik (SL) att besluta om de ska genomföras i verkligheten.

– Jag belyste ett problem, men då sket de i det; de gjorde en partisk och bristfällig utredning, inget mer. Nu vill man synas med det här, det ger bra PR. Men då tog MTR parti mot mig. De började jävlas med mig, tog upp saker som jag påstods ha gjort i mitt privatliv, det förekom en otäck ryktesspridning om min lämplighet som arbetsledare. Ryktesspridningen fortsatte även efter att jag kommit tillbaka till arbetet. Det var chefer som satt där och ljög. Jag blev till och med bestraffad för att jag tog upp saken.

– Jag konfronterade dem och efter mycket snack så ville de bara släppa hela saken. De ville lägga locket på eftersom de visste att de var fel ute. De ville inte prata om det som hänt… ett slags härskarteknik.

Martin Aras använder starka ord när han talar om MTR: härskarteknik, toxisk arbetsplats och förtryckarkultur. Och tystnadskultur, om hur MTR betalat ut ekonomiska vederlag till tidigare anställda för att de inte ska berätta vad de varit med om på företaget.

– Jag tog aldrig några pengar men företagets HR [ansvarig för personalen, Human Resources] frågade lite inlindat vad jag ville ha för att allt skulle glömmas bort.

Idag mår Martin Aras bra. Han arbetar som projektör i ett stort företag i järnvägsbranschen och trivs.

– Att jag stannade i MTR så länge som jag gjorde berodde på kollegorna och att jag gillade arbetet. Ett av de kärnvärden MTR säger att de har är ömsesidig respekt. Men det är inget bolaget lever upp till. När nästa upphandling om driften av T-banan ska göras, så hoppas jag innerligt att ett annat företag får ta över. Ett som har bra värderingar och bemöter anställda och kunder med respekt, uppskattning och empati, säger Martin Aras.