Arbetarsamling mot kapitalismen – Proletären på Fackliga världsfederationens kongress

Stridbara arbetare på WFTU:s sjuttonde kongress i Durban, Sydafrika

Publicerad 20 oktober 2016
Mellan talen sjöng de fackliga aktivisterna från Sydafrika revolutionära sånger från kampen mot apartheid.
Mellan talen sjöng de fackliga aktivisterna från Sydafrika revolutionära sånger från kampen mot apartheid.

I början av oktober samlades Fackliga världsfederationen, WFTU, i Sydafrika för att hålla sin sjuttonde kongress. Det är tuffa tider för världens arbetare. Utsugningen skärps som en följd av den globala krisen, och imperialismens brutala framfart orsakar massdöd och massflykt. Men WFTU vittnar samtidigt om att stridbara arbetare världen över gör motstånd.

Bilder
Fakta och bakgrund
Fackliga världsfederationen, WFTU, 71 år
  • Fackliga världsfederationen (World Federation of Trade Unions, WTFU) grundades 1945 med målet att samla fackliga organisationer världen över i en gemensam federation.
  • Som en följd av det kalla krigets antikommunism bröt sig västvärldens socialdemokratiskt orienterade fack ur WFTU 1949.
  • 2006 förenades de socialdemokratiska och kristdemokratiska facken i en ny sammanslutning, Internationella fackliga samordningen (International Trade Union Central, ITUC).
Nedgång och återhämtning
  • Fram till 1990 dominerades WFTU av den fackliga rörelsen i det socialistiska blocket. Realsocialismens kollaps innebar stora svårigheter. Många fack lämnade WFTU och på kongressen 1994 argumenterade högljudda röster för att lägga ner hela världsfederationen. Så blev det inte.
  • Under 2000-talet och särskilt efter den femtonde kongressen i Havanna i december 2005 har trenden vänt och organisationen vuxit och ökat aktiviteten.
92 miljoner medlemmar
  • Enligt WFTU:s ledning representerar dess anslutna organisationer 92 miljoner medlemmar i 125 länder. Här ingår stora fack från en rad länder i Latinamerika, Afrika och Asien. Facken i Indien tillhör de största.
  • Till de som finns kvar sedan realsocialismens tid hör centralorganisationerna i Kuba, Vietnam och Demokratiska folkrepubliken Korea.
  • I Europa står WFTU svagt. Inflytelserika och stridbara medlemmar finns, som den fackliga fronten PAME i Grekland, de brittiska järnvägs-arbetarna i RMT och Cyperns LO. Också i Europa tas steg framåt med nya medlemsorganisationer från Frankrike, Spanien, Ryssland med flera länder.
President från Sydafrika
  • Generalsekreterare för WFTU är den grekiske kommunisten George Mavrikos.
  • Nyvald president sedan WFTU:s sjuttonde kongress är Mzwandile Makwayiba, ordförande för sydafrikanska förbundet för offentliganställda, Newahu.

WFTU nöjer sig inte med att analysera världen. Dess huvuduppgift är att resa kamp mot kapitalismens barbari.

Den 5 oktober samlades 1500 delegater och observatörer från totalt 112 länder i kongresscentret i centrala Durban, Sydafrika.

På plats på läktarna fanns också hundratals medlemmar i de sydafrikanska fackförbund som arrangerade kongressen tillsammans med Fackliga världsfederationen. Organisationen grundades 1945 och samlar klasskämpande fack världen över.

Att kongressen ägde rum i Sydafrika är ingen slump. Banden mellan WFTU och de sydafrikanska arbetarna går långt tillbaka i tiden.

Fackliga världsfederationen fördömde den sydafrikanska apartheidregimen innan FN gjorde det 1950. Under de följande decennierna gjorde WFTU betydande insatser för att stödja arbetarorganiseringen i landet och den folkliga kampen mot rasistiska styret.

Mycket har hänt under de fem år som gått sedan det antikapitalistiska och antiimperialistiska WFTU höll sin sextonde kongress i den grekiska huvudstaden Aten 2011. Då stod krisen i Sydeuropa och den grekiska arbetarkampen i centrum. Då representerade de fack som var anslutna till världsfederationen 78 miljoner arbetare och tjänstemän.

Vid den sjuttonde kongressen 5-8 oktober 2016 har kapitalismens kris fördjupats och attackerna på arbetarklassen förvärrats. Det märks inte minst på den afrikanska kontinenten.

Att det sker även i Sydafrika erkändes av president Jacob Zuma, som var inbjuden som gästtalare under invigningen.

Men WFTU är inte en organisation som nöjer sig med att analysera världen. Dess huvuduppgift är att resa kamp mot kapitalismens barbari och förändra världen.

Det var därför med stolthet över utfört arbete och optimism inför framtiden som WFTU:s generalsekreterare George Mavrikos i sitt invigningstal förklarade att världsfederationen vuxit under kongressperioden.

Antalet anslutna fackliga organisationer har ökat och kommer från fler länder. Det medlemsantal de tillsammans representerar uppgår nu till 92 miljoner.

När Mavrikos meddelade att det i kongressalen fanns tre fackliga organisationer från Ryssland, USA och Angola som ansökt om att formellt bli medlemmar välkomnades de med rungande applåder. Delegaterna röstade enhälligt ja till deras inträde.

Beslutet var symboliskt viktigt.

Sedan 1994 har Ryssland varit en vit fläck på världsfederationens världskarta. Så är det inte längre. Med beslutet har WFTU fått med sig en rysk central-organisation som samlar över en miljon arbetare.

