Kommentar: Extremister på båda sidor i Ukrainakriget – men ena sidan vittvättas

Utländska frivilliga och legosoldater strider på båda sidor i Ukrainakriget. På Rysslands sida strider privata säkerhetsfirmor, tjetjenska förband och lokala separatistiska miliser från Donbassregionen. På Ukrainas sida strider förutom tiotusentals frivilliga från främst europeiska länder och USA, också ökända Azovbataljonen.

Wagnergruppen – säkerhetsfirma med koppling till ryska staten

I media har den privata säkerhetsfirman Wagnergruppen omskrivits för sin effektivitet – och brutalitet – i till exempel Syrienkriget och Libyenkriget men också i Centralafrikanska republiken, där firman i praktiken stridit på samma sida som svenska trupper. I Ukraina rapporteras firmans legosoldater ha deltagit både på den proryska sidan i inbördeskriget som bröt ut 2014, och på Rysslands sida efter invasionen i februari. De anklagas för att ha deltagit i flera krigsbrott.

Mycket är höljt i dunkel när det kommer till Wagnergruppens organisation. Den beskrivs ofta som en privat säkerhetsfirma som står nära ryska staten. Enligt uppgifter finansieras gruppen av restaurangoligarken Jevgenij Prigozjin, vilket han själv förnekar.

Grundaren, Dmitrij Utkin, uppges vara högerextremist och på en ofta publicerad bild syns SS-tatueringar på Utkins hals. FN-rådgivaren Erica Gaston, som studerat gruppen, menar dock att Wagnergruppen inte är ideologiskt driven utan snarare ska ses som ett nätverk av legosoldater med kopplingar till den ryska säkerhetstjänsten.

Azovbataljonen – inte längre nazister?

På den ukrainska sidan – eller Natosidan – i kriget är det framförallt högerextrema Azovbataljonen som omtalats i media. Men medan Wagnergruppen ofta anklagas för krigsbrott och högerextremism påstås Azovbataljonen ha genomgått en metamorfos – från nazistisk milis till ett helt vanligt regemente i Ukrainas nationalgarde.

I våras beskrev Eskilstuna-Kurirens liberale politiske redaktör Alex Voronov Azovbataljonen som ”hjältar”. I konservativa Kvartal skriver en ukrainsk ”expert” på högerextremism att Azovbataljonen utsätts för ”brunsmetning” och förtjänar medaljer som ”Ukrainas hjältar”.

När skribenten Kajsa Ekis Ekman skrev i Dagens ETC om tidningen Kyiv Independents kopplingar till nazistiska Azovbataljonen, blev det för mycket för den vänsterliberale redaktören Andreas Gustavsson som sparkade henne.

Den allmänna mediebilden är att Azovbataljonen visserligen har ett mörkt förflutet, men idag är ett opolitiskt regemente som lyder under ukrainska armén och slåss inte bara för Ukrainas, utan hela Europas, frihet. Men stämmer denna bild?

Azovbataljonen bildades 2014 av nynazisten Andrij Biletskyj. Medlemmarna kom bland annat från nazistiska Ukrainas patrioter och från fotbollshuligankretsar, och rörelsen fick stöd av oligarken Arsen Avakov.

Det hävdas ibland att de högerextrema i bataljonen lämnade 2016 för att bilda partiet Nationella kåren – som hade begränsad framgång i valet 2019 med 2,15 procent av rösterna. Men Nationella kåren och Azovbataljonen är tillsammans med frikåren Nationalmilisen en del av samma rörelse – Azovrörelsen – vilket bland annat framgår i amerikanska Stanford Universitys kartläggning av militanta rörelser, som uppdateras regelbundet.

Natos egen tankesmedja Atlantic Council publicerade 2020 en artikel med rubriken ”Azovregementet har inte avpolitiserats” som varnade just för att Azovbataljonen inte går att särskilja från nazistiska Azovrörelsen. I USA har politiska kommentatorer varnat för att USA gör samma misstag som i Syrien, där stöd till väpnade grupper gött terrorismen.

Den brittiske journalisten Aris Roussinos, som besökt Azovrörelsen, skriver för Unherd.com om hur Azovbataljonen varken avpolitiserats eller försvagats de senaste åren – utan tvärtom stärkts av kriget: ”Kontinenten har många extrema högergrupper, men bara i Ukraina har de tillgång till stridsvagnar och artillerienheter, med stöd av staten.”