Kravet på 6 timmars arbetsdag har inte stått högt i kurs under senare år. Trots massarbetslöshet och trots att de som har ett arbete att gå till jobbar hårdare och mer effektivt än någonsin förr, så predikas att vi måste jobba ännu hårdare och ännu längre upp i åldrarna och helst till lägre löner.
Det är en absurd predikan – ju mer vi arbetar desto mer måste vi arbeta – om det inte vore för det kapitalistiska arbetsslaveriet, som förbjuder att ökad produktivitet tas ut i sänkt arbetstid. Det är bara mer vinst för arbetsköparna som gäller.
Vi kommunister har känt oss lite ensamma på arbetstidsfronten, detta sedan tidigare medkämpar, som Kommunal, övergett kravet på 6 timmars arbetsdag och andra gjort det till ”långsiktig vision” eller pliktskyldig fras, som Miljöpartiet, Vänsterpartiet och S-kvinnorna. Helt ensamma har vi inte varit, det finns fortsatt en stark folklig opinion för en arbetstidsförkortning, men när organiserade krafter lämnar barrikaden försvagas kampen och kravet förlorar i bärighet.
Därför är det glädjande att Transport nu sällar sig till dem som kräver en arbetstidsförkortning, inom LO-familjen just nu tillsammans med Handels och Hotell- och restaurangfacket. Kongressbeslutet togs visserligen med knapp majoritet och man kan frukta att ledningen inte kommer att göra något större väsen av det, åtminstone inte frivilligt. Men beslutet är ändå fattat, vilket är viktigt nog. Medlemmarna har sagt sitt.
Kravet är dessutom formulerat som ett politiskt krav på en lagstadgad arbetstidsförkortning till 30 timmar i veckan, vilket är nog så viktigt. När arbetstiden görs till en avtalsfråga blir det inte bara mest duttande, utan avtalsvägen bygger också in skillnader mellan arbetare i olika fack. Med kravet på lagstiftning görs arbetstiden istället till en gemensam arbetarfråga, som på sin tid kravet på 8 timmars arbetsdag. Det ger potential.
8 timmarsdagen infördes 1919. Efter det har arbetstiderna sänkts genom bland annat lediga lördagar och rätten till semester, men med tanke på att produktiviteten ökat 20 gånger sedan 1919 – idag producerar en arbetare lika mycket som tjugo arbetare gjorde då – är det rent provokativt att normalarbetsdagen fortfarande är 8 timmar. Produktivitetsökningen ger definitivt utrymme för en sänkning till 6 timmar (eller 30 timmar i veckan). Lägg därtill att sänkta arbetstider ger jobb åt fler i massarbetslöshetens Sverige och arbetstidsfrågan är helt central för arbetarklassen.
Vi välkomnar Transport på barrikaden och hoppas att fler ansluter sig. Det som gick 1919 går också idag – om vi blir tillräckligt många och om vi är redo att kämpa tillsammans för arbetarsaken.
