Att FN-domstolen skulle åtala medlemmar i Hizbollah för mordet på den tidigare libanesiska premiärminister Rafik Hariri 2005 var väntat. Ryktena om att det var på gång kom redan i augusti förra året.
Torsdag 30 juni överlämnades åtalet och tillhörande arresteringsorder till Libanons statsåklagare. De som pekas ut som skyldiga är fyra högt uppsatta medlemmar i Hizbollah. Den mest kände är Mustafa Badreddine som uppges vara rörelsens militäre chef. Hans föregångare på posten, Imad Mugniyen, mördades i Damaskus 2008 i ett bombdåd som israelerna troligen låg bakom.
Den provästliga 14 marsrörelsen i Libanon jublar över åtalet. Saad Hariri, premiärminister november 2009-januari 2011 och son till den mördade Rafik Hariri, var lyrisk:
”Mördarnas dagar är räknade. Mitt hjärta är fyllt av glädje. Martyrerna kan nu vila i frid”, förklarade han.
Hizbollah, som både är Libanons största politiska parti och leder den väpnade motståndsrörelsen, tillbakavisar anklagelserna. I ett tv-sänt tal på lördagen kommenterade Hizbollahs generalsekreterare Hassan Nasrallah åtalet. Han presenterade både argument och bevis för att tribunalen är partisk och handlar om politik, inte att hitta de verkliga mördarna.
Nasrallah dömde ut domstolen som ett amerikanskt-israeliskt projekt. Dess syfte är att försvaga den Hizbollahledda libanesiska motståndsrörelsen mot Israel, liksom att skapa splittring i Libanon och spräcka landets nya regering.
Hizbollahledarens kritik är inte gripen ur luften. FN-utredningen av mordet på Hariri har från första stund varit kantad av oegentligheter. De huvudmisstänkta har varierat, vittnesmål har avslöjats som falska och cheferna har bytts ut.
Inte heller den nuvarande tribunalen kan kallas opartisk. Nasrallah förklarade att den utredningsgrupp som åklagaren Daniel Bellemare satt samman består av människor med tydliga kopplingar till CIA och andra västliga underrättelsetjänster. Tribunalens ordförande Antonio Cassesse är känd som Israel-vän.
Det är därför inte överraskande att den valt att inte utreda en möjlig israelisk inblandning i mordet. I september förra året överlämnade Hizbollah bevis till tribunalen som riktar misstankarna mot Israel. Bevisen bestod bland annat av bilder på Hariris bilkortege tagna av israeliska spionplan samt vittnesmål från israeliska spioner.
Man behöver inte vara konspirationsteoretiker för att inse att Specialtribunalen för Libanon är en del av det storpolitiska spelet i Mellanöstern.
Hizbollah, allierat med Syrien och Iran, har i åratal varit en nagel i ögat på Israel, USA och flera europeiska länder. Att rörelsen gick stärkt ur det förödande israeliska anfallskriget på Libanon 2006 och därefter har spelat en allt viktigare roll i libanesisk politik, har inte gjort Hizbollahs fiender mer välvilligt inställda.
Behovet av att försvaga Hizbollah har ökat än mer med tanke på den politiska turbulensen i arabvärlden. När USA- och Israelvänliga regimer byts eller vacklar i flera länder kämpar USA, Israel och deras allierade desperat för att behålla och stärka sitt inflytande var helst det är möjligt.
I sitt tv-tal förklarade Nasrallah att de fyra åtalade inte kommer att gripas. Ingen libanesisk regering, varken den nuvarande eller kommande, kommer att kunna göra det.
