Kommentar: Hur går det för Ukrainas motoffensiv?

De senaste veckorna har Ukrainas länge omtalade motoffensiv officiellt pågått. Ukrainska styrkor ska också ha återtagit några byar i Donetsk i öster och i Zaporizjzja i söder, men till ett högt pris såväl mänskligt som materiellt.

På sociala medier har bilder spridits på brinnande stridsfordon som Ukraina fått från sina västliga uppbackare, bland annat den amerikanska Bradley och stridsvagnstypen Leopard från Tyskland. Enligt Rysslands president Putin ska uppemot 30 procent av den tunga utrustning som Ukraina mottagit från USA och andra Natoländer ha förstörts av ryska trupper, hundratals fordon allt som allt.

Det går inte att lita på de siffror som kommer från varken den ena eller andra sidan över hur många fordon som oskadliggjorts och hur många soldater som stupat – tusentals sedan offensiven inleddes, enligt Ryssland. Men klart är att den upphaussade motoffensiven hittills inte varit den framgång som Ukraina och dess påhejare önskar.

Några av de mest hängivna hejaklacksledarna återfinns i svensk public service, som i söndagens Aktuelltsändning visade på god form. Först fick vi veta att ”det var Ryssland som låg bakom förstörelsen av den stora Kachovkadammen i södra Ukraina. Till tidningen New York Times säger sig experter ha bevis för att dammen förstördes av en explosiv anordning, och enligt tidningen pekar bevisen tydligt på att Ryssland låg bakom sprängningen”.

Jämför de formuleringarna, upplästa av Nike Nylander, med hur SVT i februari i år behandlade den Pulitzerbelönade journalisten Seymour Hershs story om att det var USA som sprängde gasledningen Nord Stream. Då sade ingen på Aktuellt ett ljud om Hershs sensationella uppgifter, än mindre behandlade dem som om skuldfrågan därmed var definitivt avgjord.

I söndags hann den intresserade knappt googla den nämnda New York Times-artikeln, innan nästa reportage visade Ukrainakorren Elin Jönsson i sällskap av ett gäng övande ukrainska soldater. Att en av dem bar en naziinfluerad dödskalle på uniformen, och en annan det rödsvarta emblemet för högerextrema UPA (den militära grenen av nazikollaboratören Stepan Banderas nationalistorganisation OUN-B) på sin, verkade inte bekomma reportern.

Det är förvisso inte heller första gången som Elin Jönsson intervjuar nazister. Redan 2015 gjorde hon reportage hos den högerextrema Azovbataljonen, i deras bas utanför den ryskspråkiga staden Mariupol i sydöstra Ukraina.

I reportaget 2015 påpekade Jönsson att någon ritat ett hakkors på en lapp på väggen hos Azovsoldaterna.

– Jo, visst har vi medlemmar med sådana åsikter men folk har sina åsikter, men man får tycka vad man vill hos oss, var svaret från ”Spider”, som själv kallade sig ”patriot” och ”nationalist”.

Då var det ingen hemlighet i SVT och annan massmedia, men sedan dess – och framför allt sedan den ryska invasionen av Ukraina i februari förra året – har det blivit tabu i västmedia att tala om det faktum att en stor del av de frivilliga som slagits för Ukraina i de östra ryskspråkiga delarna ända sedan den väststödda kuppen 2014 faktiskt är nazister.

Men på sistone har det uppmärksammats på nytt. Samma New York Times, som lät några experter säga att det troligtvis var Ryssland som sprängde Kachovkadammen, hade för två veckor sedan en artikel om hur den ukrainska regeringen och dess Natoallierade flera gånger fått ta ner bilder de publicerat på sociala medier, då soldater på bilderna haft högerextrema symboler på sig. 

För liberala New York Times är problemet med den ukrainska militärens ”komplicerade förhållande till nazisymboler” dock främst att de synliga nazisterna som slåss på Ukrainas sida riskerar ge bränsle till rysk propaganda om att hela Ukraina styrs av nazister, och minska det västliga stödet för Ukraina.

I artikeln går att läsa om en pressansvarig från den ukrainska militären, som tidningens reportrar mötte vid fronten i november, som hade den nazistiska dödskallesymbolen Totenkopf på sin uniform. En annan pressansvarig berättade för NY Times att andra journalister bett soldater ta av sig sina märken med nazistsymboler innan de blev fotograferade. 

Det får man ändå ge Elin Jönsson och SVT, att de inte fullständigt döljer vad det är för några som tränar inför att bege sig tillbaka till fronten. Åtminstone inte den här gången.