Hoppa till huvudinnehåll

Både ris och ros om coronaåtgärder

Brist på skydd eller fungerande rutiner? Läget inom vård och omsorg skiljer sig mellan regionerna, men även mellan just vården och omsorgen.

Kajsa Nielsen Nord, Kenth Andersson, Elisabeth Assarsson och Andreas Verdin jobbar alla inom olika delar av vård och omsorg.
Montage: Proletären

Coronakrisen har satt vården på prov. I många regioner vittnar anställda om bristande skydd och rutiner, i andra är oron mindre och resurserna större.

Kommunals skyddsombud har lagt åtskilliga skyddsstopp och på olika håll i landet ska personal börja testas för covid-19 för att undvika smittspridning. Tillgång till rätt skyddsutrustning och klara direktiv varierar och på flera håll har personalen inom äldre- och hemvården larmat om läget.

Proletären har talat med anställda inom olika vård- och omsorgsyrken om arbetsmiljön och läget på vårdarbetsplatserna.

Andreas Verdin, undersköterska i Tvååkers hemtjänst, berättar att de sedan en dryg vecka tillbaka äntligen har rätt skyddsutrustning.

– Vi har fått ”goodiebags” från arbetsgivaren med rätt andningsskydd, visir, skyddsglasögon och heltäckande skyddskläder. Första lådan vi fick från kommunen var bara strunt som inte räckte som skydd, något skräp de hittat i källaren ungefär.

Inga av Andreas Verdin omsorgstagare har insjuknat i covid-19, men oron över att föra med smitta till omsorgstagare, eller själva bli smittade, har varit ständigt närvarande.

– I början av coronapandemin uppmanades vi att gå till jobbet även vid lättare förkylning, så att inte verksamheten skulle bli lidande. Helt galet, men de direktiven är ändrade nu.

Rätt skydd borde vara en självklarhet, menar Andreas Verdin. Att SKR påverkat myndigheterna för att tona ner kraven på skydd gör att man som arbetstagare känner sig maktlös.

– Facket borde ha varit med. Arbetsgivarna har fått vara med och påverka myndigheternas beslut medan vi som drabbas av dem står utanför.

Inom äldrevården i Skara kommun ser det annorlunda ut. Rätt skyddsutrustning och klara rutiner har funnits från början.

Ingen covidsmitta har hittat sig in på kommunens fem boenden och personalen har fått uppmaningar om att stanna hemma vid minsta symptom. Undersköterskan Elisabeth Assarsson hoppas och tror att de kan fortsätta att hålla smittan borta.

– Alla inom äldre- och hemvården i Skara kommun har nu möjligheten att genomgå provtagning om man har symptom eller har varit sjuk och ska återgå till arbetet, för att undvika smittspridning. Det känns tryggt.

På sjuksköterskan Kenth Anderssons arbetsplats, Universitetssjukhuset i Örebro, finns uppskattningsvis 60-80 covidsmittade patienter. Kenth Andersson arbetar på onkologen och är orolig för att krisen inom sjukvården kommer förvärras efter corona.

– Många behandlingar skjuts upp då resurserna måste läggas på covidpatienter. Det kommer ju en dag efter coronakrisen då vi måste försöka komma ikapp. Just nu skjuter vi problemen på framtiden då vi dessutom kommer ha väldigt begränsade resurser kvar. Jag tror att vi kommer att få se fler varsel som tack efter detta.

Han menar att de inte var rustade för kris och att det inte duger att inte ha någon lagerhållning och att förlita sig på just in time-leveranser.

– Att Apotekstjänst ansvarar för leveranserna känns inte alls bra med tanke på fiaskot förra året.

Kenth Andersson, som själv tidigare jobbat inom äldreomsorgen, är inte förvånad över de enorma brister som det rapporteras om från flera håll.

– Det var kris i äldrevården långt innan corona, på grund av dåliga resurser, otrygga anställningar och brist på utbildning. Det är klart att det skördar liv nu.

– Hur man tar hand om sina gamla är ett civilisationsmått och att så många har dött på sina boenden är ovärdigt.

Kajsa Nielsen Nord är transportör på sjukhuset i Varberg, och transporterar allt från skyddsmateriel och mat till post och patienter mellan avdelningarna på sjukhuset. Även covidsmittade patienter.

– Då har vi andningsmask och skydd som är bra så jag är inte orolig för smitta. Vi hushåller med skyddsutrustning men det tummas aldrig på säkerheten, vad jag vet. Jag jobbar ju inte med vård men har ändå fullgod skyddsutrustning när jag transporterar covidsjuka.

Kajsa Nielsen Nord påpekar att utan transportörer hade vården stannat.

– Vi glöms ofta bort när det talas om vården, lokalvårdarna likaså. Utan oss hade sjukhusen inte kunnat ta emot patienter så det är viktigt att även vi får rätt skydd.