Kommentar: Biden medskyldig till att Idlib blivit ett terroristnäste

Natten till den 3 februari genomförde USA en blodig militär operation i Idlibprovinsen i nordvästra Syrien. Målet sägs ha varit IS-ledaren Abu Ibrahim al-Hashimi al-Qurashi. Han tog över ledarskapet i terrororganisationen efter att Abu Bakr al-Bagdhadi dödats i samma provins i oktober 2019.

Få lär sörja att ledaren för en brutal terrororganisation mist livet. Men det finns ändå skäl att diskutera såväl attacken och medierapporteringen kring den som varför IS-ledarna finns i just Idlib.

För det första måste det slås fast att USA inte har någon rätt att agera militärt på syriskt territorium. Trots att många civila dödades i attacken hörs inga högljudda protester mot det folkrättsvidriga agerandet. Att USA gör sådant i Mellanöstern är, precis som Israels återkommande bombningar av Syrien, accepterat i västvärlden.

Skillnaden är dramatisk om man jämför med de högljudda fördömanden som kommit när när syrisk och rysk militär försökt oskadliggöra terrorister i samma provins.

Att området där de båda dödade IS-ledarna befann sig står under beskydd av ett Natoland är också något det talas tyst om. 

Våren 2015 tog en allians av väpnade grupper kontroll över Idlibprovinsen. Här stred den svenskstödda oppositionens väpnade paraplyorganisation, Fria syriska armén, sida vid sida med al-Qaidas syriska gren, Jabhat al-Nusra, mot den syriska armén.

Även om västmedia 2015 beskrev Idlib som ett ”oppositionsfäste” och talade om ”rebeller” var det känt från start att det var al-Qaidagruppen som var den starkaste kraften i Idlib. Provinsen blev snabbt en fristad för både syriska och utländska jihadister. 

I spetsen för Jabhat al-Nusra stod redan då en man vid namn Abu Muhammed al-Jolani. Han var tidigare en av IS-ledaren Bagdhadis närmaste män. Under de sju år som gått sedan maktövertagande har Jabhat al-Nusra bytt namn till Hayat Tahrir al-Sham (HTS), och ledaren al-Jolani säger sig ha brutit banden med al-Qaida och sina forna vänner i IS. 

Det var svårt att ta på allvar tidigare, och det är ännu svårare att tro på när eftersökta IS-ledare visar sig ha haft en fristad i Idlib. Till och med Dagens Nyheters Erik Ohlsson känner sig i en kommentar tvingad att ställa frågan ”hur det kommer sig att IS har så stark närvaro i Idlib”.

IS-närvaron i Idlib väcker frågor om Natomedlemmen Turkiets roll. Det är bara en mil mellan de två platser där Bagdadhi dödades 2019 och al-Qurashi dödades denna vecka. Orterna ligger bara några kilometer från Bab al-Hawa, den enda öppna gränsövergången mellan Idlib och Turkiet. 

Det är svårt att tänka sig att de båda IS-ledarna med följe lyckats ta sig till Idlib via turkiskt territorium, och sedan etablerat i provinsen, utan den turkiska säkerhetstjänstens vetskap.

Att beskydda eller blunda för IS-närvaron ligger i linje med Turkiets destruktiva agerande under det elva år långa kriget. Stora vapenleveranser, liksom tiotusentals jihadister, har kommit till Syrien via turkiskt territorium. Turkiet har under senare år också tagit till militära medel för att skydda sin allierade i Idlib, al-Jolani, mot syrisk-ryska försök att återta provinsen från terroristerna.

Frågan är hur länge USA och Joe Biden känt till IS-närvaron i den av Turkiet beskyddade provinsen. USA och Natolandet Turkiet är nära allierade, och en stor del av USA:s inblandning i Syrienkriget har utgått från turkisk mark och skett i samarbete med den turkiska militären.

Samtidigt är det ett faktum USA bekämpat IS när organisationen hotat USA:s intressen. Men det är också att faktum att supermakten gett IS-terrorister fri lejd när de attackerat den syriska armén.

Det är viktigt att påminna om bakgrunden när Biden nu skryter om att USA ”framgångsrikt avlägsnat ett stort terrorhot mot världen”. Om USA och dess Natoallierade på allvar önskade bekämpa terrorismen så skulle de ta sin hand från Idlib och låta Syrien befria området från al-Jolanis terrorister.