Kommentar: Erik Almqvists attack mot Gula västarna avslöjar extremhögern

Sverigedemokraternas tidigare ekonomisk-politiske talesperson, Erik Almqvist, går till angrepp mot Gula västarna i en krönika på den sverigedemokratiska nyhetssidan Samhällsnytt.

Höjd skatt för rika, sänkt pensionsålder, höjda minimilöner, slut på nedskärningar, återförstatligande av privatiserade energibolag och förbud för företag att flytta utomlands är krav som de allra flesta fransmän – och svenskar – kan ställa sig bakom. Men inte Erik Almqvist som dömer ut kraven som ”orealistiska”.

Han lyfter fram det fåtal krav han tycker är bra, som att asylsökande som fått avslag ska avvisas och att FN ska upprätta flyktingläger där flyktingar kan få hjälp i närområdet. Men listans övriga krav avfärdar han.

De värsta kraven är enligt Erik Almqvist kraven på att förbjuda industrier från att flytta utomlands, mer progressiv beskattning, lagstadgad högstalön, att sluta betala ränta på statsskulden och sänkt pensionsålder. Dessa krav skulle allvarligt skada statsfinanserna och göra franska företag mindre konkurrenskraftiga, menar han.

I Erik Almqvists nationalism flyttar företag ur landet och lämna bruksorter i förfall. I Erik Almqvists nationalism sänks skatterna för de rika, så att samhället ytterligare slits sönder av klassklyftor. I Erik Almqvists nationalism tvingas vanliga svenskar att arbeta tills deras kroppar inte orkar mer. Allt, så länge statsfinanserna ser bra ut och svenska företag är konkurrenskraftiga.

Den nationalism som Erik Almqvist och partier som Sverigedemokraterna förespråkar har ingenting att göra med Gula västarnas krav på reformer som gynnar folket. Högerns nationalism påstår sig ofta stå på folkets sida – men i verkligheten är det bara ännu en variant på den ekonomiska politik som innebär att ta från de fattiga och ge till de rika. Skillnaden är att högerns nationalister hittat en syndabock.

Själva styrkan i Gula västarna-rörelsen är att den ställer krav och förslag som de allra flesta vanliga fransmän – oavsett religiös eller etnisk bakgrund – kan enas bakom.

För det parti som vill ta från de rika, och ge till de fattiga, är kraven inte alls orealistiska. Men politik handlar om att vilja, som Olof Palme sa. Och Erik Almqvist vill inte.

”I sin helhet skulle listan kräva enormt ökade statliga inkomster för att kunna förverkligas”, skriver han i sin krönika. Staten skulle behöva intervenera i ekonomin, ett steg mot att ”folket ska äga produktionsmedlen”. Skatterna skulle behöva höjas kraftigt, vilket vore ett ”halvt steg till 100% skatt, dvs kommunism”.

När folket utmanar eliten gör Erik Almqvist som högern alltid gjort och skrämmer med kommunism. Kanske kan det förklara landsflykten till Ungern. För om förbud av företag att flytta utomlands, sänkt pensionsålder, höjda löner och ett slut på nedskärningar är kommunistiska krav – då fullkomligt kryllar det av kommunister inte bara i Frankrike, utan också i Sverige.