”Vi trodde vi skulle dö när Israel bombade”

Under helgen har Israels terror mot Libanon skruvats upp ytterligare. I fredags kväll demolerade det israeliska flygvapnet sex höghus i södra Beirut i jakt på en av Israels mest respekterade fiender.

Den huvudsakliga måltavlan var den libanesiska motståndsrörelsen Hizbollahs ledare Hassan Nasrallah. Dagen därpå bekräftade också Hizbollah att organisationens generalsekreterare sedan 32 år tillbaka dödats i anfallet tillsammans med andra Hizbollahledare. 

Det är oklart hur många civila som fick sätta livet till. Den israeliska militärens egen uppskattning var att omkring 300 personer dödades i attacken, och enligt det libanesiska hälsodepartementet har fler än 1.000 personer dödats och 2.500 skadats under veckan, som började med israeliska terrorbombningar då fler än 550 personer dödades bara på måndagen.

En som klarade sig med livet i behåll men som är rejält omskakad när Proletären får tag på henne är Malake Maatouk. Hon bor bara ett stenkast från Hizbollahs högkvarter i Haret Hreik i Beiruts södra förorter Dahieh, och var hemma med sina tre barn när flygattacken skedde.  

– Vi trodde vi skulle dö, jag fruktade för mitt och mina barns liv och bad till Gud att vi skulle överleva. Det visar på Israels brutalitet hur de inte bryr sig om att de bombar ett bostadsområde fullt med civila.

Privat

Total förödelse efter Israels attack i Haret Hreik.

Det är inte enbart så kallad collateral damage för Israel att döda många civila i jakt på en politisk eller militär måltavla, utan också en militärstrategi som har fått sitt namn från Beiruts södra förorter. Den så kallade Dahieh-doktrinen kom till under Israels senaste krig mot Libanon 2006, och bygger på att avskräcka motståndaren genom oproportionerligt våld – som att utplåna en hel by om en enda raket avfyrats därifrån mot Israel.

Israel har inte heller bromsat sina terrorbombningar efter mordet på Nasrallah. Under söndagen dödades minst 32 personer i en och samma attack mot ett höghus som demolerades i staden Sidon i sydvästra Libanon. Det har också kommit uppgifter, som tillbakavisats av Israel, om att en förberedd markoffensiv redan skulle vara inledd.

Privat

Malake Maatouk

Tidigare under dagen dödades elva personer i samma familj i Bekaadalen i de östra delarna av landet, och sju ambulanssjukvårdare dödades i två olika attacker. Under lördagen och söndagen har minst 14 sjukvårdare dödats i attacker mot ambulanser. 

Attackerna har också drivit mängder av människor på flykt, varav en del redan är flyktingar från kriget i Syrien. Enligt Libanons premiärminister Najib Mikati är närmare en miljon människor på flykt, den största flyktingvågen någonsin i det också tidigare så våldsdrabbade landet.

I svensk och annan västmedia upprepas nu flitigt att Hassan Nasrallahs död inte bara sörjs av hans anhängare, utan att den också firas av Hizbollahs motståndare i Libanon.

– Det finns en mycket liten del av befolkningen som gör det. En del syrier som är motståndare till Syriens president Bashar Assad och en liten del kristna, säger Malak Maatouk som själv är palestinier och arbetar i det palestinska flyktinglägret Shatila för hjälporganisationen Children and Youth Center. 

– Men både sunni- och shiamuslimer är väldigt ledsna över att Hassan Nasrallah blivit martyr. Och vi palestinier ser att Hizbollah står upp för oss mot Israel, och därför stödjer vi dem.

USA:s president Joe Biden gjorde på lördagen ett uttalande där han påstod att ”rättvisa” skipats när Nasrallah dödats. Han sade också att USA fullt ut står bakom Israels ”rätt att försvara sig” mot Hizbollah i Libanon och Hamas i Gaza. 

I uttalandet nämnde Biden också de jemenitiska huthirebellerna, som i likhet med Hizbollah solidariserat sig med palestinierna och bland annat attackerat Israelkopplade fartyg i Röda havet. På söndagen bombade Israel sedan också hamnstaden Hodeidah i Jemen, i en attack som dödade minst fyra personer.

– De här olika motståndsrörelserna har problem i sina egna länder och med Israel, men står i en mening alla upp mot USA:s hegemoniska ställning i världen, säger Malake Maatouk.

Hon hoppas på fred och lugn i både Gaza och Libanon, men har inga förhoppningar på att Israel ska dra sig tillbaka. 

– Vi vill inte ha det här, vi vill leva i fred, men det går inte med Israel. Och om detta är vad vi ska utstå för att vi stödjer folket i Gaza får det vara så.

Fortfarande är hon tydligt tagen av vad hon fick bevittna när det israeliska flygvapnet gjorde grus av grannhusen i kvarteret. Minnen som lär hemsöka henne resten av livet.

– Det är svårare att se döden med egna ögon än att själv dö. Vi överlevde, men något dog i oss av vad vi såg utanför fönstret i fredags.