Folket i uppror mot valfusk – Proletären på plats i explosivt Honduras

Klockan 05.15 måndag den 4 december, en vecka och tolv timmar efter att vallokalerna stängts, presenterade valtribunalen TSE:s chef David Matamoros Watson slutresultatet. Det ger den sittande högerpresidenten Juan Orlando Hernandez (JOH) 42,98 procent av rösterna, 1,6 procentenheter mer än Alliansens kandidat, Salvador Nasralla, som får 41,39 procent. Nasralla och oppositionen anklagar regimen för valfusk.

För att förstå de olika turerna i detta kaos ska vi först förklara varför oppositionen, och inte bara Alliansen med Salvador Nasralla som presidentkandidat, utan även Liberala partiet, kategoriskt har förklarat att detta val präglats av ett flagrant valfusk.

Ett krav för att delta i valet från oppositionens sida var att varje vallokal som ansvarade för de mer än 18000 valurnorna skulle skicka in sitt valprotokoll (acta) via internet till TSE efter valdagens slutsammanräkning. Samtidigt gick kopior på dessa originalprotokoll till de olika partiernas datacentraler. Kopior gick även till USA-ambassaden och till EU:s och OAS:s val-observatörer som är på plats.

Men det fanns samtidigt en gråzon då 5174 valprotokoll/urnor fanns i regioner som saknar internetuppkoppling. Dessa urnor med valsedlar transporterades av armén, efter att de räknats ute i landet, till TSE i huvudstaden där de skannades och registrerades.

Oppositionen tilläts inte delta i denna operation. Alliansen anklagar TSE för att ha bytt ut valprotokollen mot riggade protokoll som ger Hernandez valsegern.

Liberala partiet backar upp Alliansen och förklarade förra veckan att partiet är villigt att presentera sina valprotokoll för de internationella valobservatörerna, protokoll som stämmer överens med Alliansens. Därmed ökade pressen på TSE och regeringspartiet.

Efter att 71 procent av rösterna hade räknats onsdagen den 29 november, nästan 13.000 av de 18.000 valprotokollen, hade Alliansens kandidat Nasralla en ledning med fem procent över högerns Hernandez. Enligt alla statistiska experter är detta ett ointagligt försprång i ett val. Men regimens språkrör hävdade att de protokoll som återstod var ”bonderösterna” som var till högerregimens fördel.

På eftermiddagen måndag den 4 december höll oppositionsalliansen en presskonferens där den presenterade ett diagram över hur rösterna registrerats under räkningen. Diagrammets kurvor visade att avståndet mellan de två huvudkandidaterna var fem procent fram till dess att TSE:s datasystem kollapsade och stod still under 24 timmar mellan onsdag-torsdag 29-30 november.

Därefter jämnades kurvan ut. På kvällen lördag den 2 december, efter ytterligare tre datastopp samt två stopp på grund av att ”hårddisken hade fyllts” och att ”internminnet tog slut”, gick som av en tillfällighet den sittande presidenten förbi Nasralla och tog ledningen med drygt en procent.

Oppositionsalliansen kräver att hela datasystemet ska analyseras, vilka ”användarnamn” som har gått in i systemet, vilka ändringar som har gjorts och vad som har tillförts. Alliansen kräver också att tre län; Lempira, där Juan Orlando Hernandez föddes, La Paz, där Nationalistpartiets ordförande har sitt hem (och sitt kraftverksföretag), och Intibuca, där vänsterledaren och människorättsaktivisten Berta Caceres mördades, ska analyseras särskilt noga.

Anledningen är att dessa län hade ett påstått valdeltagande på över 70 procent mot genomsnittet på 50 procent. Dessa län har usel infrastruktur. I vissa byar måste lenkaindianerna gå över berg och floder i timmar för att komma fram till närmaste tätort där de kan rösta.

– Det är synnerligen märkligt att dessa tre län skulle ha det högsta valdeltagandet i landet, sa Nasralla på måndagens presskonferens.

