Lönedumpning pågår: Uppsagda av Serneke – ersatta av importerad arbetskraft
Kenny Rosén och Erik Svensson är två av de snickare som sagts upp av Serneke, som skyller på arbetsbrist. Själva menar de att byggbolagen satt i system att dumpa löner med arbetskraftsimport och bemanningsföretag.
Redan förra hösten svepte en varselvåg över byggbranschen i Sverige. Trots god konjunktur förlorade 3.800 byggnadsarbetare jobbet.
Många byggföretag har medvetet minskat sin egen bemanning och skapat arbetsbrist genom att sälja ut hela eller delar av sina entreprenader. Nu mattas konjunkturen av och varslen ökar återigen. Samtidigt arbetar över 100.000 byggnadsarbetare från länder där lönenivåerna är lägre.
I Göteborg har Serneke Bygg sagt upp 23 snickare. Att företaget skulle ha arbetsbrist verkar närmast otroligt. De har flera projekt igång och på gång. Bland annat skrytprojektet Karlastaden med det omtalade Karlatornet som skall bli Nordens högsta byggnad med sina 245 meter.
Ägaren, Ola Serneke, framställer gärna sig själv som ”visionär och samhällsbyggare”. I media har han nästan nått popstjärnestatus och kommunpolitikerna äter ur hans hand. I somras fick han sommarprata i radion och passade då på att varva skrytet om sig själv med politisk korrekthet och sin vilja att sänka sina arbetares löner.
Det sistnämnda kan Kenny Rosén och Erik Svensson, två av de snickare som Serneke Bygg sagt upp, bekräfta.
– Vi insåg i våras att vi halkat efter i lön jämfört med andra firmor. När vi fick full utdelning på ackordet så kom vi ändå inte högre än 210 kronor i timmen. Så vi tänkte att det här stämmer inte, berättar Kenny Rosén.
– Vi samlade lagen och bestämde oss för att säga upp avtalet. Det blev ett jävla liv och vi blev inkallade till möte med personalchefen och andra höjdare. De hotade i princip oss.
Erik Svensson håller med.
– Ja, budskapet var detta: Ta tillbaka uppsägningen av avtalet. Vi tänker inte gå in i konflikter om ackord. Då säger vi hellre upp personal.
Efter ett par veckor så kom uppsägningarna.
– De säger att det inte hänger ihop, men vad ska man tro? Det råder ju ingen arbetsbrist, konstaterar Kenny Rosén.
Erik Svensson säger att det visserligen är en dipp i antalet projekt men arbetsbristen ligger i att företaget sålt ut jobb. Ett bygge han nyss lämnat är utsålt till 90-95 procent. Gipsentreprenaden gick till en firma som heter Vidrax. Köken till ett annat företag som samtidigt har all listning. Ytterligare ett annat företag har tak och fasad.
– Allt det här är ju snickarjobb vi skulle kunna göra. Men de har sålt ut och lönedumpar, säger Kenny Rosén med en suck.
– Ja precis, fyller Erik Svensson i. Gipsfirman har bara kroater och de som gör köken är polacker. Vi vet ju inte vad de har i lön men firmorna får krypa i pris för att få jobbet. Och jag förstår inte hur de klarar det om det inte är lönerna och organisationen kring, alltså arbetsskydd som ska finnas för de anställda, de sparar på.
– Nu pratar jag bara utifrån Serneke men det verkar som om de bara planerar en vecka i taget. De vet inte hur många gubbar som ska vara i bodarna. Det finns ingen framförhållning. Byggmästarna kanske tycker detta är bra men det funkar inte. Kvaliteten blir lidande och olycksrisken ökar.
Kenny Rosén berättar att de numera får höra mycket klagomål från platschefer som säger att de är trötta på sin egen personal.
– Vi är sjuka, vi tar föräldraledigt, vi har semester och vi har ATF [arbetstidsförkortning]. Grejer som vi har rätt till. Det är tid när vi inte är på bygget. Först gnäller de över sjukfrånvaro men sedan kommer annat: Han är pappaledig och han är skadad. Det behöver de inte uppleva med inhyrd personal, säger Kenny Rosén och tar gipsentreprenaden, Vidrax, som exempel.
