Ledarkrönika: V saboterar solidariteten

Vänsterpartiet verkar helt ha övergett tanken på att vara en del av svensk solidaritetsrörelse.

Att V gett upp ambitionen att vara en antiimperialistisk röst har stått klart sedan många år. Sista spiken i den kistan var deras agerande under de landsomfattande protester som anordnades mot en svensk Natoanslutning förra året – då V:s centrala ledning stoppade lokalavdelningar från att delta i manifestationer tillsammans med Kommunistiska Partiet.

Redan 2020, när undertecknad ihop med några andra drog i gång ett nätverk i Malmö mot krigsövningen Aurora 20, visade V var de står. Deras nuvarande försvarspolitiska talesperson Hanna Gunnarsson svarade då att Vänsterpartiet i Skåne inte kunde stå bakom vår gemensamma plattform – som deras medlemmar i nätverket varit med och tagit fram – för att ”V inte är emot att Försvarsmakten övar”. 

Sedan dess har Vänsterpartiets agerande blivit ännu tydligare. 

På första maj i år talade deras partiordförande Nooshi Dadgostar i Malmö. Inför hennes tal gick centrala partifunktionärer runt i publiken och bad deltagare plocka ner fanor de inte ansåg sig passa, såsom kubanska och andra latinamerikanska nationsfanor, flaggor med Che Guevara och kurdiska solidaritetsfanor. 

Inför en manifestation som planerades att hållas på den internationella solidaritetsdagen med det palestinska folket den 29 november i år, verkade dock Vänsterpartiet i Malmö ha tagit en annan inställning. Medlemmar i V tog initiativ till att i nätverksform samla till en så stor manifestation som möjligt. 

Efter den senaste händelseutvecklingen i Palestina valde nätverket att skjuta upp planeringen inför november och istället anordna flera stödmanifestationer direkt. Den första anordnades tisdagen den 13 oktober och talare var annonserade från Vänsterpartiet, Kommunistiska Partiet, Feministiskt initiativ, Palestinagrupperna och Palestinska samordningsgruppen. 

Men under pågående manifestation kom V:s representanter och meddelade att V inte längre tänkte tala. Även om det inte sades rakt ut var det helt uppenbart så att deras talare hade blivit förbjuden att tala av sitt eget parti. 

Efter V:s agerande och deras partiledares flata uttalanden har det höjts en del röster inom partiet. Något man kunde hoppas på skulle kunna ändra deras inställning. Men svaret från partiledningen har istället varit nedtystning och minst ett uteslutningsärende.

För att gjuta olja på vågorna och lugna de mest högljudda rösterna i de egna leden har V nu annonserat egna manifestationer till stöd för Palestina i Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta agerande har inget med stöd till Palestina att göra. Det handlar om ett sekteristiskt agerande som endast skadar den rörelse som vi gemensamt byggt upp i bland annat Malmö.

V visar återigen att de är de nya Socialdemokraterna, genom att inte vara med om de inte totalt kan styra den politiska agendan efter eget tycke och kappvänderi (vad de tror kan kosta dem röster i nästa val eller ändra deras regeringsduglighet i sossarnas ögon). 

I Malmö är jag dock övertygad om att de svikit en gång för mycket för att få tillbaka det inflytande de en gång haft i solidaritetsrörelsen i staden – och att det även kommer kosta dem röster i nästa val.