Fackligt skitår 2021 – Fackliga aktivisten Jenny Bengtsson ser tillbaka på ett år i motvind
För en facklig aktivist som Jenny Bengtsson var 2021 inget bra år. Och egentligen bara ett dåligt år i raden av många. – Det som hänt de tre-fyra senaste åren har väl kastat oss tillbaka hundra år, säger hon.
Nedmonteringen av lagen om anställningsskydd, las, under 2021, bara bekräftade för Jenny Bengtsson att Sverige är inne i ett våldsamt angrepp mot allt arbetarrörelsen har vunnit under år av kamp.
– De senaste tre-fyra, kanske fem, åren har väl tagit oss hundra år tillbaka i tiden. Reallöneökningarna har uteblivit och lasfrågan har legat som en våt filt över året. Det är väl andra eller tredje året på raken som fackföreningsrörelsen blivit utpressad av Socialdemokraterna: gör ni inte som vi säger så blir det lagstiftning.
– Sedan kan man skylla på att det är Annie Lööf som håller i pistolen, men det är ju inte hon som suttit i regeringen. Så 2021 har varit ett skitår för de arbetande människorna i Sverige.
Jenny Bengtsson, 38, har varit fackligt aktiv sedan början av 2000-talet. Hon har bland annat startat fackklubb på Casino Cosmopol, suttit i högsta förbundsledningen för Hotell- och restaurangfacket och är nu arbetsplatsombud plus kongressombud för Seko på Arbetsmiljöverket. Debattör och skribent med stor vana av arbetsgolvet. Och 2021 ser hon som bara det senaste året i leden av dåliga år för arbetarklassen i Sverige.
– Jag såg regeringen Reinfeldt införa arbetslöshetsavgiften 2006 som gjorde att mitt förbund (Hotell- och restaurang) förlorade hälften av medlemmarna. Det var ett skitår. Jag såg allmän visstid komma 2007. Det var också ett skitår. Och när Moderaterna och Miljöpartiet 2008 kom överens om att släppa lös arbetskraftsinvandringen… under den tid jag jobbat fackligt har det inte varit ett enda bra år. Vilket jag ser som att man måste jobba ännu hårdare för att ändra på det.
Men kan man vara något annat än förbannad när man ser fackliga ledare som Tobias Baudin, som först använder stora ord när han säger sig vara emot nedmonteringen av las, för att sedan ansluta sig till den och som tack för det landar ett välbetalt jobb som partisekreterare hos Socialdemokraterna?
– Man kan vara sur och förbannad på pamperi och på pampar, men för mig är facket det vi gör på golvet, vi arbetskamrater tillsammans. Visst kan man bli förbannad på Baudin, men man kan också tänka på hur vi på vårt jobb för någon vecka sedan fick igenom de krav vi ställt. Eller på de 40 arbetsplatsombud jag träffade förra torsdagen, folk som sliter stenhårt varje dag för sina arbetskamrater. Sedan får man jobba för att försöka förhindra att förbundstoppar springer iväg och agerar som Baudin.
Med det i åtanke skrev Jenny Bengtsson under året boken Glöden i ögonen – facklig kamp i medgång och motgång (Verbal förlag 2021).
– Det finns inga böcker som handlar om det vanliga vardagliga fackliga kneget. Om alla de där som sliter hårt varje dag för att göra det bättre för sina arbetskamrater. Jag brukar referera till boken som en kritisk kärleksförklaring till den fackliga rörelsen, man ska läsa den och komma fram till att man vill engagera sig. Man ska få de verktyg man behöver för att organisera sig.
Det är en kamp mycket i motgång. Intresset för facket är inte lika stort som det en gång var.
– Det känns rätt mörkt. Arbetsgivarna organiserar sig bättre och bättre, men på vår sida är intresset för facket avtagande och det är det sedan flera decennier. Jämför man Sverige i ett internationellt perspektiv så är vi långt före i organisationsgrad, men tittar man på utvecklingen i Sverige har ju framförallt arbetarförbunden inom LO rasat i medlemsantal under en lång tid. Tjänstemannaförbunden ökar lite, men totalt sett blir vi färre som är organiserade.
Orsakerna till det är flera och samverkande, säger Jenny Bengtsson.
– Vi lever i ett sönderliberaliserat samhälle där man gjort det fina kollektiva arbetet till något dåligt. Individen ska vara starkare än kollektivet. Arbetarförbunden inom LO har släppt fram många avarter som individuell lönesättning, som ju är en arbetsgivargrej rakt av. Och vem vill vara medlem i facket när man inte ens får en lönehöjning som räcker till medlemsavgiften?
– Facket är både gubbigt och tungrott, och ofta undrar man ju vad de egentligen driver för frågor? Men hellre vara på golvet och jobba med de många fackliga verktyg vi faktiskt har i Sverige, och rasa mot sin egen förbundsledning när de sviker, än att stå utanför och vara förbannad.