Sverige håller på att förlora sin ledande position inom arbetsmiljöforskningen. Orsaken är tomrummet efter Arbetslivsinstitutet (ALI) som lades ner den 1 juli 2007.
Resurserna har minskat kraftigt. Med nedläggningen försvann anslag på flera hundra miljoner kronor per år till arbetsmiljöforskning.
– Forskning på elektromagnetiska fält och dess effekter på människan håller helt på att försvinna från landet. I dag finns det nästan inget kvar när det gäller forskning på de arbetsmiljömässiga konsekvenserna inom detta område, säger Kjell Hansson Mild till Proletären.
– Om inte annat kommer det att visa sig att vi har förlorat kompetens när det nya EU-direktivet om elektromagnetiska fält kommer som förslag i september.
Kjell Hansson Mild har tidigare varit verksam vid Arbetslivsinstitutet i Umeå där han bedrev forskning på elektromagnetiska fält. Arbetet handlade främst om att undersöka EMF-exponering, som kromosomskador bland lokförare och ställverksarbetare.
I dag är Kjell Hansson Mild pensionerad och håller på att avsluta projekt han varit med om att driva. Den övergripande bilden har han därför i dag inte helt grepp om. Däremot inom det egna forskningsområdet och han berättar att de uppvaktat regeringen om det svåra läget, men utan framgång.
– Vi skulle få mera forskningsmedel, men dessa pengar gick i stället till UV-problematiken, solarier med mera.
• Det ser med andra ord inte alls bra ut på det här forskningsområdet.
– Det är väldigt bekymmersamt och dessutom finns det inte ingen instans som tar vid. Läget inom andra områden är lika allvarligt. Nedläggningen av ALI har överlag försämrat arbetslivsforskning, konstaterar Kjell Hansson Mild.
– Alla som jobbade inom ALI skingrades för vinden. Det är mycket svårt att bygga upp en så bra forskningsverksamhet som den som fanns på ALI, men det tog bara sex månader att fördärva stora delar av svensk forskning kring arbetsmiljö, säger han slutligen.
Kent Haldebo
Proletären nr 34, 2010
