– Jag har hört rykten om villkoren på Max, och jag har reagerat när jag varit där och ätit. Frustrationen syns hos de anställda, det märks att de är stressade och otrygga. Det går också ut över hur gästerna bemöts, de möts av en krystad trevlighet.
Vi träffar Cristian Olave när lugnet just har lägrat sig efter lunchruschen på hans arbetsplats, restaurangen på bowlinghallen i Åhus, vid kusten utanför Kristianstad.
– För många ungdomar är arbeten som de på Max en inkörsport till arbetslivet, och att jobba under de omständigheterna och till de låga löner som gäller inom Hotell- och restaurang tror jag skrämmer många, fortsätter han.
– Max etablerade sig i Kristianstad bara för några år sedan. Det beskrevs som stor investering för företaget, men jag tycker att de borde se det som en investering att ta hand om sin personal också. Istället blir människor under 25 år utbrända. Jag tycker att det här är ett typexempel på hur företagen ser på sina anställda, de vill ha apatiska arbetare som bara producerar.
• Utifrån din yrkeserfarenhet, upplever du det som Linda beskriver i sin artikel som allmängiltigt i restaurangbranschen, eller är Max ett skräckexempel?
– Inom dagens restaurangbransch tror jag tyvärr att den typen av hård jargong från chefer har blivit vanligare.
– Restaurangchefen på Max i Kristianstad saknar uppenbarligen empati för de anställda, men hon har förmodligen blivit lika illa behandlad och mentalt misshandlad när hon var ny och tror att det är så här det ska gå till.
Cristian Olave tror att företag som Max skapar en kultur där unga anställda förespeglas lysande karriärer, och att de hetsas till att driva på sina jobbarkompisar.
– De som går på det kanske känner sig viktiga, medan de som ser att något är fel och säger ifrån slutar på jobbet, tror han.
Cristian Olave har själv jobbat sig upp genom restaurangvärldens hierarki, och har sett hur branschen förändrats.
– Jag började som servitör för tjugo år sedan. På den tiden ingick det i yrket att man inte skulle ha för många bord för att hinna med att ge god service. Idag snålar restaurangägarna på personal, och de anställda förväntas gör mycket mer än vad som normalt borde ingå i arbetsuppgifterna.
Inte heller är systemet med få schemalagda timmar och mycket extra arbete något som är typiskt för Max. I de restauranganställdas kollektivavtal regleras det som kallas ”extra anställningar”. På papperet ska de underlätta för till exempel studerande ungdomar att ta extra jobb, men i verkligheten utnyttjas det av arbetsköparna för att undvika heltidsanställningar.
– Det går inte att ha en ordentlig fritid eller familjeliv under sådana villkor. Livskvalitén blir lidande, säger Cristian Olave.
– Tyvärr är Hotell- och restaurang en svag fackförening, jag vet inte riktigt vad de gör för att komma åt de här problemen.
• Vad har du, som kock och kommunist, för råd att ge till de anställda på Max om de ska förbättra sin arbetssituation?
– Jag tycker de som ställt upp i artikeln är jättemodiga. Det är jättebra att de själva har tagit tag i det här och ifrågasatt situationen. De låter sig inte bli nedtrampade, och min rekommendation är att de fortsätter på den här vägen. Vi som arbetar måste hålla ihop och kämpa för drägliga villkor på våra jobb.
