Facit hade kunnat se bättre ut för den danska regeringen. Sedan våren 2003 har de danska trupperna i Irak utgjort en het politisk potatis för statsminister Anders Fogh Rasmussen.

Sammanlagt har cirka 5000 danskar tjänstgjort i Irak. Åtta av dem har dött under uppdraget, som kantats av skandaler. Den allvarligaste skandalen är åtalet mot underrättelseofficeren AnneMette Hommel, som tillsammans med fyra soldater anklagades för att ha kränkt irakiska fångar under 2004.

Danmark deltog ända från början i ”de villigas koalition”, som USA:s allierade själva valde att kalla sig. Koalitionen bestod vid dess bildande av 49 länder men endast fyra av dem, däribland Danmark, skickade trupp redan till invasionen.

Tynande koalition
I dag går de villigas koalition en tynande tillvaro tillmötes. Efter Danmarks tillbakadragande återstår bara 21 länder, och de amerikanska soldaterna utgör mer än 95 procent av koalitionsstyrkorna.

2003 motiverade statsminister Anders Fogh Rasmusen beslutet att skicka dansk trupp med att de skulle bidra till ett fritt och demokratiskt Irak. Han sade själv att han såg det som en moralisk plikt att stödja USA.

När Danmark nu efter fyra år tar hem sina trupper är det inte konstigt att färre än en femtedel av danskarna tror att tillbakadragandet är en konsekvens av att uppdraget har lyckats. Rapporter om kaos och våldsamheter i Irak kommer dagligen.

Ockupationstruppernas misslyckande manifesterandes också på ett symboliskt sätt när förvarsministern Søren Gade tillsammans med soldater och journalister tvingades ta betäckning två gånger under avslutningsceremonin före hemfärden, på grund av att raketlarmet gick. Då hjälpte det inte att den soldat som bar Dannerbrogen lyckades hålla flaggstången upprätt, trots att han själv låg på marken.

LISA ENGSTRÖM
Proletären 32, 2007