Krönika: Den verkliga vänstern får skämmas över ”antirasisterna” på Konstfack

Här kommer ett vitalt kåseri om vittra Konstfack där man vitt och brett kräver att salen Vita havet byter namn från det nuvarande rasistiska. Studenternas knutna nävar vitnar av vrede men kallejobbarna i Vittangi och Vittsjö, oavsett pigment på hyn, vittnar om att dom inte bryr sej ett vitten.

Spotify har dock meddelat att man raderar Beatles vita album och Stefan Rüdens Om jag möter dig igen, som är en tolkning av A whiter shade of pale av Procul Harum.

Naturligtvis ber jag om ursäkt för mitt raljerande. Men jag tänker lite så här va, att här har man engagerat sig mot rasism sedan man gick i mellanstadiet och föresatt sig att bekämpa rasism och imperialism så länge man lever.

Vid sidan av detta har vi en aktuell kamp till försvar för anställningstryggheten, mot en pandemisk arbetslöshet och för en fungerande vård, men om detta intresserar man sig inte för på Konstfack där man istället slåss för namnbyte på Vita havet.

Jag försvarar dig och du försvarar mig – det är solidaritetens grundtanke. En för alla och alla för en.

Jag tycker inte det är att ta i om jag hävdar att dessa ”antirasister” på Konstfack, som skiter i Las, arbetslösheten och den vård som går på knäna, ställt sig utanför denna solidaritet. De väljer sin studentikosa och politiskt korrekta medelklassbubbla istället.

Sverigedemokraterna jublar, kallejobbarna skakar på huvudet och den verkliga vänstern får skämmas.