Ta hem trupperna från Syrien, Trump!

Publicerad 15 mars 2017
USA-soldater på plats i den syriska staden Manbij, där de samarbetar med kurdiska YPG. USA planerar att skicka fler soldater till både Syrien och Irak.
USA-soldater på plats i den syriska staden Manbij, där de samarbetar med kurdiska YPG. USA planerar att skicka fler soldater till både Syrien och Irak.

Efter sex år tyder mycket på att kriget i Syrien är på väg in i en ny fas. Regeringen vinner mark och börjar återuppbygga befriade områden. I de icke regeringskontrollerade delarna av landet pågår en huggsexa där andra stater försöker lägga under sig sig så mycket syrisk mark de kan. USA och Turkiet har invaderat Syrien med marktrupper.

Med Donald Trumps seger fick många syrier och Syrienvänner ett åtminstone litet hopp om ett slut på USA:s destruktiva utrikespolitik. Det var ju vad Trump utlovat i valkampanjen. USA skulle sluta invadera och bomba andra länder och istället bekämpa terrorismen.

Det efterlängtade skiftet har dock uteblivit. Ett tecken på det är att USA förra veckan skickade 400 stridsutrustade marinsoldater till norra Syrien. Det rapporterades öppet i USA med bilder på amerikanska militärfordon på syrisk mark.

De 400 soldaterna ansluter sig till de 500 USA-soldater som varit i Syrien sedan i höstas.

Oroväckande är att antalet kan komma att öka dramatiskt. Enligt medier i USA ska ytterligare 2500 stridsberedda soldater skickas till Kuwait för att snabbt kunna sättas in i Syrien och Irak.

I Irak är USA inbjudet av regeringen. Så är det inte i Syrien. Enligt folkrätt och FN-stadga är USA-trupperna att betrakta som en fientlig invasionsstyrka som Syrien har rätt att försvara sig mot. Och det gäller även om syftet är att bekämpa terrorister, vilket Washington hävdar.

Att framställa USA som terroristbekämpare i Mellanöstern är för övrigt absurt. Det är ju USA:s invasioner och destabiliserande verksamhet under decennier som utgör huvudorsaken till det kaos vi ser i både Syrien och Irak.

Det är USA och dess allierade som bär huvudskulden till att IS, al-Qaida och liknande extremistgrupper vuxit fram och blivit så starka.

Att strategerna i USA:s militära högkvarter anser sig behöva soldater på marken och inte längre nöjer sig med att föra krig via ombud måste ses i ett större sammanhang.

Läget i Syrien är komplicerat och bitvis motsägelsefullt. Allierade ena dagen kan stå mot varandra nästa dag. Och det är mycket möjligt att det framöver sker nya överraskande vändningar i konflikten.

Men mycket tyder på att kriget är på väg in i ny fas med en tydligare och mer permanentad uppdelning av landet.

Den syriska armén har med stöd av Ryssland, Iran och libanesiska Hizbollah – deras närvaro i Syrien är laglig då dessa är inbjudna av den legitima regeringen – befriat stora områden och påbörjat en fredlig återuppbyggnad. I andra områden har ordningen återställts genom lokala fredsuppgörelser.

I måndags antogs en sådan uppgörelse för al-Waer i Homs, det sista området i staden under väpnade gruppers kontroll. Därmed befrias tusentals civila och de stridande kan välja mellan att lägga ner vapnen och att bussas iväg till Idlibprovinsen.

Det försök till väpnat regimskifte som USA, dess Natoallierade och Gulfstaterna satsat enorma resurser på har misslyckats. I dagsläget kontrollerar Assadregeringen nästan alla stora städer och viktiga befolkningscentra i Syrien.

Att den ursprungliga regimskiftesplanen misslyckats betyder inte att USA och övriga regimskiftesivrare fullständigt gett upp sina målsättningar. Det finns andra vägar för att försvaga Syrien.

Mellanösternanalytikern Elijah J Magnier beskriver det som nu pågår i Syrien som en form av huggsexa där utländska makter vill ha egna trupper på marken för att värna sina intressen och sitt framtida inflytande över delar av Syrien.

Inte minst gäller det att finnas på plats när terrorgruppen IS förlorar mark, vilket sker i både Irak och Syrien.

Den stad som blickarna alltmer riktas mot är IS-kalifatets huvudstad Raqqa i nordöstra Syrien. För den syriska regeringen vore det en stor seger att återta provinshuvudstaden Raqqa och dess oljekällor.

Det vill USA förhindra, vilket är orsaken till att de 400 nya soldaterna i Syrien skickas till Raqqa-området. USA-företrädare talar öppet om att erövra Raqqa i samarbete med USA-stödda Syriens demokratiska styrkor (SDF), som till största delen består av den syrisk-kurdiska styrkan YPG.

General Joseph Votel, chef för USA:s centrala kommando, sade inför senaten förra veckan att USA behöver ännu fler trupper efter att Raqqa befriats, då ”syrierna kommer att behöva hjälp att hålla IS borta”.

Det finns ett stort problem med att erövra Raqqa i samarbete med YPG. Det skulle kraftigt försämra USA:s relationer med Turkiet. Den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan är redan arg över att YPG med stöd av USA-styrkor tagit kontroll över staden Manbij.

Erdogan är lika mycket motståndare till de syrisk-kurdiska rörelserna som till Assadregeringen. Turkiet har därför skickat turkiska trupper in i Syrien för att backa upp de väpnade extremister som samlas under namnet Fria syriska armén (FSA). Allra helst skulle Erdogan vilja hjälpa sina FSA-vänner att inta Raqqa.

Precis som Trump så struntar Erdogan i den syriska regeringens protester mot den illegala truppnärvaron.

Vi vet inte vad som kommer att hända framöver i Raqqa eller i andra syriska områden som USA med vänner ser som möjliga att behålla greppet över.

Läget är komplicerat, och det finns fler aktörer och intressen än det finns plats att redogöra för här. Dessutom fortsätter Ryssland ihärdigt att försöka förena till synes oförenliga utländska intressen och pressa fram en övergripande fredsuppgörelse.

Men en sak vet vi. USA:s och Turkiets trupper har inget i Syrien att göra. Det enda de gör är att ytterligare förlänga och förvärra ett krig som dessa länders regeringar bär stor skuld till. Utan USA och Turkiet hade inte Raqqa – och inte heller irakiska Mosul – fallit i händerna på IS.

Det är dags för Trump och Erdogan att ta hem trupperna, bryta allt stöd till de väpnade extremisterna och lämna Syrien och dess plågade folk i fred.