FN-chef avgår i protest – ”Skolboksexempel på folkmord”

”Ett skolboksexempel på folkmord”. Så beskriver Craig Mokhiber Israels pågående krig mot palestinierna i Gaza. Formuleringen är från Mokhibers avgångsbrev till sin chef, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Volker Türk.

Själv tonar Craig Mokhiber, som lämnar sitt jobb som chef på högkommissariens New York-kontor, ner sin egen del i sitt uppmärksammade ställningstagande.

– Jag gjorde inget heroiskt. Jag skrev ett brev eftersom jag inte kunde vara tyst, det är allt. Jag är inte hemlös, jag bombas inte i Gaza, säger Craig Mokhiber i ett samtal med den indiske marxisten Vijay Prashad för nätkanalen Peoples Dispatch.

– Jag hade kunnat pensionera mig lugnt från FN några år från nu, jag förlorar ingenting. Visst, jag får får ta emot lite trakasserier, några dödshot, men sådant är livet när du höjer rösten. 

Craig Mokhiber lämnade in sin avgångsansökan redan i mars, i protest mot den israeliska militärens attacker mot palestinierna på den ockuperade Västbanken. Den senaste månadens terrorbombningar av Gaza fick honom att skriva det fyra sidor långa brevet som det sista han gör efter mer än tre decennier i FN:s tjänst, bland annat stationerad i Gaza.

Om folkmordsbegreppet skriver Craig Mokhiber i brevet att den ”pågående masslakten av det palestinska folket, grundad i en etnonationalistisk kolonial bosättarideologi, i fortsättningen på decennier av systematisk förföljelse och fördrivning, baserad helt och hållet på deras status som araber, och med uttryckliga deklarationer av uppsåt från ledare i den israeliska regeringen och militären, lämnar inget utrymme åt tvivel eller debatt”.

Det här är ett skolboksexempel på folkmord, konstaterar Mokhiber som också pekar ut Israels uppbackare som skyldiga. Han skriver att USA, Storbritannien och stora delar av Europa är ”helt och hållet delaktiga i det fruktansvärda överfallet”.

Förra veckan twittrade Mokhiber också att ”folkmordet vi bevittnar i Palestina är resultatet av decennier av israelisk straffrihet tillhandahållen av USA och andra västliga regeringar, och decennier av avhumanisering av det palestinska folket i västlig media”.

I intervjun med Vijay Prashad påminner Mokhiber om att det är 75 år sedan FN antog deklarationen om mänskliga rättigheter, samma år som Nakba – katastrofen, som palestinierna kallar folkfördrivningen i samband med statens Israels bildande 1948 – och som apartheidsystemet blev formell politik i Sydafrika.

– Och den ironin sade någonting till mig, påminde mig om att FN i fallet Sydafrika fokuserade på mänskliga rättigheter och avkolonisering, tills apartheid föll. När det gäller Palestina däremot övergav man allt det för 30 år sedan i samband med Osloprocessen. Och på samma gång övergavs det palestinska folket.

Craig Mokhiber dömer också ut mantrat om en tvåstatslösning som hörs från politikerna.

– De pratar om en tvåstatslösning, trots att alla i FN-korridorerna vet att det är en omöjlighet. Dels för att det inte finns något kvar åt en palestinsk stat, och dels för att det aldrig tog palestinska mänskliga rättigheter tillräckligt i beaktande. Palestinierna inom Israels gränser skulle permanent göras till andra klassens medborgare.