I stället för att gå med på oppositionens krav på en genomgång av de 5.174 valprotokollen, gjorde Valtribunalen ett eget urval av 1.000 valprotokoll, och det var dessa som var färdigräknade i måndagsgryningen. Dessa protokoll förändrade inte något sätt resultat, vilket naturligtvis inte heller var syftet med omräkningen.

– Vi föreslår Watson (TSE:s ordförande) att presentera, inte bara de 5.174 valprotokollen utan även de 12.000 registrerade och räknade valprotokollen. För där finns förmodligen också ytterligare valfusk. I Honduras regerar varken etik eller moral. Därför bör folket kräva sin rätt på gatorna, underströk Nasralla på måndagseftermiddagen.

Oppositionsalliansen får stöd för ifrågasättandet av valresultatet.

Marisa Matias, chef för EU:s delegation av valobservatörer, krävde på måndagen att alla valprotokoll ska räknas om. Hon krävde också att den statliga repressionen mot folket ska upphöra och undantagstillståndet hävas.

Överraskande krävde även De amerikanska staternas samarbetsorganisation (OAS) att alla valprotokoll ska räknas om. I OAS rapport påpekas att flera av de 5174 väskorna med valprotokoll och urnor var öppnade när de anlände till huvudstaden. Vem hade öppnat dem?

Som en konsekvens av valfusket reser sig nu Honduras folk. Upproret accelererade i och med att TSE meddelade att Juan Orlando började ”ta in” försprånget. Redan på eftermiddagen torsdag den 30 november hade folket tagit kontroll över strategiska broar vid Atlantkusten (Karibiska havet) och viktiga delar av den Panamerikanska vägen som går genom Honduras.

Vi bor i utkanten i södra Tegucigalpa, och vid femtontiden på torsdagen skulle vi åka in till centrum för att bevaka en aktion av tusentals oppositionella demonstranter. Men vi kom inte längre än till utfarten mot den panamerikanska vägen, som sträcker sig nedanför berget i vårt bostadsområde. Den strategiska punkten hade intagits av invånare i närområdet. Aktionen var fredlig och på denna ekonomiskt strategiska huvudväg låg 15-20 brinnande bildäck under de kommande 48 timmarna.

Vi hade knappt hunnit ur bilen förrän vi möttes av demonstranter från de fattigaste samhällsskikten, som inför den ”internationella pressen” ville uttrycka sina ibland otryckbara åsikter om den nuvarande regimen.

– Lyssna nu Juan Orlando; från och med detta ögonblick kommer du inte att få uppleva en minut av fred. För detta folk är ursinnigt och kommer inte att tillåta att du en gång till ska stjäla valet. Vi står enade och kommer inte att lämna dig i fred!

Orden smattrade ur en tjej i 18-årsåldern och runt henne hoppade och skrek folk ”FUERA JOH!”, bort med Juan Orlando.

Den chilenske poeten och kommunisten Pablo Neruda skrev en gång: ”Honduras folk kan sova under hundra år, men när det vaknar är det ingen som stoppar det!”

Nedis Licano, en av vänsterpartiet Libres ledare i södra Tegucigalpa, sa:
– Honduras folk reser sig för det här är Morazans och Berta Caceres folk!

Morazan är för Centralamerikas folk vad Simon Bolivar är för Sydamerikas och Karibiens folk, och Berta Caceres är den älskade folk- och indianledaren som mördades i mars 2016 av den honduranska oligarkins kontrakterade yrkesmördare.

Fredagen den 1 december växte protesterna i landet lavinartat. Klockan 23.00 infördes undantagstillstånd. Regimen anklagas för att självt ha skapat förevändningen för undantagstillståndet genom att sätta igång plundringen av affärer och köpcentrum i San Pedro Sula och centrala Tegucigalpa.

Varken poliser eller militärpoliser fanns utposterade vid dessa platser, vilket är brukligt. Vandalerna och infiltratörerna från det regerande Nationalistpartiet hade också exakt de verktyg som behövdes för att tränga in och få upp plåtpalissaderna.