– Serneke skiter ju i vilka gubbar som är där. De ser bara tidsplanen. Om de byter gubbar varje vecka skiter Serneke i. Firman har piskan på sig och deras gubbar ställer inte krav på sånt som vi har rätt till.
– Jag blir så jävla förbannad. Vi har ju rätt till föräldraledighet, semester och såna grejer, säger Kenny Rosén.
Erik Svensson understryker att detta är en negativ spiral som påverkar branschen och på sikt även hotar sociala rättigheter.
– De kan sälja ut hela eller nästan hela entreprenaden. De hotar oss och sparkar 23 av 40 träarbetare. De får ju ändå folk. De behöver inte bry sig och tjänar sina pengar lätt. När man ändå anställt 40 snickare så tycker jag att de borde ha ett ansvar för att dessa har jobb så länge som möjligt.
– Att säga upp eget folk och utnyttja bemanning och import av arbetskraft är en sjuka som spridit sig i hela branschen. Sen går det i vågor. Någon firma ökar och anställer fler, andra minskar. Men totalt sett går det åt fel håll.
– Det händer till och med att de skryter om det som hände betongarna när arenan vid Kviberg byggdes för några år sedan, säger Kenny Rosén och syftar på de betongare som ville gå på ett rakt ackord men istället fick sparken och ersattes av polska byggnadsarbetare.
– De nämner det i alla fall på ett sådant sätt så man fattar att de inte ångrar det. Serneke statuerade ett exempel, så kändes det. Ni ska inte komma här och komma. Då skickar de hellre ut hela gänget och tar in billig arbetskraft som inte har några åsikter om sånt. Jämför man med lönerna i Polen så tjänar de ju svinbra här. Det är klart att det första de tänker på inte är att kräva ännu mer för då skickas de kanske hem.
Företagen skjuter också sig själva i foten menar Erik Svensson som tar upp Sernekes bygge vid Östra Sjukhuset där de räknat med att få ett liknande projekt alldeles i närheten, som en kroatisk firma istället tog.
– De var nästan 50 miljoner billigare än Serneke. Så det kan ju lika gärna komma utländska företag och ta hela skiten och dumpa priserna.
Kenny Rosén drar sig till minnes hur detta smugit sig på. Även för tio år sen fanns det polacker och folk från Baltikum som jobbade i Sverige men nu har det eskalerat. Idag är det renodlade bolag och filialer som satt detta i system.
– Jag tänker exempelvis på Kamgrad. Det är ett kroatiskt bolag som nu registrerat filialer här Sverige. Det har väl med EU att göra att de får vara här. Idag ser du fler stora bolag med utländska namn. Det gjorde man inte förr.
– De betalar väl inte ens skatt här och det stör man sig också på. Det här med helheten. Det blir lönedumpning, svenska arbetare får gå arbetslösa och mindre skatt kommer in till Sverige. Jobben kan vara för kommunala Poseidon eller Riksbyggen. Hur fan tänker de då? Det här påverkar ju samhället i stort. Framtiden känns faktiskt lite skrämmande.
De båda snickarna bekräftar att det finns en växande oro över vilka som får behålla jobbet om, eller rättare sagt när, en större nedgång drabbar byggandet. Ännu finns det jobb att få för yrkesarbetare i Göteborg men det är ett varningstecken att de flesta utlysta jobben finns hos bemanningsföretag.
Erik Svensson påpekar också hur tråkigt det är med skiktningen som blivit på arbetsplatserna.
– Man kan inte samma språk, har inte samma syn på hur det ska se ut och har olika position. Det är dåligt för alla parter och kan aldrig leda framåt. Om man tänker på andra branscher så har ändå byggbranschen varit speciell. Alla tjänar samma, man gör samma eller liknande arbetsuppgifter. Det har varit mer kollektivt på det viset och det tycker jag är viktigt. Så man blir lite rädd över vart det är på väg.
– När man tittar på problemen så ser man först bara en liten del. Men sedan ser man hur mycket hänger ihop. Egentligen skulle arbetarna och facken i hela Europa jobba ihop mot detta. När vi ställs mot varandra så här förgiftas hela stämningen.