Hoppa till huvudinnehåll
Av
Chefredaktör

Uppmärksammat 6-timmarsförsök

Sedan i februari pågår ett försök med 6 timmars arbetsdag på Svartedalens äldreboende i Göteborg. Proletären har följt med en belgisk sjukvårdsdelegation till det internationellt uppmärksammade äldreboendet.


– I Belgien sneglar man på den nordiska modellen, men när vi kommer hit inser vi att den håller på att monteras ned.

Orden är den belgiska AT-läkaren Tim Joyes. Vi sitter i en bil tillsammans med hans kollegor AT-läkaren Freia van Dalem och sjuksköterskan Janneke Ronse. Vid ratten sitter Jens Halldin, läkare och kommunist, och vi är på väg till Svartedalens äldreboende på Hisingen i Göteborg.

De har kommit till Sverige för att delta på Nordiska kongressen för allmänmedicin som riktar sig till sjukvårdspersonal i Norden men ska också besöka äldreboendet i Svartedalen. Sedan i februari går personalen hem två timmar tidigare än förut.

– Vi ville besöka kongressen för att lära oss mer om den nordiska modellen och så fick vi höra talas om Svartedalen!

De är inte ensamma om sin nyfikenhet på det kommunala äldreboendet på Hisingen. Svartedalen har blivit uppmärksammat över hela världen för projektet där Göteborgs kommun under ett år testar 6 timmars arbetsdag.

– Vi skulle vilja ha något sådant i Belgien, det hade kunnat lösa så många problem, och bidra till ökad jämställdhet, fortsätter Tim Joyce.

Hemma i Belgien jobbar alla tre på vårdcentraler som drivs av organisationen Medicin för folket, som erbjuder gratis sjukvård i ett Belgien som aldrig haft samma välfärdssystem som Sverige. De är också medlemmar i Belgiska arbetarpartiet, ett socialistiskt parti som en gång tog initiativ till Medicin för folket.

Genom Kommunistiska Partiet och läkaren Jens Halldin, som nu kör oss mot Hisingen, fick de kontakt med Svartedalens äldreboende. Medan regnet smattrar mot bilrutan pratar vi om 6 timmars arbetsdag och bilden av den svenska sjukvården och den nordiska modellen som lever kvar ute i Europa.

Trots att den är på väg att monteras ned.

Efter en kort spurt genom regnet från parkeringsplatsen och in genom äldreboendets huvudingång möter vi enhetscheferna Monica Axhede, Ann-Charlotte Dahlbom Larsson och Monica Sörensson. Vi har redan innan fått veta att vi inte kan gå runt bland boende och personal. Det har helt enkelt fått
begränsa besöken till den mer formella varianten med fika och powerpointpresentation.

– Vi trodde aldrig att det skulle bli så här stort intresse, förklarar Ann-Charlotte Dahlbom Larsson efter en presentationsrunda.

– Nu ser det ut som att projektet fortsätter även under 2016!

Projektet med 6 timmars arbetsdag började i februari och ska pågå i ett år. Det var Vänsterpartiet som tog initiativet och tanken var att undersöka effekterna. Hur skulle det påverka personalens hälsa? Skulle sjukskrivningarna minska? Och vilka socioekonomiska effekter skulle det få?

Projektet är noga förberett, nästan som ett vetenskapligt experiment. Personalen har fått fylla i formulär om sin hälsa, vars resultat kommer att följas upp noga. De ska sedan jämföras med en kontrollgrupp, personal på ett äldreboende utan ändrade arbetstider.

Ann-Charlotte Dahlbom Larsson berättar att både personalen och facket deltagit i utformningen av konkreta scheman. Janneke Ronse undrar om det varit svårt att komma överens om personalens nya scheman och olika skift. Med både dag- och nattpass är det ju nog så svårt redan nu.

– Ja, vi fick försöka flera gånger med olika skift, svarar Ann-Charlotte Dahlbom Larsson och berättar att många som jobbade natt hellre jobbade 8 timmar men färre nätter. Andra ville helst jobba så långa pass som möjligt för att sedan vara ledig under längre tid.

För att projektet verkligen ska vara om 6 timmars arbetsdag har de fått komma överens om 3-skift och ett begränsat antal 8-timmarsskift, till exempel på nattpassen.

Även om åsikterna om scheman och skift går isär, ofta beroende på den enskildes livssituation, är förstås de flesta nöjda.

– De som är mest positiva är de med småbarn. De känner att de kan vara med familjen mycket mer!

Betyder det att 6-timmarsprojektet i praktiken leder till att främst kvinnor, för majoriteten på Svartedalen är kvinnor, får ta mer ansvar för hemmet och familjen? Frågan är relevant eftersom 6 timmars arbetsdag annars är ett viktigt krav för just jämställdhet och för att kvinnor ska slippa ta huvudansvaret hemma.

Monica Sörensson påpekar att de tror att även de män som är anställda på Svartedalen kan ta mer ansvar hemma.

– Om bara jag, och inte min man, skulle jobba 6 timmar är jag rätt säker på att jag bara skulle få mer hemarbete, påpekar Janneke Ronse och tydliggör en av bristerna med projektet. Att det är just ett enskilt projekt på en enskild arbetsplats.

Att 6-timmarsdagen får olika konsvekvenser och ser olika ut på olika arbetsplatser blir tydligt.

– På Toyota har de ju också försökt med 6 timmars arbetsdag, påminner Jens Halldin, men där kan de arbeta effektivare och utan raster. Det går ju inte att dubbla produktionen på ett ålderdomshem.

När Toyota kan utnyttja sina lokaler effektivare och rent av öka produktionen med 6 timmars arbetsdag går det inte att komma ifrån att 6 timmarsdagen är en kostnad för Göteborgs kommun. Notan för projektet kommer att landa på runt 6-7 miljoner kronor.

Samtidigt ska det ställas mot eventuell minskad sjukfrånvaro, förbättrad hälsa och bättre vård. Socioekonomiska vinster som inte alltid är så lätta att redovisa i siffror.

– Om sjukdagarna minskar tjänar ju staten på det, och inte kommunerna. Ofta sparas pengarna in någon annanstans, resonerar Jens Halldin vidare.

Att 6-timmarsdagen kostar pengar är huvudanledningen att Monica Sörensson, Ann-Charlotte Dahlbom Larsson och Monica Axhede alla tre är skeptiska till att det skulle gå att genomföra i större skala eller tillsvidare. Monica Sörensson påpekar att det är just ett tillfälligt projekt som måste utvärderas.

– Men ett väldigt positivt projekt!

Medan vi diskuterar scheman, kostnader och politiska konsekvenser av projektet vinkar Ann-Charlotte Dahlbom Larsson plötsligt mot glasdörren. Två av äldreboendets undersköterskor som tycks vara på väg hem kliver in och får direkt uppmaningen att berätta vad de tycker.

– Mycket bra, säger Sanna Nilsson något överrumplad. Men man undrar ju om det blir förlängt!

Själv hade hon gärna sett en fortsättning på projektet. Hon berättar att de kortare arbetstiderna för hennes egen del betytt att hon kunnat hjälpa till mer med sin dotters student.

– Det är mycket att planera inför något sådant. Jag hinner med mer på fritiden!

Under powerpointpresentationen och diskussionen om projektet på Svartedalen har vi egentligen inte diskuterat frågan om 6 timmars arbetsdag som en allmän reform. För alla arbetare.

Sanna Nilssons sista ord innan hon och kollegan går vidare stannar därför kvar hos oss:

– Egentligen tycker jag att alla borde ha 6 timmars arbetsdag.