Få kan ha missat debatten om varför det föds så få barn. I media diskuteras huruvida det beror på höga levnadsomkostnader, feminismen, klimatkrisen, militarismen eller annat. Själv är jag ganska säker på att det beror på kapitalismen och individualismen som smugit sig in i varenda vrå.
Hur löser man dilemmat med det låga barnafödandet? Hemelektronikföretaget Power tar upp frågan i sin senaste kampanj. De skriver att: ”nu drar vi vårt strå till stacken och erbjuder Sveriges (troligtvis) mest generösa babybonus för att fira alla som vågar satsa på framtiden.”
Detta är något som fått Sveriges kvinnoorganisationer att anmäla företaget till Reklamombudsmannen. De menar att reklamen signalerar att kvinnor ska använda sina kroppar som betalmedel.
Andra menar att reklamen är harmlös och ett roligt skämt.
Själv undrar jag när staten ska ”dra sitt strå till stacken”, som Power formulerar sig.
Var är de billiga hyresrätterna? Vill man skaffa fler än två barn så behöver man i princip flytta ut på landsbygden för att ha råd med hyran.
Varför löser man inte att arbetarkvinnor har urusla löner och att många går back varje månad? Många kvinnor upplever att det drabbar dem negativt att samhället är utformat efter mäns kroppar.
Varför ska arbetarkvinnor inom exempelvis hemtjänsten eller förskolan drabbas för att de tvingas gå på graviditetspenning flera månader innan förlossningen?
Hur ska man göra om man inte vill sluta amma sitt barn efter ett halvår för att dela på föräldradagarna och skydda sin pension?
Varför har vi fortfarande inte sex timmars arbetsdag?
Frågorna är många och trots att man också måste se till den kulturella biten, så kan man inte bortse från att det är kostsamt att skaffa barn. I synnerhet för arbetarkvinnor.
Det är ett faktum som staten vägrar ta i.
Staten är istället upptagen med att satsa på militärismen. Så kanske borde vi ändå höja blicken från hemelektronikföretagets symboliska snedsteg och lägga lite mer krut på de frågor som kan göra skillnad på riktigt?