En annan långvarig vit fläck på WFTU-kartan är USA. På plats på kongressen i Durban fanns observatörer från stridbara lokala klubbar i olika amerikanska städer. Det var en av dessa, takläggarfackets avdelning 36 i Los Angeles, som valdes in och därmed blev WFTU:s första medlem i USA sedan 1949. Det var det året som de socialdemokratiska facken lämnade världsfederationen.

I invigningstalet pekade Mavrikos på två faktorer som karaktäriserar dagens värld.

Den ena är den djupa ekonomiska krisen i det kapitalistiska systemet, som mer eller mindre drabbar alla länder. Den arbetar- och folkfientliga politiken slår hårt världen över.

Det visar sig i otrygga anställningar, arbetslöshet och arbetsplatsolyckor. Varje dag dör 6300 personer i arbetsrelaterade olyckor eller sjukdomar. Det visar sig i ökad migration från framförallt Afrika på grund av fattigdom och usla levnadsförhållanden.

Den andra faktorn är imperialismens aggressivitet och den fortsatte kampen om marknader och kontroll av råvaror. Handelsavtalet TTIP och krigsalliansen Nato är i denna kamp verktyg för att gynna monopolkapitalets intressen.

– Folken i Ukraina, Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Syrien, Libanon, Libyen, Mali med flera länder har blivit offer för imperialistiska interventioner med ett oräkneligt antal offer och allvarliga skador på infrastrukturen som följd, sade George Mavrikos.

Han poängterade att WFTU är en antiimperialistisk kraft som står på folkens sida. Till skillnad från den konkurrerande världsorganisationen Internationella fackliga samordningen, ITUC, som aldrig tagit ställning mot imperialismens krig.

Kritiken mot ITUC, som svenska LO tillhör, återkommer gång på gång. ITUC är en proimperialistisk kraft för klassamarbete, som ihärdigt bekämpar fackliga organisationer som står för en klasskampslinje.

Bland medlemsorganisationerna i WFTU finns en stor spännvidd i storlek, styrka och politisk medvetenhet. Det är inte så att alla befinner sig i kampens centrum i sina respektive länder. Men i de över ett hundra tal som hölls under kongressdagarna framkom många positiva exempel på stridbara fackliga organisationers arbete.

Här avhandlades alltifrån mindre strider och framgångar till världens största generalstrejk. Den sistnämnda genomfördes i Indien 2 september i år.

En av de organisationer på kongressen som har ett verkligt inflytande är Cosatu, Sydafrikas LO. Cosatu har ännu inte tagit steget till medlemskap i WFTU, men flera av förbunden inom Cosatu tillhör officiellt WFTU. Cosatu ingår i trepartsalliansen med ANC och Sydafrikas kommunistparti som styr Sydafrika.

När Cosatus ordförande Sdumo Dlamini
talade tydliggjordes att relationen är komplicerad.

– Mitt land är rikt men arbetarna och de fattiga får inte ta del av rikedomarna. Vi arbetare måste kämpa för att bryta de orättvisor som lever kvar från förr, sade Sdumo Dlamini och gav ett aktuellt exempel.

När arbetarna på Sydafrikas största matproducent Shoprite krävde löneökningar fick de svaret att det inte finns pengar. Men företagets chef har en årslön motsvarande 62 miljoner svenska kronor. Det är mångdubbelt mer än vad en sydafrikansk arbetare tjänar under sin livstid.

– Att det händer i vårt land är oacceptabelt. Vi står sida vid sida med arbetarna i världen för att kämpa för ett socialistiskt system i Sydafrika. I detta måste vi stärka banden till WFTU.

Något som hördes gång på gång i talen var fördömandet av de imperialistiska krigen liksom nödvändigheten av att stärka solidariteten med Palestina. Också högerns offensiv i Latinamerika och kuppen i Brasilien rörde upp känslorna och fick kongressalen att fyllas med slagord mot kuppmakaren Michel Temer.

Internationalismen är grundläggande i WFTU. Men för att åstadkomma förändring är den avgörande uppgiften att verka där man befinner sig.

– Varje facklig organisation måste ta strid för arbetarnas rättigheter i det egna landet. Genom att stärka kampen på nationell nivå och stärka den klasskampsorienterade inriktningen så bidrar det objektivt till att stärka den internationella klasskampsorienterade fackföreningsrörelsen, sade WFTU:s generalsekreterare.

Efter Sovjetunionens och östblockets kollaps fanns starka röster som ville lägga ner WFTU, som fram till dess dominerats av fackliga organisationer från de så kallade realsocialistiska länderna. Efter hårda strider segrade de som ville bevara världsfederationen.

Inom WFTU finns stora och allvarliga brister. En av dem är att ytterst få kvinnor finns representerade i organisationens ledande organ. Frågan var uppe på kongressen och WFTU:s ledning bad om ursäkt.

– Vi måste arbeta med detta, för vi är ingen klasskampsorienterad fackföreningsrörelse om inte kvinnorna är med.

Liknande svårigheter finns gällande föryngringen, som också är en avgörande uppgift för de kommande åren.

Trots bristerna präglas organisationen av optimism och framåtanda. Det var tydligt redan på kongressen i Aten 2011 och det bekräftades i Durban. Något nostalgiskt tillbakablickandet på Sovjettiden förekommer inte. Det som gäller är kampen för att organisera arbetarklassen och flytta fram dess positioner här och nu – med målet att avskaffa det kapitalistiska utsugarsystemet.

Inför nästa kongress 2021 sattes en konkret målsättning. Då ska WFTU ha vuxit och representera minst 100 miljoner medlemmar.

Patrik Paulov

Durban, Sydafrika