Ledare: Varning för EU-federalism
Den nytillträdda tyska regeringen vill se ett mer federalt EU. En sådan utveckling skulle innebära mer överstatlighet och mindre demokrati.
I Magdalena Anderssons regeringsförklaring förra veckan slog hon fast att samarbetet med EU ska stärkas. ”Det europeiska samarbetet är avgörande för Sverige. Det handlar om jobben, eftersom EU är vår viktigaste marknad. Det handlar om fred och säkerhet, både i vårt närområde och längre bort”, hette det bland annat.
Den svenska regeringsbildningen och turbulensen kring Magdalena Anderssons tillträde har tagit fokus från andra nyheter. I vårt grannland Tyskland har det under 73 dagar förhandlats om hur deras regeringsunderlag ska se ut.
Resultatet har blivit den så kallade trafikljuskoalitionen mellan socialdemokrater, liberaler och gröna som nyligen kom överens om formerna för regeringssamarbetet. I veckan väntas därför Tysklands finansminister, socialdemokraten Olaf Scholz, ta över som ny förbundskansler efter 16 år med Angela Merkel.
I ett 177-sidor långt dokument klargör trafikljuspartierna hur de vill se Tyskland och Europa utvecklas. Det är en uppseendeväckande läsning som borde vålla stor debatt även här i Sverige.
Tyskland är inget perifert land. Deras agerande påverkar såväl Sverige som EU och resten av världen. Den tillträdande tyska regeringens politiska agenda är tydlig. EU ska bli en federal stat där ännu mer ska bestämmas av teknokrater och en politisk elit.
I dokumentet skriver trafikljuskoalitionen att de ”förespråkar en verklig gemensam utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik i EU”. För att bångstyriga medlemsländer inte ska sätta käppar i hjulet för stormakternas ambitioner vill de även avskaffa den vetorätt som EU:s medlemsländer har i utrikespolitiska och säkerhetspolitiska frågor. Det hela ska krönas med en formell utrikesminister för unionen.
Inför den svenska folkomröstningen 1994 bedyrade ja-sidan att EU inte var ett överstatligt projekt och aldrig skulle bli det. Ett EU-medlemskap skulle inte hota svensk suveränitet, alliansfriheten och neutralitetspolitiken. Nu ser vi vad dessa löften var värda.
Tyskland vill skapa gemensamma kommandostrukturer och ett gemensamt civilmilitärt högkvarter. De ”förespråkar ökat samarbete mellan nationella arméer i EU-länder som vill integreras, särskilt när det gäller utbildning, kapacitet, operationer och utrustning”.
Att udden är riktad mot Ryssland är tydligt. Den senaste tidens spänningar vid såväl den polska som ukrainska gränsen har fått kalla krigs-retoriken att åter blomma.
Här riskerar Sverige att dras in i stormaktsspelet. Vi har redan varit en smutsig aktör i krigen i Libyen och Afghanistan. Svenska militära EU-insatser sker just nu i Mali, Centralafrikanska republiken och Somalia, där EU-trupper utbildar den lokala försvarsmakten. Ett federalt EU riskerar att dra in Sverige i andra länders konflikter.
På demokratins område vill den tyska regeringen ytterligare koncentrera makten i ett fåtals händer. Vid valen till EU-parlamenten föreslår de gränsöverskridande vallistor. Ett förslag som om det blir verklighet skulle kunna medföra att det minimala inflytande Sverige har genom sina 20 EU-parlamentsledamöter urgröps när dessa platser kan innehas av ledamöter från andra länder. I värsta fall blir det enbart valbara kandidater från andra EU-länder på de svenska vallistorna.
Den tillträdande tyska regeringen har stora planer för EU:s utveckling. Just nu pågår en konferens om unionens framtid. EU-kommissionen, ministerrådet och EU-parlamentet utsåg tidigare i år nio områden för att debattera och forma förslag om i vilken riktning EU ska gå.
Initiativet kom från början från den franske presidenten Emmanuel Macron som delar den tyska uppfattningen om hur ett framtida EU ska se ut. Framtidskonventet ska avslutas våren 2022. Har någon hört något om dessa samtal här i Sverige? Just nu formas EU:s framtid och det helt utan diskussion och debatt i vårt land.
Få svenskar lär väl dela den tillträdande tyska regeringens uppfattning att ”konferensen bör utmynna i ett fördragskonvent och leda till vidareutvecklingen till en federal europeisk förbundsstat”. Tyvärr är det dit vi riskerar att komma eftersom Tyskland och Frankrike är överens om planerna. Sedan Storbritannien lämnade EU kan de två länderna oförblommerat och utan motstånd stärka sitt grepp om unionen och forma den utifrån tyska och franska intressen.
Trycket på de motsträviga EU-länderna, där Sverige tidigare varit en viktig röst, har ökat. I vintras gav Sverige ihop med Danmark, Nederländerna och Österrike upp sitt motstånd mot EU:s återhämtningsfond och gick med på att samla ihop 7.500 miljarder kronor. Av dessa ska vi svenska skattebetalare stå för 150 miljarder kronor.
Förra veckan kom ytterligare en tydlig signal att Sverige alltmer anpassar sig till de andra EU-ländernas arbetarfientliga politik. Sveriges regering svänger i frågan om minimilöner i EU. Denna svängning gör även LO, som således själva bidrar till att underminera den svenska modellen där parterna ska göra upp utan att politikerna ska blanda sig i (även om regeringen och LO hoppas att Sverige inte ska behöva införa lagstadgad minimilön i det slutliga förslaget). På vilken nivå dessa minimilöner kommer att ligga i EU kan vi ana.
Utvecklingen kan dock stoppas. Om frågorna om EU:s framtid och vad denna kapitalets union egentligen innebär åter förs upp på dagordningen och diskuteras ute i samhället.
Svenska folket måste dels få information om vad som är på gång och dels få möjlighet att utvärdera det svenska EU-medlemskapet. EU-frågorna måste tas på allvar. Håll en ny folkomröstning!
För vår del kommer linjen vara tydlig. Den som värnar demokrati och alliansfrihet kan aldrig vara för ett federalt EU. Det är dags att lämna denna kapitalets sammanslutning så fort som möjligt. Sverige ut ur EU!