Ledare: Elefanten i rummet

Avtalet som skrevs under mellan Sverige och Turkiet förra veckan kommer gå till historien som ett av de allra skamligaste och mest förödmjukande kapitlen i tragedin som är Sveriges inordnande under Natos kärnvapenparaply. För att få släppas in i USA:s krigsallians kryper Sveriges regering för sultanen Erdogan – och lovar att hjälpa terrorstaten Turkiets president med att bekämpa ”terrorister”.

Som Pierre Schori, tidigare biträdande utrikesminister och en av de sista socialdemokratiska representanterna för en solidarisk och alliansfri utrikespolitik, uttrycker det i en intervju i Expressen: Det mässas om ett före och efter den ryska invasionen av Ukraina den 24 februari, men det finns numera också ett före och efter den 28 juni.

För det var den 28 juni som statsminister Magdalena Andersson och utrikesminister Ann Linde sålde ut och begravde den sista självaktning Sverige och den socialdemokratiska regeringen kunnat upprätthålla på den utrikespolitiska arenan. En regering som för övrigt också Vänsterpartiet vill ingå i efter valet, som partiledaren Nooshi Dadgostar deklarerade förra veckan.

Brottsplatsen var Madrid, och hade bara det spanska våldsmonopolet varit lika behjälpligt med att stoppa svenska landsförrädare som hotar såväl svenska folkets som kurders säkerhet, som den svenska regeringen lovat vara med att stoppa turkiska och kurdiska ”terrorister”, som ”hotar Turkiets säkerhet”, saknades det inte personal att ingripa.

Fler än 20.000 poliser bevakade toppmötet, där Natoländernas stats- och regeringschefer samlats för att anta den USA-ledda militäralliansens nya så kallade strategiska koncept, diskutera utökade Natotrupper i Östeuropa och – med Turkiets motstånd åtminstone tillfälligt ur vägen – officiellt bjuda in Sverige och Finland till alliansen.

Artur Szandrowski / Röda Rapp

Magdalena Andersson i Erdogans famn.

Inbjuden till mötet var också Magdalena Andersson (”the leader of Switzerland”, enligt USA:s president Biden) och den stora nyheten kom redan dagen före toppmötet började, med att Sverige och Finland nu var överens med Turkiet.

Avtalet mellan de tre länderna innehåller såväl försäkringar om att Sverige och Finland ska bistå Turkiet i sin kamp mot terrorism i alla dess former – vilket i praktiken yttrar sig i att journalister, regimkritiker och kurdiska politiska aktivister fängslas och torteras i Turkiet, och att Turkiet attackerar kurder i Syrien – som att Sveriges stopp för att sälja vapen till Turkiet upphör.

Magdalena Andersson och utrikesminister Ann Linde sålde ut och begravde den sista självaktning Sverige och den socialdemokratiska regeringen kunnat upprätthålla på den utrikespolitiska arenan.

Det spekuleras redan i att Turkiet kan vilja köpa Jasplan av Sverige, om Erdogans regering inte får de F-35-plan från USA man helst vill ha. I vilket fall kan de vapen Sverige säljer till Turkiet komma att användas i Syrien, där Erdogan hotar med en ny förestående invasion. 

Turkiet har spelat en oerhört destruktiv roll i förstörelsen av Syrien, har backat upp islamistiska terrorister och invaderat norra Syrien flera gånger de senaste åren, där Turkiet redan ockuperar områden som man kontrollerar genom samma väststödda terrorister som fört krig mot Syriens regeringsstyrkor sedan 2011.

Det här är också den enorma elefanten i rummet. Krypandet för Turkiet i förhållande till kurderna har rapporterats och kommenterats flitigt i massmedia den senaste veckan, men ingenstans påpekas det fullständigt absurda i att Sverige blidkar en invasionsmakt för att straffa en annan. 

Det är Rysslands folkrättsvidriga och brutala angrepp på Ukraina som är förevändningen för att Sverige ska gå med i Nato – och för att få lov att sälla sig till militäralliansen som fört brutala krig mot Jugoslavien, Afghanistan och Libyen fjäskar den svenska regeringen för en annan auktoritär stat som gör samma sak som Ryssland men i norra Syrien.

Erdogans eftertraktade ”säkerhetszon” i norra Syrien är vad Ryssland också vill ha i östra Ukraina, och Putins tal om att ”avnazifiera” Ukraina låter inte helt olikt Erdogans tal om en ”terroristfri zon” i Syrien.

Hyckleriet är också monumentalt när Sverige ska hjälpa samma terrorstat att bekämpa dem som Erdogan kallar för terrorister. Vid Natotoppmötets slut sa Erdogan att Sverige förbundit sig att utlämna 73 ”terrorister” till Turkiet, och enligt Jan Guillou i Aftonbladet har Säpo redan 38 ”färdigpaketerade utvisningsobjekt” till Turkiet. 

Ägnar man sig inte åt terrorism har man inget att frukta, påstår samma Magdalena Andersson som nyss ingått ett avtal som bland annat säger att Sverige inte ska stödja det kurdiska partiet PYD i Syrien – som Turkiet ser som terrorister. Det vill säga samma parti som Socialdemokraterna lovade stödja så sent som för ett drygt halvår sedan, i ett avtal med Amineh Kakabaveh för att behålla regeringsmakten. Upp med handen den som känner att de socialdemokratiska regeringsföreträdarna är att lita på.

En annan sak som inte uppmärksammats särskilt i media är att det var första gången som även Natos (det vill säga USA:s) allierade i Asien var närvarande vid ett av toppmötena. Representanter för Australien, Nya Zeeland, Japan och Sydkorea var på plats i Madrid – efter att USA, Storbritannien och Australien redan bildade militärpakten AUKUS förra hösten. 

I Natos nya strategiska koncept pekas inte bara Ryssland ut som ett hot mot Nato, för första gången nämns även Kina – även om beskrivningen skulle passa minst lika bra på USA.

Kina ”söker kontrollera teknologiska och industriella sektorer, kritisk infrastruktur och strategiska material och distributionskedjor”, heter det, och ”använder sitt ekonomiska inflytande för att skapa strategiska besittningar och utöka sitt inflytande”. Men något sådant skulle väl USA aldrig syssla med?

Medan svenska folket dras in i Nato med propagandan dånande om det ryska hotet – som aldrig varit något hot mot Sverige – blickar USA och Natogeneralerna längre österut. 

Den strategiska huvudmotståndaren är Kina. Och när Nato om några år skickar trupper till något land i Östasien för att kriga mot Kina kan det vara svenska soldater som ska dö på andra sidan jorden, för USA:s ekonomiska och politiska intressens skull. Om vi inte får stopp på vansinnet innan dess. Nej till Nato!