Kommentar: Vad var det vi sa?
Inskränkningarna i strejkrätten fick just de konsekvenser som vi och många med oss varnade för. Stärkta av framgång tar näringslivet nu sikte på Las.
Det är inte alltid roligt när man får rätt och kan säga ”vad var det vi sa”. För nu har det visat sig att inskränkningarna i strejkrätten har givit arbetsköparna just de möjligheter vi varnade för. Att de mer eller mindre skulle kunna starta egna fackförbund, skriva ett förstahandsavtal med dessa och stänga ute mer seriösa fackförbund.
Det har nu inträffat, 2020, då företaget Svea Solar, som sätter upp och installerar solceller åt privatpersoner och företag, har skrivit avtal med det suspekta facket Tingvalla-Bro fackförening. Det skedde efter att Elektrikerförbundet i flera år försökt få till ett avtal med Svea Solar och när Elektrikerna till slut varslade om stridsåtgärd skrev företaget på ett avtal med Elektrikerna. Vad inte Elektrikerförbundet visste var att Svea Solar dagen innan skrivit avtal med Tingvalla-Bro, som då fick ett förstahandsavtal och Elektrikernas blev ett meningslöst andrahandsavtal.
Att Strejkrättsutredningen och senare lagen som blev antagen var ett beställningsverk från Sveriges Hamnar och Svenskt Näringsliv är uppenbart. Meningen med lagen är att göra svensk fackföreningsrörelse än mer tandlös. Att fackföreningsrörelsen i bred bemärkelse inte ville se detta är otroligt. LO såg chansen att få tvåla till sitt eviga hatobjekt Hamnarbetarförbundet och det var så värdefullt att man till och med var beredd att satsa sin egen existens för att nå detta mål.
Så som sagt, vad var det vi sa? Vi sa att detta skulle leda till skapandet av en marknad för gula fack. Fackförbund som mer eller mindre styrs av företagen som kommer att stänga ute alla arbetarorganisationer som på ett seriöst sätt vill kämpa för arbetarklassens intressen. Vad var det vi sa, när vi pekade på att svenska företag inte är några snälla välgörare? Deras grundintressen är att pressa kostnader, och utan fackföreningar som stör så kan man pressa lönekostnaderna.
Vi fick ännu en klasslag vars enda uppgift är att trycka ned arbetarklassen och sänka kostnaderna för företagen, nu har borgarklassen fått upp ångan efter stora segrar och har siktet inställt på Las. Det är dags att borgarklassens reformlokomotiv spårar ur och då krävs det att vi blir fler ute på arbetsplatserna som börjar röra på sig.
Vi vill inte behöva säga ”vad var det vi sa” en gång till!