Jag hade hunnit ha semester i två dagar när jag fick ett samtal från mina redaktionskamrater i tjänst. Expo hade precis publicerat sitt avslöjande om att en ”nära anhörig” till en svensk minister var aktiv högerextremist – nazist.
Expo utelämnade namnet men det krävdes inte mycket research för att ta reda på vem det var. Medieprofiler som Tobias Hübinette och organisationen AFA, Antifascistisk aktion, kunde på sina sociala medier visa vem det handlade om.
”Det är migrationsminister Johan Forssell som är ministern vars son är nazist. Du ser inga problem med att vi publicerar namnet?”
Trots semester är jag ansvarig utgivare. Proletären tar naturligtvis pressetiken på allvar. De pressetiska reglerna säger bland annat att publicister noggrant ska överväga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor och bara namnpublicera om det finns ett uppenbart allmänintresse.
Att hänga ut meningsmotståndare eller brottslingar i allmänhet har inget allmänintresse. Proletären är inte som högerns slaskmedier. När vi namnger eller hänger ut, så är det riktat mot makthavare, politiker eller kapitalister.
Det är viktigt att respektera människors, även makthavares, personliga integritet. Vi hänger inte ut familjemedlemmar eller andra personliga förehavanden utan särskild anledning.
Ingen människa kan (åtminstone inte helt) klandras för sina nära anhörigas åsikter eller för den delen brottslighet. Att vara förälder är ingen enkel sak och även barn med de bästa förutsättningarna och mest närvarande föräldrarna kan hamna i problem.
Människor ska inte dömas enbart utifrån deras (eller deras anhörigas) åsikter. Alla kan göra misstag, hamna i fel kretsar eller gå vilse politiskt.
Allt detta till trots ansåg vi att allmänintresset kraftigt övervägde de skäl som talade emot namnpublicering av ministern.
Det var nämligen inte vilken minister som helst vars son var aktiv nazist, utan Johan Forssell. Migrationsministern. En av de högst ansvariga för att genomföra Tidöregeringens allt mer reaktionära invandrings- och kriminalpolitik, där gränserna stängs för de som flyr från krig och förföljelser och där personer med uppehållstillstånd riskerar utvisning på grund av ”bristande vandel”. Som vill sänka straffbarhetsåldern till 14 år.
Migrationsminister Johan Forssell, som gång på gång i nyhetsinslag och i inlägg på sociala medier påtalat föräldrarnas ansvar i uppfostran av sina barn, i att se till att barnen får sunda värderingar och inte hamnar i kriminalitet.
Inget av detta framgick i Expos annars föredömliga granskning och publicering. Det gick helt enkelt inte att förmedla detta uppenbara hyckleri utan att namnge ministern.
Själv tänkte jag att det inte skulle dröja länge innan övrig media följde efter. Ändå tog det en vecka innan först tidningar som Västerbottens-Kuriren och Gefle Dagblad, och först därefter de större kvällstidningarna, publicerade Johan Forssells namn.
Denna ängslighet och räddhågan inför att peka ut en hög ministers hyckleri är talande för svensk media idag. Samma tidningar som gottar sig i kändisars privatliv och hänger ut Palestinaaktivister för att de spelat gatuteater (!) klarar inte av att ta ett publicistiskt beslut som faktiskt kan fälla en minister.
Allt som allt har vi den senaste veckan återigen fått ett exempel på att Proletären behövs om makten verkligen ska granskas.
För vår del hoppas vi att Johan Forssells son – som vi självklart inte publicerar namnet på – hittar rätt i livet och överger sina reaktionära åsikter. Om pappa Johan är rätt person att hjälpa en politiskt vilsen tonåring på rätt spår igen är dock tveksamt.
August Eliasson,
chefredaktör