Därefter strömmade människor från det fattigaste landet på den amerikanska kontinenten in och tömde affärerna. Allt filmades av de regimtrogna medierna som av en outgrundlig anledning befann sig exakt där allt skedde. Drevet för ett militärt makt-övertagande var igång.

Efter klockan 18.00 på fredagen ockuperades de strategiskt viktiga platserna i de större städerna av tungt beväpnad militär, som när lördagsgryningen såg sina första strimmor hade skjutit ihjäl sju personer och skottskadat ett fyrtiotal. Detta enligt medier och en Chicagobaserad människorättsorganisation på plats i Honduras.

Söndagen den 3 december genomfördes den förmodligen största demonstrationen i Honduras historia när 200.000-400.000 personer gick ut på gatorna i huvudstaden Tegucigalpa. I San Pedro Sula, La Ceiba och andra kommuner över hela landet demonstrerade totalt över en miljon honduraner och krävde att JOH skulle avgå och Nasralla utses till president.

I Tegucigalpa såg vi varken täten eller slutet på ”svansen”, och enligt drönarfilmer var demonstrationen 5-6 kilometer lång och fyra filer bred. Gigantisk! Inte en flaska slogs sönder. Det bekräftar disciplinen hos demonstranterna som står i motsättning till de regimtrogna mediernas rapporter och de få anarkistiska gruppernas björntjänstagerande.

Det rådande utegångsförbudet 18.00-06.00 har fått motsatt verkan. Regimen har förmodligen också begått ett strategiskt politiskt misstag. För nu är hundratusentals invånare ute på gatorna i fattig-områdena och reser sina barrikader och antänder bildäck. I Tegucigalpa syns röken över hela staden.

I stället för att demonstrera i stadens centrum organiserar sig befolkningen i sina naturliga kampområden; bostadsom-rådena. Sedan fredag kväll hörs slevarnas slag mot de tomma kastrullerna och ropen ”FUERA JOH”!” högre än någonsin.

Salvador Nasralla uppgav på presskonferensen på måndagen att han och förre presidenten Manuel Zelaya, nu ledande i Alliansen och vänsterpartiet Libre, har haft möten med EU:s och USA-ambassadens representanter.

– Jag rekommenderar OAS att bjuda in oss till ett möte där jag personligen redovisar valprotokollen (18000). Åttio procent av folket accepterar Alliansens valseger, även demokratiska nationalister och liberaler har insett att den avgående presidenten försätter landet i ett ohållbart politiskt och socialt tillstånd.

När jag lägger sista handen vid detta reportage strömmar uppgifterna in om att det militära poliskommandot Los Cobras praktiskt taget har gjort myteri i både San Pedro Sula och Tegucigalpa. Det handlar inte bara om att de vägrar att skjuta på folket utan också om egna krav på anständiga arbetsvillkor.

Om regimen sätter in armén eller sitt eget paramilitära kommando, kallat Fusina är risken för ett inbördeskrig stor. Fusina består av 11.000 enheter direkt underställd armén men i praktiken Juan Orlando Hernandez.

Den legendariske arbetarledaren Carlos H Reyes, ordförande för det stridbara facket Stibys som organiserar arbetarna på Coca Cola, Pepsi Cola och Honduras olika bryggerier, sa i söndags, när vi intervjuade honom under megademonstrationen i Tegucigalpa:

– Regimen är beredd att massakrera folket för att sitta kvar vid makten. Jag är mycket oroad och pessimistisk för om regimen förlorar makten är risken uppenbar att all den korruption den representerar flyter upp till ytan. Därför är den beredd att öppna eld mot folket.

Den förre presidenten Manuel Zelaya sa å sin sida:

– Vi accepterar varken undantagstillståndet eller valtribunalen TSE. Därför måste folket fortsätta på gatorna. Från och med klockan 18.00: Res barrikader, fram med däcken, protestera mot diktaturen!

När jag avslutar denna mening återstår det åtta minuter innan måndagens utegångsförbud börjar gälla. Men redan nu hörs fyrverkerierna, trumpeterna, motståndsfrontens musik och ropen FUERA JOH!

Det här är inte slutet på en röstsammanräkning, det är början på något nytt!