Kommentar: Dåliga nyheter för Nato och Zelenskyj

”Vi bör vara beredda på dåliga nyheter.” Det var ett av budskapen från Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg när han intervjuades i tyska ARD den 5 december.

Stoltenberg talade om kriget i Ukraina, där varken Natosidan eller Ryssland gjort några större framsteg på månader. Detta trots Ukrainas upphaussade så kallade våroffensiv, som döptes om till sommaroffensiv.

Men nu är det vinter, och fronterna har inte rört sig nämnvärt sedan Ukraina återtog Charkiv och Cherson hösten 2022. Dödläget och Ukrainas uteblivna framgångar har blivit så uppenbara att Ukrainas överbefälhavare Valerij Zaluzjnyj talade öppet om dem i en intervju med The Economist i början av november. 

– Precis som i första världskriget har vi nått en teknologisk nivå som försätter oss i ett dödläge, sade Zaluzjnyj till The Economist. Högst sannolikt kommer det inte att ske något djupt och vackert genombrott.

Ett tecken på att även svensk borgerlig media börjat byta tonläge är ett referat av en intervju med Kievs borgmästare Vitalij Klytjko i Svenska Dagbladet förra veckan. I intervjun, som är gjord med schweiziska 20 Minuten, för Klytjko fram kritik mot president Volodomyr Zelenskyj för ”allt för mycket information som saknar förankring i verkligheten”.

– Självfallet kan vi fortsätta att entusiastiskt ljuga inför vårt folk och våra partners. Men det kan vi inte göra i all evighet, sade Klytjko till 20 Minuten.

En amerikansk tidning som lagt stora resurser på att gräva i den misslyckade motoffensiven är Washington Post. De publicerade förra veckan en artikelserie i två delar som bygger på tre månaders jobb och intervjuer med fler än 30 seniora företrädare för Ukraina, USA och olika europeiska länder. 

Artiklarna visar både på USA:s djupa inblandning i den militära planeringen av motoffensiven och på sprickorna mellan Washington och Kiev. Trots att höga amerikanska militärer och underrättelseofficerare trodde att motoffensiven skulle misslyckas pressade de ändå på för att den skulle genomföras.

Förutom de militärtaktiska dispyterna räknar tidningen upp en rad omständigheter som kännetecknar kriget: Moralen sviktar i Ukraina, den internationella uppmärksamheten har flyttats till Mellanöstern och den politiska viljan hos Ukrainas vänner att fortsätta skicka vapen är inte längre lika stor. 

”Sammantaget ger alla dessa faktorer att seger för Ukraina är mycket mindre sannolikt än åratal av krig och förstörelse”, sammanfattar Washington Post läget.

Vad gäller den sistnämnda variabeln är det USA som är den i särklass viktigaste militära biståndsgivaren till Ukraina. Där har president Joe Bidens stödpaket till Ukraina och Israel på 106 miljarder dollar, varav 61 miljarder ska gå till Ukraina, nyss stoppats i kongressen. 

Samtidigt ser EU:s löfte från i mars, om en miljon artillerigranater till Ukraina på ett år, inte ut att uppfyllas. Hittills har inte ens en tredjedel kommit fram till Ukraina. Istället har Sydkorea, som har stora kvantiteter USA-tillverkad ammunition, kommit att ge Ukraina fler artillerigranater än alla europeiska länder tillsammans, enligt Washington Post.

Zelenskyj skulle ha talat på videolänk till kongressen i USA förra veckan för att övertala ledamöterna om att rösta ja till Bidens paket, men ändrade sig när det stod klart hur stort motståndet var.

Istället åkte han till Argentina i söndags, tillsammans med bland andra Brasiliens förre president Jair Bolsonaro – och Ungerns premiärminister Viktor Orban, som är den enda regeringschefen i EU som motsätter sig ett nytt stödpaket till Ukraina.

Begivenheten var att den högerextreme Javier Milei svors in som president, och i Buenos Aires möttes de ideologiska vännerna bortom geopolitiken. Milei, som gjort klart att USA och Israel är Argentinas viktigaste allierade för honom, har också varit tydlig med att han står på Ukrainas sida mot Ryssland.

Samtidigt rapporteras det om en allt djupare spricka mellan Zelenskyj och överbefälhavare Zaluzjnyj. Klart är att Zelenskyj – och Nato – inte ser med samma tillförsikt på utvecklingen som i början av året, och det är nog en fåfäng förhoppning att den galne Milei ska göra någon skillnad för Ukraina.

Nu måste fredstanken istället få fäste och förhandlingar komma till stånd så snart som möjligt, om inte Washington Posts troligaste scenario ska vara den fortsatta mörka verkligheten: ”åratal av krig och förstörelse”.