Hoppa till huvudinnehåll

Franska järnvägsarbetare förbereder strejk mot avregleringar

Macrons nyliberala regering vill stycka upp och avreglera det statliga järnvägsbolaget SNCF efter svensk modell. Nu förbereder sig CGT:s fackförbund för järnvägsarbetare för storstrejk. Proletären har träffat förbundets ordförande Laurent Brun.

Franska järnvägsarbetare demonstrerar utanför SNCF:s 80-årsjubileum den 12 mars.
August Eliasson

– Förslaget att avreglera järnvägen innebär massuppsägningar och attacker på de sociala rättigheterna och våra kollektivavtal, säger Laurent Brun, nationell ordförande för CGT:s fackförbund för järnvägsarbetare, när Proletären träffar honom på bangården i Trappes utanför Paris. Tillsammans med tre andra fackförbund inom järnvägen planerar de en jättedemonstration den 22 mars i protest mot Macron-regeringens förslag att avreglera och stycka upp det statliga järnvägsbolaget SNCF.

Sedan några år tillbaka är SNCF uppdelat i en del för godstrafik och en del för persontrafik. Inom godstrafiken tillåts redan konkurrens men nu ska även persontrafiken och underhållet konkurrensutsättas. Dessutom kommer bolaget att styckas upp och säljas ut. Allt enligt påbud från EU:s så kallade järnvägspaket.

– Filosofin är att marknaden ska styra över järnvägstrafiken och att staten inte ska ingripa, förklarar Laurent Brun.

De franska järnvägsarbetarna har traditionellt sett varit en stridbar arbetargrupp och vunnit flera rättigheter, som möjligheten att gå i pension tidigare och tryggare jobb än i många andra sektorer. Rättigheter som de nu riskerar att förlora.

I den franska debatten har Sverige lyfts fram som ett föregångsland. I Sverige, menar privatiseringsförespråkarna, har avregleringen av järnvägen varit lyckad.

– De säger att det bara varit positiva aspekter av avregleringen i Sverige och att lokala linjer återupplivats av privata operatörer. Därför försöker vi ha kontakt med svenska fackföreningar.

August Eliasson
CGT:s järnvägssektions ordförande Laurent Brun visar upp CGT:s utredning om bristerna i järnvägen.

Regeringen hänvisar till att många i Frankrike är missnöjda med hur tågtrafiken fungerar. Laurent Brun menar att det beror på att järnvägen under lång tid varit underfinansierad.

– Redan 2007 kom en rapport som visade att investeringarna legat efter i 30 år. Vi har linjer som är 70-80 år gamla, och de måste självklart underhållas. Men staten har inte velat finansiera detta, säger Laurent Brun och visar upp den utredning som CGT:s förbund för järnvägsarbetare gjort om problemen inom SNCF, som han senare under kvällen ska överlämna till Frankrikes transportminister.

Redan 1995 försökte Frankrikes dåvarande regering att privatisera järnvägen. Då gick fackförbunden ut i en massiv strejk som efter hand fick allt större stöd av allmänheten. Det ledde till att regeringen tvingades backa. Nu visar opinionsundersökningar inte på ett lika stort stöd.

Fakta

Fackföreningar i Frankrike

  • CGT är till medlemsantal den näst största fackföreningen i Frankrike med 650.000 medlemmar.
  • CGT är en partipolitiskt självständig landsorganisation men har historiskt sett stått nära kommunistpartiet.
  • De enskilda klubbarna och förbunden i CGT är relativt självständiga, tar själva in medlemsavgifter och beslutar om konflikt.
  • Den största fackföreningen i Frankrike är CFTD med 875.000 medlemmar. CFTD är traditionellt knutet till socialdemokratiska Socialistpartiet.
  • I de fackliga valen på arbetsplatserna, där alla arbetare kan rösta på vilken fackförening de vill ska representera dem, har dock CGT emellanåt varit största fackförening.
  • CGT är internationellt medlemmar i den socialdemokratiska fackföreningsinternationalen ITUC men enskilda förbund och klubbar är medlemmar i mer klasskampsorienterade Fackliga världsfederationen, WFTU.
  • Andra större fackföreningar i Frankrike är den kristna fackföreningen CFTC, tjänstemannafacket CFE-CGC, anarkosyndikalistiska SUD och FO.
  • FO är en splittring ur CGT och 1967 avslöjades att fackföreningen fick stöd av CIA för att motverka kommunisternas inflytande i fackföreningsrörelsen. Idag deltar dock FO i protester tillsammans med CGT.

– Vi måste vara beredda att hålla ut länge om vi ska vinna. Det kommer att bli en hård konflikt. Vi är överens om att strejka men vi diskuterar nu om vi ska strejka tre dagar i taget, eller tills vidare, förklarar Laurent Brun.

När Proletären träffar Laurent Brun har fackförbunden ännu inte beslutat om upplägget för strejken. Bland de arbetare som Proletären pratar med på bangården i Trappes vill många ha en total arbetsnedläggelse och en strejk utan slutdatum. En del är oroliga för att facket ska svika arbetarna. Trots det lutar Laurent Brun och övriga fackförbunds ledningar åt den försiktigare strategin med en serie kortare strejker.

En del arbetare är oroliga för att facket ska lägga sig för regeringen. Hur ser du på det?

– Det är vi tillsammans i facket som avgör om vi är starka nog att vinna. Företagsledningen har förberett detta i ett och ett halvt år och försöker sprida fatalism bland arbetarna, säger Laurent Brun och lägger till att de är fyra fackföreningar som måste enas vilket gör det hela svårare.

Två dagar efter intervjun beslutar de fyra fackförbunden om strejktaktiken. Det blir den försiktiga vägen. Två dagars strejk följt av tre dagars arbete från den 3 april till den 28 juni, samt en endagsstrejk samma dag som manifestationen den 22 mars.

Samtidigt med järnvägsarbetarna protesterar också flygpersonal, pensionärer och arbetslösa mot attackerna på olika gruppers sociala rättigheter. Det återstår att se om den 22 mars blir en del av en ny och välbehövlig protestvåg i Frankrike.