Kommentar: Allvar bakom kulisserna på Cirkus Downing Street

Ibland är det inte lätt att hinna med i svängarna. Sedan Liz Truss tillträdde för några veckor sedan har redaktionen haft planer på att vid tillfälle göra en närmare presentation av Storbritanniens nya premiärminister.

Men det hann inte bli av innan Liz Truss förra veckan meddelade sin avgång efter rekordkorta 45 dagar på posten. Efter att utspelet om en så kallad minibudget, med ofinansierade skattesänkningar för de allra rikaste och nedskärningar i det offentliga, fått pundet att dyka och börsen att skaka – och en finansminister sparkad – kastade Truss till slut in handduken när stormen blev för kraftig.

Hon fälldes delvis av sina egna partikamrater i det djupt splittrade Torypartiet, där knivarna alltid hålls välslipade. Men också av ingen mindre än den ökända och ansiktslösa Marknaden – som den Londonbaserade journalisten Katrine Marcal de senaste dagarna talat om i SVT:s nyhetsprogram som om det vore en verklig person.

Så är det inte. Men det gör det inte mindre intressant att samma extrema nyliberala politik, som för bara något decennium sedan skulle fått börser och USA-styrda institutioner som Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF) att spinna av välbehag, nu istället ger dem skrämselhicka.

Liz Truss tragikomiska parantes som premiärminister visar inte bara på hennes egen oförmåga att förhålla sig till verkligheten för miljoner britter som sett sina levnadsomkostnader skjuta i höjden det senaste året. Det är också – som LO-ekonomen Torbjörn Hållö uttrycker det i Göteborgsposten (8/10) – hästskitsteorins död vi bevittnar. Eller åtminstone begravningen av den allra mest vulgära varianten.

Truss tror fortfarande på den mest extrema versionen av trickle down economics, som det heter på engelska. Alltså idén att om bara de superrika får tillräckligt fördelaktiga villkor kommer smulorna av deras enorma rikedom att sippra ner till folket. På svenska exemplifierat av hästen som får det bästa, mest energirika kraftfodret att äta – och skiter ut rester som också de små sparvarna kan picka i sig av.

Men smulorna eller näringen i hästskiten räcker aldrig – och såväl medvetna superkapitalister som IMF-chefer är efter finanskrisen 2008 klara över hur bräckligt det ekonomiska bygget är, och att det finns gränser för vad folk kan ta emot. Liz Truss totala tondövhet, inför såväl den skakiga makroekonomin som vad försämringen av vanliga medborgares villkor i förlängningen kan leda till, blev för mycket för Marknaden.

De senaste veckorna har varit underhållande att följa på håll, med bland annat tävlingen mellan Truss och det salladshuvud som tabloiden Daily Star livesände för att se vem av dem som överlevde längst. Som bekant var bäst före-datumet kortare på Truss.

Men den skrattretande cirkusen i politiken har naturligtvis en mycket allvarligare botten utanför Westminster och Downing Street. Inflationen är sedan månader tillbaka lika hög som den nu är i Sverige, runt tio procent, och inte minst har energipriserna skjutit i höjden. 

En utveckling som Truss själv och hennes företrädare Boris Johnson inte saknar ansvar för – då Truss fortsatte Johnsons linje som en av de mest aktivistiska västledarna, som motarbetat varje försök till nödvändiga fredsförhandlingar i Ukraina och ett slut på energikriget som följt på kriget på marken. När Kiev och Moskva förhandlade i Istanbul i april var det Johnson som åkte till Kiev och såg till att Ukraina lämnade förhandlingarna.

Nu blir Boris Johnsons finansminister Rishi Sunak ny premiärminister. Från flera håll, bland annat från USA:s president Joe Biden, lyfts framför allt hur det är första gången som en färgad person blir Storbritanniens mäktigaste politiker. 

Men mer framträdande än hudfärgen är att den indiskättade Sunak är en av Storbritanniens allra rikaste personer, tillsammans med sin hustru värd drygt nio miljarder svenska kronor och den första premiärministern någonsin som är rikare än kungligheterna i Buckingham Palace.

Sunak har sedan han tillträdde på tisdagen redan hunnit bedyra att kriget i Ukraina ska föras ”till sitt slut”, och lär bli en ren fortsättning på Johnsons linje – men med en mindre tondöv retorik och något försiktigare ekonomisk politik än Truss.

Vad kan annars tänkas vara hans viktigaste uppgift som ny premiärminister?

– Att lugna Marknaden, säger Katrine Marcal i Aktuellt.