Åsa Linderborg: ”Medelklassen kommer för första gången bli ekonomiskt skakad”

I kultur- och mediekasten råder en uppgivenhet kring valresultatet. Eller åtminstone Sverigedemokraternas framgångar. 

Stora delar av detta skikt verkar inte kunna begripa hur det har blivit som det är.

– Men jag är inte så förvånad, säger Åsa Linderborg, före detta kulturchef på Aftonbladet, numera kolumnist på samma tidning.

För fyra år sedan skrev hon tillsammans med Göran Greider boken Populistiska Manifestet. En av utgångspunkterna i boken var just att kultur- och mediebranschen, eller ”kommentariatet” som de kallar den, har svårt att förstå högerpopulismens framgångar. 

– De tycker väldigt mycket att det här är dumt och dåligt, och det tycker ju jag också, men varför växer ändå populismen i alla länder och på alla kontinenter samtidigt? Det var vår fråga. 

Åsa Linderborg beskriver, både i och utanför boken, högerpopulismens segertåg som resultatet av en process som pågått i 20-30 år. Hon räknar upp några bakomliggande och samverkande faktorer:

– Socialdemokratins förändring mot liberalism, marknadsliberalismen i sig, att alla människor blivit varor, de enorma skillnaderna mellan stad och land, mellan högutbildade och icke högutbildade, en relativt stor invandring som också satt prägel på landet, hög kriminalitet…

– Jag tycker också att det är förvånande att vi inte heller talar om finanskrisen 2008 och vad den har betytt. Vi tror att Sverige inte drabbades av den, att vi kom undan. Men allt prat om att vi klarade oss undan är bara skicklig retorik. Det gjordes enorma besparingar, som dels betalades av väldigt många som blev av med sina jobb, och som heller inte fått nya jobb som motsvarar ”statusen” de hade innan. Vård, skola och omsorg fick också betala. 

– Och det är då som Sverigedemokraterna får sitt stora genombrott.

Har man kunskap om vad finanskrisen trots allt ställde till med i Sverige så har man all anledning att oroa sig inför den kommande lågkonjunkturen, menar Åsa Linderborg. 

– Det kommer vara en enorm mylla för högerpopulism, tror jag.

– Medelklassen kommer för första gången bli ekonomiskt skakad. Det är väldigt mycket diskussion om trettiotalet hela tiden… men här kan man verkligen blicka mot trettiotalet, vilka politiska konsekvenser det kan få när medelklassen radikaliseras om den känner en press.

Apropå kristider… du som är i mediesvängen, vad tycker du om artiklar i stil med ”Gunde Svan lär dig duscha på en minut”, eller recept från beredskapstiden?

– Äh, jag kan inte bli upprörd över det. Jag tror att det måste till en form av krismedvetande och man kanske behöver tips och råd och kanske förstå att man inte är ensam i det här. Det kommer bli en stor existentiell kris för många. 

Flyttar det inte fokus från orsakerna till krisen?

– Man måste kunna skriva om båda sakerna. Annars finns det ingen som vill läsa tidningen. Man måste kunna göra saker med glimten i ögat. Och jag tycker inte heller att nyhetsjournalistik ska driva frågor om till exempel förstatligande av elproduktionen. 

– Proletären är en annan sorts tidning än de stora kommersiella mediedrakar som jag jobbat på, men det är viktigt att det finns olika tidningar också!

Men vad har den typen av ”kommersiella mediedrakar” för ansvar i det hela?

– Det var en bra fråga. Jag har den här käpphästen att medierna är opportunister, man känner vart vinden blåser. Och det kan jag tycka… att det oftare är känslomässigt baserad journalistik än faktabaserad. Jag hade velat se en allsidig journalistik som benar ut energikrisen, vad den beror på, hur mycket har det att göra med kriget i Ukraina och så vidare.

– Där har nyhetsjournalistiken ett enormt ansvar. Medierna har ju de senaste 30 åren överlag varit väldigt lojala med den ekonomiska utveckling som har varit. Det hävdar jag bestämt.