Bildt och hans blodsbröder
Den vi saknar mest i de anklagades bås vid utredningen av svenska oljeimperiet Lundin är Carl Bildt, som satt i bolagsstyrelsen vid tiden för de misstänkta folkrättsbrotten, då sudanesisk militär fördrev och dödade tusentals människor för att bereda plats åt oljekapitalisterna.
Häromveckan öppnades en utredning mot det svenska oljeimperiet Lundin. Såväl styrelseordförande Ian Lundin som verkställande direktör Alex Schneiter har delgivits misstanke om medhjälp till folkrättsbrott.
Bakgrunden är oljeimperiets profitering på de sudanesiska oljefälten. För att skydda sina profiter ska Lundin enligt anklagelserna ha gett ekonomiskt stöd till militären som fördrev uppåt 200000 människor och dödade över 10000 av civilbefolkningen för att bereda plats åt oljekapitalisterna.
Som brukligt försvarar sig Lundins ledning med att deras verksamhet har inneburit ”investeringar i infrastruktur och insatser för lokalbefolkningen och humanitär hjälp” som ”bidrog till att förbättra livsvillkoren för tusentals människor”.
Försvarstalet undviker att nämna vilka tusentals människor som verkligen har tjänat på affärerna. I en reklamfolder för det egna företaget som Lundin delade ut vid mineralmässan i Toronto för några år sedan får vi kanske svaret. De skriver att ”Lundingruppen har en utomordentlig meritlista när det gäller att ge sina aktieägare vinst via deras investeringar.”
I samma reklamfolder skryter Lundin om att försäljningen av verksamheten i Sudan, efter att anklagelserna om delaktighet i folkrättsbrott blev allt för omfattande, inbringade över 150 procent i vinst.
Varje gång anklagelserna om delaktighet i folkrättsbrotten vevats i media har miljardärbröderna Ian och Lukas Lundin spelat rollen av rika, kränkta affärsmän. För några år sedan grät de ut i Dagens Nyheter. ”Att utmåla oss som arbetar i Lundingruppen som opportunistiska, diktaturkramande affärsmän är att visa en fullständig brist på förståelse för vår far och de värden han stod för”, beklagade sig bröderna.
Vilka värden utöver marknadsvärden som pappa Lundin och familjen stod för undviker bröderna att berätta om. Pappa Adolf (född och döpt runt årsskiftet 1932-33) gifte in sig i det svenska monopolkapitalets crème de la crème när han äktade dottern till familjen som kontrollerade nuvarande Skanska. Att Adolfs frus syster dessutom var gift med Marc Wallenberg gjorde nog inte äktenskapet mindre angeläget.
Sitt första jobb inom oljeindustrin gjorde unge Adolf för Shell när han letade olja i Colombia under militärdiktatorn Gustavo Rojas skydd. Men de stora pengarna kom först efter att Adolf Lundin gjort gemensam sak med kungadiktaturen i Qatar. Liknade affärsförbindelser löper som en blodröd tråd genom Lundinföretagets historia.
Det är därför mer än välkommet att en utredning pågår. Huruvida denna leder till domstol och i så fall till fällande dom återstår att se. Vi tillåter oss att tvivla med tanke på det svenska rättsystemets minst sagt magra register över dömda storkapitalister. Trots att dessa funnits med i många av den globala kapitalismens härjningar, från slavhandeln via Nazityskland fram till plundringar av före detta kolonier efter frigörelserna.
Den enda vi saknar i de anklagades bås är Carl Bildt, som satt i bolagsstyrelsen för Lundin Oil vid tiden för de misstänkta folkrättsbrotten. Att Bildt använt sina blodspengar till att bli utrikesminister och sina kontakter inom näringsliv och internationell politik till att blanda sig i statskupper och korruption i Östeuropa får inte stå i vägen för att ställa honom inför skranket.
En fängelsecell vore den lämpligaste platsen för Carl Bildt att avsluta sin karriär.